Växjö Ölfestival

växjöölglasSå var den då avklarad, premiären för Växjö Ölfestivaloch mässgeneral Robert Helberg (som också tagit bilden av festivalglaset här bredvid) kan pusta ut. På mer än ett sätt. Festivalen blev nämligen väldigt lyckad. Inte minst för att vara en premiärtur. Allt från monterplacering och sköljstationer till utfodring av utställare var föredömligt organiserat och arrangörerna sprang ideligen runt och försäkrade sig om att vi utställare hade allt vi behövde. Fina rymliga lokaler var det också, med gott om sittplatser och har ni någonsin varit med om en ölmässa/festival i Sverige med uteservering? Stiligt.

Det blev en lugn och städad tillställning med många glada miner och pratglada monterarbetare. Gränsen på 500 gäster var försiktigt tilltagen, det var ytterst sällan någon trängsel (snarare lite väl tomma ytor emellanåt) och minst hundra personer till hade lätt fått plats. Festivaltiden 12-24 var också ett pass i maffigaste laget. Redan kl 21 kändes det ganska urdrucket och färdigt på mässområdet. Till nästa år vore det nog klokt att korta av tiden alternativt göra två pass av dagen. Två pass skulle naturligtvis också öka såväl antal deltagare som försäljning. Mässarrangörerna är dock redan medvetna om detta, så någon förändring kan vi nog vänta oss om det blir upprepning nästa år.

IMG_5319För min del så blev det inte så vansinnigt mycket provat i montrarna. Jag hade själv ett bokbord och var liksom lite låst där. En och annan ölbok såldes, men jag hoppas naturligtvis att fler ölintresserade därute ska se lite bortom glaset ibland och också fördjupa sig i historien bakom vätskan de dricker. Att läsa om öl ger perspektiv, kunskap och nyanser såväl som underhållning. I böcker hittar man dessutom information och får språkupplevelser som inte går att googla sig fram till. Jag må vara såväl old school som jävig, men ni får ta mig på mitt ord. Böcker är kul.

IMG_5327Lite pimplande hann jag dock med, av de runt 500 olika öl från nio bryggerier och fem importörer som fanns på plats. Själv hamnade jag mellan göteborgsbekantingarna Electric Nurse (som också har importfirman Brewtrade med fina Weird Beard i sitt stall) och skönt brittiska Falkenbergsbryggarna i Folkared 15. De sistnämndas Bullseye Best Bitter blev en personlig mässfavorit med sin maltiga uppenbarelse. Dess lite nötiga toner och markerade – men inte extrema – efterbeska väckte anglofilen i mig och var så hinkabel att jag lassade upp mina allra sista dryckeskuponger för att få lite extra i glaset innan jag lämnade festivalen. Folka Red Pale Ale, Wild Boar Mild Ale och påsk-alen var inte att leka med heller. Om man nu ville slippa humlebomber en stund.

IMG_5330Och en humlebomb – fast en ganska beskedlig sådan – hade Electric Nurse bidragit med till festivalen. Fest-i-val-öl var kvällens officiella dryck och hur humletrött jag än må vara så var detta en uppfriskande fräsch och somrig upplevelse. Rejält torrhumlad, men snäll i såväl beska som alkohol och lättdrucken som få måste den ha varit en succé i solen på uteserveringen.

IMG_5334

Till glädjeämnena på festivalen hörde också Belgoklubben, som hade en liten samling belgisk nektar uppställd i den så kallade Belgiska baren. Bland bekanta favoriter som Girardin, Cantillon, Fantôme och Slaapmutske kunde man hitta något så ovanligt som en “svart tripel”. Novice Tripel Black från De Landtsheer var förvisso mer mörkröd än svart, men bjöd på en spännande blandning av söta russin, metaller och rostad malt med lite chokladton. Och jag menar – tro det eller ej – det metalliska som en positiv egenskap här.

Nya importören The Five Finest hade inte bara lite häftiga grejer från bl a Partizan med sig utan också en ganska trevlig London Porter i By The Horns Lambeth Walk. Inte uppe i Fuller’s-klass förvisso – till det behövs mer maltkräm och chokladsmask – men fullt njutbar. Klackabacken bjöd på en testbatch av sitt Barley wine. En söt, god och magvärmande maltdricka med ganska försiktig efterbeska, som jag dock gärna skulle låta stå ett tag till för att låta alkoholen få tid att spänna ner musklerna lite. IBrills monter fanns mycket gott. To Øls Goliat Imperial Stout Bourbon Barrel Aged var såklart svår att gå förbi. Bourbonfaten hade kletat av sig en försvarlig mängd vaniljtoner och även om jag inte är så säker på att det verkligen förbättrar originalet var det en välkommen stoutsmocka. Liksom samma bryggeris ännu fetare de Proef-bryggda Liquid Confidence; en riktig morsning-och-goodbye-stout om man inte tar det lite piano.

IMG_5332Malmöbryggeriet South Plains har, som ni kanske vet, varit ute på en liten roller coaster-ride kvalitetsmässigt. Jag testade igenom nästan hela sortimentet och kan meddela att formkurvan nu pekar stadigt uppåt. Jag hittade inga felsmaker någonstans (men hörde att Russian Imperial Porter, som jag missade, smakade lite surt). Bäst var Burning Witches Brew, en mörk och kryddig dubbel-IPA, som trollade bort sina dryga nio procent med bravur. Och de mer extremt humleskadade än mig hade spännande upptäckter att göra i t ex brutalbeska Hoptimus Erectus

I övrigt kunde man prova brygder från Jönköpings Bryggeri, Ängö Kvartersbryggeri, Brygghus 19, Dugges ale- & porterbryggeri, Åre Bryggcompagni eller botanisera i importören Galateas sortiment. Det gick att smaska korv från Stensåkra Charkuteri & Deli eller beskåda Återbrukshyttans innovativa skapelser av gamla ölflaskor.

För att avrunda, det här var en avslappnad, intim och välarrangerad mässa som jag gärna ser återkomma. Det är alltid extra roligt att få chansen att ta del av mer lokala bryggeriers arbete; ölkultur är inte bara ett storstadsfenomen. Bra jobbat, Robert Helberg och alla andra eldsjälar, vi ses nästa år!

IMG_5328 IMG_5329

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *