Ångpunk och pilsner

steampunkbarJag har tidigare skvallrat om att ägarna till gamla Picasso har planerat att öppna upp ett nytt ställe. Nu är det äntligen dags. Idag, fredag 31/10 kl 16.00, slås portarna upp till Göteborgs (Sveriges?) första Steampunk Bar.

Jag har varit och smygkikat på denna gastropub och kan intyga att vänner av steampunk inte lär bli besvikna. Sammetsfåtöljer och mässingsrör blandas med förindustriella manicker och kravallstaket. Personalen är stilenligt iklädda svetsglasögon, korsetter och viktorianska spetsar och jag tycker det känns som systrarna Brontë på knytkalas med Mad Max. Fast jag kan ju inte det där med ångpunk förstås.

dekorationLyckligtvis lär inte vänner av öl bli besvikna heller. Huvudleverantörer är förvisso Åbro och Pilsner Urquell, men gamla Picassobesökare vet att här finns en stor kärlek till hantverksöl av alla de slag.

På kranarna hittar vi saker som Punk IPA, Anchor Steam, Sierra Nevada Pale Ale och Fuller’s ESB, men det är framförallt flasksortimentet som imponerar. Vid mitt besök avnjöts såväl lagrade godsaker som Horn Dog Barley Wine 2011 och BrewDog Paradox Jura som syrliga Boon Oude Geuze och Schneider Weisses mästerliga vetebock Tap X Mein Aventinus Barrique. I de välfyllda kylarna trängs stilar och länder för de flesta smaker.

johnibarenMenyn kommer vara föränderlig med mycket fokus på kallskuret och skulle ni, mot förmodan, vara lagda åt drinkhållet, så ska ni fråga efter John, som faktiskt är en av landets bästa drinkblandare.

Själv tar jag gärna med mig en Fuller’s Vintage Ale upp för spiraltrappan till etagevåningen och spanar ut över aktiviteterna på denna förut lite bortglömda del av Kungsgatan.

Göteborgs redan rika ölkultur har fått ännu en fjäder i hatten. Och lite mer ånga i maskineriet.

Sockenkod 1322

Att försöka hålla sig uppdaterad på den svenska bryggerimarknaden är idag ett heltidsjobb. Minst. På föreningen Sveriges Bryggeriers nyligen publicerade karta över svenska bryggerier är 138 aktörer noterade och ändå ser jag med en gång att de missat åtminstone ett par stycken. Mikrobryggerier ploppar upp ur minsta buske och den som påstår sig ha koll ljuger.

Detta får väl ändå betraktas som ett lyxproblem. Det fanns trots allt en tid, inte allt för länge sedan, då den svenska ölproduktionen fördelades mellan sju bryggerier. Ingen med minsta intresse av jästa drycker kan väl längta tillbaka dit?

remmarloggaEn av de allra nyaste aktörerna på bryggerimarknaden heter Remmarlöv Gårdsbryggeri. Bryggeriet, som ligger utanför Eslöv i Skåne, hade premiär för sina brygder på mässan Älska Mat & Vin i Malmö i helgen.

Beer & Beyond ställde några frågor till bryggare Hampus Olofsson, som också driver importföretaget Constant Companion:

Först, gratulerar till premiären! Vilka öl hade ni med er och hur har de mottagits?

Tackar! Vi hade med oss vårt basutbud som det ser ut nu: The Holley Blonde Ale, The Crimson Red Ale och The Jeenius IPA. Mottagandet var långt bättre än vi vågade drömma om. Det var första gången vi serverade vår öl så man var ju väldigt nervös, men oj vad bra det gick. Vi hade inte en droppe med oss hem trots att vi tog med dubbel mängd mot vad vi tänkte från början.

När föddes idén om ett bryggeri och varför? Och vilka är ni som kommer jobba med detta?

remmartankHåkan och Michéle Nilsson som äger bryggeriet och gården har sedan länge haft i planen att starta bryggeri, några år sådär. Men för ca ett år sedan eskalerade planerna och ett noggrant och välplanerat bryggeri började ta form. Jag har arbetat här sedan 1:a augusti 2014 som bryggare men vi hjälps åt i alla processer och med olika kunskaper så jobbar vi väldigt bra ihop.

Tidigare erfarenhet av bryggning?

Jag har sen många år varit hembryggare. Tillsammans med Thomas Fransson (head brewer Malmö Brygghus) har jag co-hostat Sveriges Bryggradio där vi intervjuade bryggare från alla världens hörn så jag har varit insyltat i ölbryggning sedan många år. Jag har sedan arbetat på Malmö Brygghus, ett ställe med total bryggarglädje och passion. Här har jag lärt mig extremt mycket men nu är jag så lyckligt lottad att jag får vara med och skapa något helt nytt.  

Vad har ni för utrustning?

remmarbryggVårt bryggverk har en batchkapacitet på 1500 l och 4 jästankar, 2 st 2000 l och 2 st 3000 l. Även en lagringstank på 3000 l. Vi har ju så klart stora visioner så vi har även byggt en intilliggande hall med utrymme redo för expansionen. 

Hur ser planerna ut? Hur stora mängder ska bryggas och vilken typ av öl? Siktar ni på lansering på Systembolaget eller bara till krog? Lokalt eller nationellt?

Vi har en beräknad årsproduktion på 50-70 000 l första året och ökar därefter på ett hanterbart sätt. Den typ av öl vi kommer att lägga fokus på är amerikanska stilar. Det har ni kanske hört innan, vi med. Men marknaden är långt ifrån mättad med exempelvis en välbryggd clean IPA. USAs ölkultur ligger oss varmt om hjärtat. Vi kommer att lansera flaskorna i det lokala sortimentet på Systembolaget den 2:a Januari 2015. Sen kommer vi att arbeta mot att finnas över hela landet, på såväl Systembolag som krog.

Vad vill ni helst brygga och vad kommer ni aldrig brygga?

Vi vill fortsätta i den andan som speglar vårt basutbud. Sen säger vi aldrig aldrig gällande någon ölstil.

Vad kan Remmarlövs Gårdsbryggeri tillföra i mikrobryggeri-boomen? Vad blir/är er egenart?

Vi kommer att tillföra solida basprodukter, Go-To-öl med kontinuitet. Välbryggda och cleana. Största möjliga fokus på kvalitet och råvaror.

Med tanke på kopplingen till Constant Companion måste man ju undra: finns det några planer på syrliga/brettade öl?

Vi utesluter aldrig någonting, men i dagsläget finns inga sådana planer.

Har ni några förebilder/inspirationskällor?

Ja, inspirationskällor finns det gott om. I det stora landet i väst hittar vi bryggare som Matt Brynildson (Firestone Walker), Vinnie Cilurzo (Russian River), Jamil Zainasheff (Heretic) och Jeff Kimpe (Triple Rock). Men min personligt största förebild är utan tvekan Thomas Fransson på Malmö Brygghus. Han har betytt enormt mycket för mig vad gäller kunskap och passion. Han är hela tiden med i bakhuvudet i allt jag gör i bryggeriet. Vi har hela tiden kontakt och utbyter idéer.

Kommer ni delta i fler mässor ute i landet?

Ja, det enda vi bestämt än så länge är Malmö Öl & Whisky, sen lär det bli fler.

Varför Remmarlöv?

remmargårdVarför inte? Remmarlöv är den perfekta platsen för bryggeri. Mitt ute på landet i Skånes hjärta, omgivet av fält av korn (som går till mälteriet som vi sedan köper av). Vi har även mycket bra vatten från vår egna brunn. Här är det lugnt och lätt att finna inspiration. Vi har på kort tid blivit polare med korna och fåren som äter draven efter bryggning, vi börjar nästan tro att vi är polare bara för att vi ger dem en festmåltid… Bryggeriet finns i en ombyggd loge här på gården som tillhört Håkans familj i fem generationer. Jag och min flickvän har just köpt hus 3 min på flakmoppen därifrån så det är lätt att trivas här.

Var är Remmarlövs Gårdsbryggeri om ett år?

I ditt glas.

Firestone Walker 18 år!

firestone-walkerIdag gratulerar vi det amerikanska bryggeriet Firestone Walker, som fyller 18 år. Nog för att jag upplevt det som mer än myndigt redan innan. Ta bara jubileumsserien med strong ale, där jag senast drack en lagrad Fourteen (14) som var ett sådant party i vanilj, choklad, karamell och ekfat att man undrar om fatlagring överhuvudtaget kan bli bättre. Gillar man barley wine så är bryggeriets §ucaba en maltbomb som heter duga och har man någonsin druckit dubbel-IPA:n Double Jack så vet man att de kan det där med humle också. Senast bryggeriet hånglade upp mig var på SBWF där den sockerstinna Stickee Monkee tog skamgrepp på mina quadrupelhöga förväntningar.

Lägger ni märke till något förresten? Om ni följer länkarna så ser ni att inget av ölen jag nämnt ovan har fått lägre betyg än 100/100 på Ratebeer. Inte för att nördsajtens hajpkänsliga poängsystem är något facit eller så, men det är faktiskt så bra dessa kalifornienbryggare är. Så därför höjer vi bägaren idag för ett av USA:s tveklöst bästa bryggerier. Skål Firestone Walker, vi ses i Köpenhamn i maj!

Läs gärna en lite längre hyllningskrönika här.

Medeltidsspyor och fransk cider

I brist på uppdateringar bjuder jag på en medeltidsspya. Håll tillgodo och ta det lugnt i helgen.

medeltidaspya

Ok då, ett litet tips kan ni få också.

Ett tämligen outforskat område för mig är cider. Den svenska ciderkulturen är ju ännu i sin linda och de flesta som hör ordet tänker på en söt, blaskig och kemisk vätska som har mycket eller inget att göra med den äkta varan. Ska man uppleva cider på riktigt så får man vända sig till framförallt England och Frankrike.

Jag har börjat göra det så smått. På SBWF hängde jag till exempel en stund vid importören Riktig Ciders monter. Där fick jag bland annat smaka den torra och delikata Cidre à l’ancienne brut från Domaine de Kervéguen och den sötare Bordelet Sydre Argelette, gjord på hela 19 olika äppelsorter. Bägge franska kvalitetsdrycker med välbalanserade toner av fat, frukt och fräsch syrlighet. Långt ifrån Kopparbergs, om jag säger så.

gosneMersmak blev resultatet av det mötet, så när jag häromsistens var på Systemet för att hämta ut mina flaskor Gulden Draak Brewmaster’s Edition (fantastisk!), blev det spontanshopping av en 75:a halvtorr Cidre Breton Gosne från Florence Loisel. Den såg så ensam ut där i hyllan.

Det var ett lyckokast. Citrus, pomerans, bondgård och funkig jäst i doften. Smaken var något sötare än jag väntat, men skönt skräpig med lite läder, hö och halm och en överväldigande frisk äppelarom. Fyra lättdruckna procent och en precis lagom dos av bonnigt motstånd.

 

Vinalliansen distribuerar och Systembolaget levererar. Mitt tips till helgen blir alltså denna halvtorra franska cider, som förhoppningsvis inte ska generera några medeltidsspyor.

Simma nu lugnt så ses vi därute.

En svart tid för göteborgare

HEADY-TOPPERÖlvänner på västkusten, det är hög tid att börja planera. Ingen risk för torrläggning denna vecka heller nämligen. Vi börjar med BrewDog Bar, som lockar med Russian Doll på fat. Fyra öl bryggda med samma ingredienser, men i olika mängd; från snäll Pale Ale till styggt Barley Wine. Toppa detta med några 15 dagar gamla burkar Heady Topper, denna tokhajpade aspirant till titeln ”världens bästa dubbel-IPA”. Personligen tycker jag nog att Pliny the Elder ändå är snäppet bättre, men vem är jag att gnälla?

perfectidjitPå lördag smäller Brewers Beer Bar av en riktig dubbelraket. Dels är det release för All In Brewings senaste brygd RLGK 10517 Celebration Stout. En 12-procentig ruskprick med vanilj och kaffe som är bryggd för att hylla den flitiga ratebeerianen Ronny Karlsson. Samma kväll passar Dugges på att släppa senaste årgången av sitt svarta monster Perfect Idjit! 16.00 öppnar portarna på Tredje Långgatan. Vill man förresten veta mer om vad som är på g på BBB så har de nu börjat lista kommande fat på nätet. Check it out.

porterdrinkerSöndagen blir svart den också, fast då är det The Bishops Arms Järntorget som gäller. Då drar nämligen den fina traditionella porterveckan igång. Ett måste för alla vänner av mörk nektar. Jag gissar att det i vanlig ordning gömmer sig spännande mörka skönheter i katakomberna. Krogen har nämligen genom åren flitigt och föredömligt ”glömt” fat som fått ligga och gotta till sig. Såhär berättar de själva om eventet:

Startskottet för 2014 års upplaga av vår eminenta Portervecka går som bekant söndag 26 oktober kl 12:00. Just denna söndag går i Ocean-bryggeriets tecken! Bryggare Thomas Bingebo kommer på mingel och tjôt om öl och annat. Samtidigt kopplar vi på ett exklusivt fat av en vällagrad Ocean-porter från vår källare, samt tar fram några fina flaskor – kanske de sista av sitt slag!

På denna korta veckas andra dag, måndag 27 oktober har vi pub quiz och temat är självklart öl och kanske framförallt porter! Frågesporten sätter igång 19:00.

Bland höjdpunkterna kommer finnas hela tretton kranar laddade med porter och stout. Nya sorter blandas med lagrade fat, från olika håll i världen. Det blir nya, fina flaskor att smaka av och självklart kokar vi ihop något speciellt även i köket för denna härliga vecka! Vad sägs om portermarinerad entrecôte med rostade rotfrukter och citrus-crème fraiche? Härligt, sägs det!

*

På söndag stundar också receptskrivning för Ocean-/FemAle-/tävlingsölet We can do it! Det finns lite att göra alltså. För oss som inte drar till SMÖF då förstås.

fridhammarOch allra sist, & Beyond, för man kan ju inte leva av öl allena. Väl? Vill man ha koll på vad som händer på livescenerna i trakterna, åtminstone när det kommer till roots, blues, soul, country och annat livsnödvändigt, så vet ni väl att det är till Fridhammars GigKalender man vänder sig? Cheers!

Ölvärldens Shane MacGowan?

preussen weisseNär jag drack den på fat för drygt ett år sedan noterade jag kort och gott en snäll och god hefeweizen. Fast då hade jag nog läst innehållsförteckningen lite slarvigt.

Preussen Weisse från tyska The Monarchy är bryggd efter ett originalrecept från 1831 och innehåller inte bara vete- och kornmalt, humle och jäst, utan även sockerbetsirap, ingefära och enbär. I näsan får man också en kryddbomb som förbereder magen på ett litet weltkrieg. Men det uteblir. Peace, Brother. Istället tar man större och större klunkar av ett friskt och lätt veteöl som bara bär en diskret spets av kryddorna. Drickbarheten är överraskande stor.

Hur man kan proppa ner så mycket mojänger i ett öl utan att det blir överlastat är ganska fascinerande. Men The Monarchy kan. Och de har gjort det med framgång förut. Mer eller mindre historiska ölstilar som Adambier (Methusalem), Sour Alt (Münchhausen), Hallongose (Frambozschella) eller 3-procentig Berliner Weisse (It’s Still Weisse). Fulsnygga brygder med älskvärd balans av smuts, friktion och drickbarhet. Viking Gose är den enda jag på rak arm minns att jag inte föll pladask för. En sur, salt och rökig rackare som var mer historiskt intressant än njutbar. Men så är jag ingen större vän av rököl heller.

shane-macgowanThe Monarchy är lite av ölvärldens Shane MacGowan. Lagom tandlös, på gränsen till falsk, och packad (!) med innerlighet, tradition, kärlek och melodi. Kompromisslöshet istället för smicker. Dans på knivens egg. Jord och ursprung. I utmaningarna gömmer sig de största upplevelserna, trots allt. Det perfekta är sällan intressant.

 

preussen etikettKänsla för estetik är såklart inget som stör heller. Kolla själva etiketten. Stil och klass. Och den lilla passningen till de tyska renhetslagarna hamnar på samma konto: ”The beer is brewed by pure chance according to the purest purity law of Prussia which says that you should brew with the best ingredients you can get.”.

Preussen Weisse (eller: Weissen, som det står på min flaska) släpptes på Systembolaget 17 oktober, i distribution av Constant Companion. I skrivande stund finns 526 flaskor kvar, så skynda er om ni vill prova.

 

P.s. Mannen bakom The Monarchy heter Sebastian Sauer och han har fingrarna i många syltburkar, bland annat Bierkompass, Freigeist och Braustelle. Vill ni veta lite mer om honom kan ni läsa intervjuer här och här. D.s.

P.p.s. Har ni inte sett dokumentären om Shane MacGowan, If I should fall from grace with God, så rekommenderar jag er att göra det nu. Ett gripande porträtt.

Blådårarnas battle

chimayflaskorDet låter mer dramatiskt än det är. Det är bara så lätt att leka med den där mytomspunna färgen. Bluesens färg, that mood indigo, blå, blå vindar och vatten eller varför inte Breaking Bads “blue stuff“.

Nu är det dock inte mer spännande än att Systembolaget, via distributören Tomp, den 19 september släppte 6 240 flaskor Chimay blå som var lagrade sedan 2006. Upphetsande nog för en ölnörd förvisso, så det är klart man hängde på låset.

Klostret Abdij van Notre-Dame de Scourmont i Chimay (i provinsen Hainaut, Vallonien, sydvästra Belgien) är det näst största av idag tio certifierade trappistbryggerier. Klostret grundades 1850 och bryggningen kom igång i större skala tolv år senare. Chimay var det första kommersiella klosterbryggeriet och också det första som använde begreppet Trappistöl.

chimayflaskorochglasChimay Blå (Bleue) är ursprungligen ett julöl som bryggdes första gången 1948. Det är en överjäst strong ale på nio procent som är omåttligt hajpad i ölvärlden (100/100 på ratebeer). Det är också allmänt erkänt som ett bra lagringsöl.

Min egen erfarenhet av lagrade varianter sträcker sig, vad jag minns, till en uppenbart misshandlad flaska från 1992 som bara smakade ättika och en rund och god 2003:a som höll stilen förbaskat bra. När 2006:an nu släpptes bestämde jag mig för att jämföra den med årets flaska.

chimay2006I upphällningen ser 2006:an lite trött ut. Några små desperat kämpande bubblor runt kanten av glaset, men i övrigt platt och stilla. Den har en vag vintage doft av drivved, russin, socker och dammigt lager. Smaken är ganska blasé, om än god. Jag hittar trä, bark, karamell, aningens torkad frukt och hintar av madeirisering. Men mest är det en torr och lite trist träighet och jag känner nog att ölet är, om inte på väg att dö, så åtminstone nere i en svacka. Jag minns 2003:an som mer levande.

chimay2014Årets färskvara ger ett stabilt lager beige skum, som stannar förvånansvärt länge. Även den har en rätt diskret doft; blöt hund och socker. I munnen frustar däremot en kraftfull, sprakande kolsyra. Det här lever, indeed. Farinsocker och frukt i smaken. Det är ett spralligt och mångbottnat öl, med jäst och malt i ungdomlig yra. Jag ger gärna det här ölet ett par år för att leka av sig, men kvällens vinnare är det likafullt. Gammal är äldst, men inte nödvändigtvis bäst.

Chimay blå 2006 – Chimay blå 2014: 0-1.

Den stora ölöversvämningen i London 200 år

london-beer-flood-cartoon-1Idag stannar vi upp en stund och minns de åtta personer som dog i ”Great London Beer Flood” den 17 oktober 1814.

Klockan 17.30 idag är det exakt 200 år sedan som en gigantisk lagringstank i trä brast hos Henry Meux’s Horse Shoe breweryTottenham Court Road. Fatet var fyllt med 10 månader gammal porter och resultatet blev en fasansfull svart tsunami. Närmare en och en halv miljon liter öl (siffrorna varierar lite i olika källor) vällde ut och skapade en över fyra meter hög flodvåg som dödade åtta personer — barn, ungdomar och vuxna — och krossade minst två hus i det omkringliggande slumområdet.

Katastrofen ledde till nya regler för hur stora fat som fick användas för lagring av öl och just fatet som brast ersattes senare av sju mindre. Läs mer på Martyn Cornells blogg.

Julmarknad på Oceanbryggeriet

oceanmarket“I templets förgårdar stodo månglare och penningväxlare. Där såldes duvor och andra offerdjur. Jesus gjorde då ett gissel av rep och drev med detta ut alla månglarna och deras får och oxar. Penningväxlarnas bord slog han omkull och sade: Gå härifrån, ty ni har förvandlat min Faders hus till en rövarkula!”

Joh. 2: 13-16.

 

Tja, nu är det kanske inget tempel direkt, men väl Oceanbryggeriet som bjuder in till marknad. Så mycket duvor, får eller oxar lär vi väl inte heller möta, men desto mer av ost och delikatesser, kaffe, fisk och praliner. Och julmusik framsnurrad av Nina Natri och Ebbot Lundberg. Beer & Beyond är på plats med ett bord fyllt med julklappsböcker och Oceanbaren är laddad med julöl.

Äsch, jag låter Ocean själva förklara vad som är på gång:

“Oceanbryggeriet presenterar Ocean Market för första gången och det kommer gå i julens tecken. Detta sker i Oceanbryggeriets lokaler och på innergården Lyckholms. I lokalen har vi 14 utställare och en Oceanbar. På innergården finns 4 st Foodtrucks.

Utställare är Klädesholmen Sill, Linnegatans Ost, Curlies Fudge, Mahogny Coffee, Öckerö Fisk, Mellgrens, Oscar och Den Lille, Parkners Gastronomi, Mandelmannen, Bräutigams, Johan i Hallen, Bröd, Beer & Beyond och en barberare från Skönhetsfabriken.

På lördag spelar Dj Nina Natri mingelmusik och på söndag är det Ebbot Lundberg som står bakom skivspelaren och spelar sina favoriter bland julens skivor.

Du bokar din biljett på oceanbryggeriet.se/oceanmarket och Ocean Market är den 22-23 november mellan kl 11.00-17.00.”

Så välkomna in i rövarkulan! Mingla, ät, drick och julhandla bland månglare, barberare, musiker och marknadsgycklare. Men inga piskor, om jag får be, och välter ni några bord så åker ni ut.

Frid i stugan.

Belgian Beer & Food

omslagNi som känner mig, eller har följt mig via bloggen eller facebook vet att jag är en stor vän av belgisk öl. Det är liksom svårt att undvika när intresset för vår kära maltdryck med åren tilltar. Det är ett land som ingen ölvän kommer undan. En ölkultur man måste förhålla sig till.

Det är inte alltid lätt. Jag hade själv problem med belgisk öl länge. Eller rättare: den belgiska jästen. Tyckte den smakade mögel och fattade inte alls grejen. Men jag envisades. Jag provade belgare efter belgare och rätt vad det var — och för att använda en kunglig metafor — så sa det bara klick!

belgiskjästOm den äldre generationen ölnördar (läs: Svenska Ölfrämjandet) har lärt sig öl av kanske framförallt England, så har den yngre (läs: Untappd) lärt sig av USA. Och öl + USA betyder idag, som bekant, humle. Citrus, tropiska frukter och en uppkäftig beska som räcker långfinger åt vår gamla ”Stor stark”. Att förföras av en amerikanskt humlestinn IPA är faktiskt inte så svårt. Det är högljudda och extrema smaker som egentligen inte ger våra smaklökar några större utmaningar. Det målas med ganska bred pensel.

 

Med de belgiska brygderna kan det vara knepigare. De är oftast mer sammansatta, komplexa och kräver kanhända mer av sin uttolkare. Det är lite mer finlir och balans helt enkelt. Det är klart jag generaliserar här, men jag tror ändå det är något av en resa vi gör som ölfantaster. Och även om den resan vanligtvis börjar vid ljus internationell lager så tror jag bestämt att hållplatserna Belgien och Balans ligger längre bort än såväl IBU som ABV.

Nåväl. Idag får jag nog erkänna mig som fullfjädrad belgofantast (om än långt ifrån en belgofil som Skrubbe) och som sådan har jag ett tag varit nyfiken på tidskriften Belgian Beer & Food. Via vänlige chefredaktören Paul Walsh fick jag recensionsex av två nummer av magasinet (nr 2 & 3) och jag tänkte sammanfatta mina intryck lite här nedan.

vanderBelgian Beer & Food produceras i Bryssel och har än så länge utkommit med tre stycken 66-sidiga nummer. De glättade färgomslagen är porrigare än innehållen som, trots ett rikt bildmaterial, fokuserar på texterna. I varje nummer presenteras ett flertal bryggerier. Vi får möta bland andra Struise, Alvinne, Huyghe, Dubuisson, Van Eecke, De Ranke, Chimay, St Feuillien, Affligem och De Brabandere, men också lite okändare bryggerier som östflanderns Roman.

I serien ”Flemish Kitchen Rebels” besöks krogar som Grand Cabaret i Nieuwpoort och vi får träffa kockar och kulinariska konstnärer som Julie Baekelandt, Koen Verjans och självaste ”The Godfather of Beer Cuisine”, Stefaan Couttenye, på Brasserie ’t Hommelhof, Watou. Självklart finns även artiklar om mat-, ost- och ölkombinationer.

ostBelgienkännaren och författaren Joe Stange (Good Beer Guide Belgium mm) gör bland annat en saison-resa genom landet och lyfter dessutom den heta potatisen om kontraktsbryggande i artikeln ”When is a brewery not a brewery (and does it matter?)”. Intressanta ämnen dyker upp i intervjuer också. Bryggeriet Dubuissons Marc Lemay är, med tanke på min inledande text, förstås lockande att citera; ”The belgians don’t go for extreme beers (…) the most important thing is that you get pleasure from drinking the beer”. Eller Anthony Martin, som skapade sin Martin’s IPA för att visa hur en stilen “egentligen” ska vara; “The US craft beer movement has reinvented it as something completely different (…) Belgian beers are much more balanced than American beers”.

Vi svenskar går inte lottlösa heller. I en artikel om provningseventet Quintessence och samarbetet mellan belgiska Cantillon och amerikanska Allagash och Russian River talar Cantillons Jean Van Roy varmt om bland annat svenska Brekeriet; “I trust in what they are doing (…) They are friends of the brewery and they are friends of mine”. Hyllningsord från den mannen måste värma vilket bryggarhjärta som helst, oavsett nationalitet?

watouJag har förstås bara skummat på ytan här. Man hittar även besök på ölbutiker, reportage om humleodling i Poperinge och kloka ord från Marco Passarella, marknadschef på Sint Bernardus; ”There’s a beer for everybody, and you know the best part? When you find your favourite beer it’s not like a real marriage — you can still go out and look for something better”.

Jag tycker det ska bli spännande att följa magasinets vidare utveckling och jag tänkte passa på att höra om fler vill hoppa på tåget? Jag funderar nämligen på att ta in den till försäljning. Vet inte än vad priset exakt landar på, det beror på frakt etc, men räkna med någonstans runt 100-120 kr/nummer. Lämna gärna en kommentar här om ni är intresserade (och specificera gärna vilka nummer ni vill ha) eller skicka ett mail till info@beerandbeyond.se så hör jag av mig.

Cheers!