Mässjidder, barhäng och smutsiga bastarder

wecandoitDet har varit tyst härifrån ett tag. Det betyder inte att det rått brist på saker att rapportera om. Tvärtom. Jag har haft fullt upp. Jag var till exempel med när elva öltokiga kvinnor bryggde We Can Do It!Oceanbryggeriet. Jag har dessutom provdruckit denna humlestinna pale ale direkt från tank, men tyvärr missade jag krogpremiären i måndags. All heder åt det projektet. Och kul att jag fick vara med på ett hörn på den resan.

 

Krogar har inspekterats. Ett axplock: Haandbryggeriets mästerliga oud bruin Haandbakk har pimplats på Haket, en bekvämt bränd Viccy Park Porter från brittiska Redchurch har avnjutits på 3 små rum, City Pub har bland annat bjudit på Beer Heres trevligt maltiga Harwood Brown Porter och jag har även hunnit med premiären av Box nya whisky The ChallengerFlying Barrel. Och när jag ändå var där passade jag på att prova Rådanäs Ekologiska Vinterbajer. En Falcon Bayerskt för mikrogenerationen, som nog ska avnjutas till lite mat för att helt komma till sin rätt.

All In Beer Festbokbord har också avverkats. Det har väl inte undgått någon? Nu var jag på plats med mina böcker och därför där mer som bokhandlare än bloggare/journalist. Jag blev lite låst helt enkelt och kunde inte mingla fritt i montrarna. Därför lämnade jag också tickarglasögonen hemma. Det var rätt skönt att bara smaka och inte nörda så mycket. För nog hann jag allt få i mig lite smakprov ändå.

Att inte nämna Cigar City vore ju tjänstefel. Marshal Zhukov’s Imperial Stout till exempel, var visserligen lite ung och rufsig, men så snyggt sojafet och stabbig att det var svårt att värja sig. Caffè Americano Double Stout var kanske ännu mer imponerande. Kan också passa på att bidra till hajpen om Floridas J Wakefield. Självlysande fruktbomben Dragon Fruit Passion Fruit var inget mindre än en skrämmande fulländad Berliner…, förlåt, Florida Weisse. Johnathan Wakefield är en trollkarl.

capManchesters Marble Brewery har charmat byxorna av många med sin Earl Grey IPA, men jag fastnade mer för den lätta och krämiga Chocolate Marble. För att inte tala om den, enligt uppgift, treåriga Brewers Reserve Barley Wine Aged in Bourbon Barrels från norska Lervig. En orgasm i russinsötma, fatelegans och brittisk fyllighet.

Inte skämdes våra svenska bryggerier för sig heller. Malmö Brygghus bjöd på spänstig humlig drickbarhet med sin Flip Flop och överraskande maltsötma i Winter Galactic. O/O:s havre-APA Pretty Pale Ale (som hade premiär på Full rulle #4) blir bara bättre och bättre och fräscha Brewski visar var humleskåpet ska stå; inte minst med sin redan klassiska Herr Hemlig IPA. Nya Sahtipaja är måhända inte riktigt framme än, men synnerligen lovande med sina syrliga brygder. CAP tycker jag har utvecklats positivt den sista tiden och på All In-festen kunde man bland annat låta sig köras över av Abscence of Light Imperial Bourbon Barrel Aged Vanilla Stout (pust!). En kraftfull och imponerade svart explosion i vanilj, trä, sirap, kaffe, choklad och karamell.

lervigMen jag ska inte babbla på här. Sammanfattar istället med att det var en synnerligen välarrangerad mässa, packad med glada människor och läskigt mycket bra bärs. Faktum är att man aldrig behövde oroa sig för att få en dålig öl. Bara den personliga smaken satte gränser (Malmö Fruit Break!, någon?). Alla volontärer gjorde ett kanonjobb och uppstod något problem (som att polletterna tog slut) så löstes det snabbt och smidigt. Att jag sålde lite böcker skadade ju inte heller. Tack alla som kom förbi min monter och tittade, handlade, snackade, bjöd på öl! Jag längtar redan efter nästa års mässa.

 

dirtybastardI onsdags var det Foundersprovning på Bishops Arms Järntorget. En handfull tappra maltvänner bjöds på åtta olika brygder från Michigans finest, ledda av Wicked Wines Lotta Dahlbäck. Jag har tjatat om Founders förträfflighet innan, så jag ska inte bli långrandig, men konstaterar gärna att den tokhyllade KBS faktiskt nästan lever upp till hajpen. Mjuka vaniljtoner och maffig kropp. Founders är ju ett bryggeri som alltid (nästan, Rübaeus var ingen höjdare) levererar balans och kvalitet. Och som dessutom bryr sig om malten. Något som de humleförblindade jänkarna överlag annars inte är kända för. Kvällens vinnare blev nog ändå Dirty Bastard. En söt och krämig Scotch ale med smak av karamell, fudge och kola. Stiltrogen och självklar.

*

Men nu ser vi framåt. Imorgon lördag och på söndag är jag på plats med mina böckerOceanbryggeriets julmarknad Ocean Market. Läs mer om den här. Det finns lite biljetter kvar än, men skynda er att boka, för de går åt. Kontanter eller Swish gäller som vanligt om man vill handla av mig.

lördag 29/11 håller jag en öppen belgoprovning på Ölrepubliken. Hör av er till dem för att se om det finns platser kvar.

Och så glömmer ni väl inte öl- och filmorgien Full rulle #5Haket 1 december? Eller Back in Black, den halvblinda provningen av imperial stout på Brewers Beer Bar lördag 6/12. Boka redan nu.

Det var nog allt för den här gången. Vi ses i vimlet. Over and out.

FULL RULLE #5

crafting

Var?  Haket, Första Långgatan 32, Göteborg.

När? Måndag 1 december kl 18-22.

Hög tid för femte upplagan av Full rulle! Filmklubben för törstiga och vetgiriga. Har ni varit med tidigare så vet ni vad som gäller: en trappa ner i Hakets källare blir det ölfilm på storbildskärm, bokbord och ölmys utan dess like. Baren är öppen och laddad med specialöl för kvällen.

Filmen heter denna gång Crafting a Nation: one craft beer at a time och är en dokumentär från 2013. Vi får bekanta oss med ”den amerikanska drömmen” ur hantverksbryggarens perspektiv. Vi kikar in hos stora som små mikrobryggerier, från kust till kust, och möter människor med idéer, visioner, längtan, vilja och en gemensam kärlek till öl bortom storbolagsblasket. Det är en entusiasmerande film om entreprenörskap och jävlaranamma, om kraften i det småskaliga och närproducerade.

Ni är välkomna ner i källaren från kl 18 och filmen börjar kl 19. Filmen är på engelska och är 95 minuter lång. Vi gör en paus i mitten för bensträckare och påfyllning.

Beer & Beyond har bokbord med nya och begagnade böcker om öl och bryggerier, som finns till salu under hela kvällen. Kontanter eller Swish gäller.

Inträde och en öl kostar endast 100 kr och köps på plats. Jämna pengar och kontanter uppskattas. Biljetterna är begränsade så det är först till tapp som gäller. Kom i tid.

Frågor? Maila: info@beerandbeyond.se

Facebook-event.

Välkomna!

beerandbeyond.se | kunskap & törst

Ekfat, Madeira, Yeti & Jag

oayeti2012Här sitter jag i kvällningen och avnjuter en Great Divide Oak Aged Yeti. Buteljerad i september 2012. Den är lagrad hemma i min lägenhet sedan dess. Drygt två år alltså. I rumstemperatur. Jag har ingen annan möjlighet för tillfället. Mörkt och stillsamt förvisso, men i rumstemperatur. Något som sägs skynda på lagringsprocessen med kanske närmare 50 procent. Något som inte brukar anses idealiskt för lagring.

Jag vet inte jag.

Mjuk i kanterna borde den vara efter fyra semiår, eller hur? Det är den inte. Den är tämligen hård, tuff och tjurigt bränd. Kampvillig. Några vaniljtoner hittar jag inte. Möjligtvis lite choklad, om jag anstränger mig. Sherry och portvin lyser också med sin frånvaro. Här är det hårda puckar; aska och kol. Jag gnäller inte. Jag gillar verkligen kompromisslösa tjurskallar, men nu var det ju lagring vi talade om. Och då vill jag att något sött och elegant sipprar fram ur den härdade gruvarbetarkroppen. Då vill jag byta kängorna mot lågskor och låta läpparna klibba ihop sådär sexigt dekadent.

”Ha tålamod” säger någon, och tycker att två år är en fis i vintageuniversum. Sant, säger jag då. Jag drack, för något år sedan, en Oak Aged Yeti som varit lagrad i fem år. Under bättre förhållanden. Och där var sherryn — diskret förvisso, men ändå — och mjukt trä och rundhet. Den var inte tvär längre, den var… följsam och villig. Den hade garden nere och den där elegansen som jag suktar efter. I doften mer portvinsdam än gammal gubbe. Fem år.

Jag vet att det bland delar av ölnördarna finns en skepsism mot att lagra imperial stout. Jag håller delvis med. Oxidering kan ge toner av wellpapp, olivröra och ålderdomshem, men inte alltid. Ibland sker det där magiska. Plötsligt smakar den där gamla oxiderade stouten Madeira och Maria Lang. Och ibland går det fort. Här kommer jag in på det här med lagringstemperatur. För om madeiriseringen kommit igång efter fem svala år, borde då inte något hänt efter drygt två rumstempererade? Uppenbarligen inte. Kanske lagras det jämnare och snyggare med ”rätt” temperatur? Kanske jag bara skulle väntat ett år till? Ett halvår?

Jag tillhör dessutom de där tjuriga old school-stötarna som vill ha min stout fet, söt och maltig. Jag stör mig på markant humlebeska diton, vilka idag — enligt amerikansk modell — är legio. Därför har jag lite Gonzo och annat bös stående. För att humla av sig lite. Därför envisas jag också med att lagra stilen. Vad har jag för val? Jag kan ju inte leva på bara Fuller’s och Founders imperial stout. Eller?

Kanske hamnar vi till slut i det där med mitt tålamod ändå. Jag vet inte. Jag får väl återkomma när jag grävt djupare in i mina rumstempererade skåp.

All About Stockholm Beer?

aabpHäromdagen plockade jag upp senaste numret av All About Beer. Ett amerikanskt ölmagasin som alltid är läsbart och som jag har skrivit om tidigare här och här. Jag hade redan hört lite skvaller om att nya numret skulle ta en titt på den svenska ölsvängen och var således lite extra ivrig att få läsa. Jag har inte haft tid att läsa igenom allt ordentligt än, så ni får se det här mer som en teaser eller varudeklaration än en kritisk recension.

Numret kallas ”The People Issue” och innehåller en 13 sidor lång artikel om ölinnovatörer. Vi får möta forskare, bryggare, sommelierer, politiker och tekniknördar. Amerikaner till förbannelse förstås, men det var väl nästan väntat. Ölambassadören Julia Herz (Brewers Association), humleodlaren Gayle Goschie, arkeologen Patrick McGovern (känd för sitt samarbete med Dogfish Head och dess ancient ales-serie), Untappd-skaparna Greg Avola och Tim Mather och demokraten Andrew Cuomo, delstaten New Yorks bryggerivänliga guvernör, är bara några som presenteras.

I övrigt hittar vi bland annat artiklar om våthumling (”wet hop”), pumpaöl, veteöl, doppelbock, Dublin/Belfast och en intervju med Notch Brewings Chris Lohring. Randy Moshers smakspalt handlar denna gång om malt och hembryggaren kan gräva ner sig lite i konsten att brygga med kaffe.

juggeOch så där, på sidan 56, en bekant vy över vår huvudstad och ett inledande citat av ölnestor Jan-Erik ”Janko” Svensson. Sverigeartikeln fokuserar mest på Stockholm och Nynäshamns Ångbryggeri (som felaktigt kallas ”one of Sweden’s oldest breweries”), men Göteborg skymtas framåt slutet med Rover, Ölrepubliken och Oceanbryggeriets bryggare Bingebo.

 

Nya Carnegiebryggeriet får mycket utrymme, bloggande Fredrik ”Ölhunden” Broberg guidar bland Stockholms bättre ölhak och bryggerier (fast rubriken ”Drinking Around Sweden” borde förstås ha varit Drinking Around Stockholm) och Oliver Twist-generalen Jörgen ”Jugge” Hasselqvist presenteras som ”Sweden’s unofficial international beer ambassador”.

bingNog hade jag gärna sett ett lite bredare anslag; allt som händer i Skåne, Norrland, på västkusten och ute i övriga landet är minst lika intressant som huvudstadsregionen. Att Nya Carnegiebryggeriet får så pass stort utrymme har också förstås att göra med kopplingen till jänkarnas eget Brooklyn Brewery. Lite synd kan jag tycka, när man nu för en gång skull väljer att lägga fokus på Svedala.

Men man kan inte få allt. Och det är ändå kul att se den svenska ölboomen uppmärksammas i en så pass stor amerikansk tidning. Keep ’em coming!

Black


Black, you are my enemy

And I cannot get close to thee

Our life is ruled by enmity

And I can’t weaken that

The only way that I can see

Is to hold you close to me

To love you for it’s meant to be

I weaken your attack

 

Everything was lucked and downy

What was good was up from under

Until black, that awful tender

Came and popped my sense of wonder

All at once all eyes turned at him

Leaving me an unwatched body

And it sagged, my body’s rib cage

Out from under ogler’s study

Black was decomposing quickly

This was found offensive to me

His disrespect for life’s proprieties

Made me scared he would destroy me

 

So I thought I’d try to cut him

Try to force him ‘neath my level

The only way to equal to him

Would be hit him with a shovel

But to really rise above him

That would be the final evil

So instead I asked the sucker

If he’d care to see my rooms

And as a friend and as a comrade

And all the things that these implied

I made him leave what it was that he had

Used to keep us unallied

 

Black, you are my enemy

And I cannot get close to thee

Our life is ruled by enmity

And I can’t weaken that

The only way that I can see

Is to hold you close to me

To love you for it’s meant to be

I weaken your attack

 

Now black and I we are together

Fairly just inseparable

And in the terriblest of weather

Our bonds are incorruptible

*

black-flagSvart. Denna mytomspunna och symbolladdade färg. En färg som kan definieras som själva frånvaron av alla andra färger. Alla designers och modeskapares favoritfärg, som sägs signalera elegans och intellektualism, som ska få dig att se smalare och mer sofistikerad ut. Den formella kostymmänniskans färg och erotiken: kvinnans ”lilla svarta”. Sex. ”Lilla döden”.

Den politiska svarta färgen. Anarkismens svarta fana och — i andra änden — Mussolinis fascistiska svartskjortor. Har man missat det svarta i litteraturen så har man nog inte ens läst sin Bamse ordentligt. Och musik: crustpunk, synt och depprock. Hoodoo, blues och black cat bone, som i Muddy Waters klassiska “Hoochie Coochie Man”: ”Got a black cat bone / got a mojo too / I got John the Conqueror root / I’m gonna mess with you”.

Eller, som i Bonnie ’Prince’ Billys (eg Will Oldham) gripande sång ovan; mörkret, hotet, ondskan, galenskapen, melankolin, depressionen. Exemplen är otaliga. Den svarta katten, svart galla, död, sorg, svarta hål, häxor, Black Sabbath, svartsoppa och Darth Vader.

intstoutdayMen idag behöver vi inte gräva ner oss i mörker och undergång. Idag hyllar vi det flytande svarta guldet: stout. International Stout Day må vara ett jippo, men allt som ger mig en anledning att öppna en flaska svart förhåller jag mig sällsynt okritisk till. Jag började redan en stund efter midnatt med Mohawks julsmocka Whiteout Imperial Stout (efter att ha smygstartat på 3 små rum med Hornbeers fina Black Magic Woman). Men nu får jag väl hålla mig till kvällen antar jag.

 

Så gräv i stoutlagret där hemma eller ta dig till din favoritkrog ikväll och stäm in i en hyllningsskål till denna fantastiska svarta dryck. Är du lagd åt det hållet kan du dessutom checka in den på Untappd och få en badge som belöning.

Now black and I we are together

Fairly just inseparable

And in the terriblest of weather

Our bonds are incorruptible

*

Som av en händelse går vi idag också ut med en halvblind provning av hela nio olika imperial stout:

I-Want-Imperial-StoutBrewers Beer Bar och Beer & Beyond presenterar:

Back in Black – en halvblind provning av nio olika imperial stout

Tid: Lördag 6/12 kl 17.00

Plats: Brewers Beer Bar, Tredje Långgatan 8, Göteborg

Pris: 400:-/person (biljetter i baren)

Max antal: 20 personer

 

Halvblind? Ja, just det. Under ledning av Johan från Beer & Beyond testar vi oss igenom nio starka, svarta skönheter. Lokalt och internationellt. Hajpat, nytt och lagrat. Samtliga med betyg på 94-100/100 på Ratebeer. Vi får veta vilka öl som serveras men inte i vilken ordning. Halvblind provning är ett utmärkt — och roligt — sätt att närma sig en ölstils doft- och smakprofil, fritt från förkunskaper och förutfattade meningar.

Kvällens kombattanter: Goose Island Bourbon County Stout, All In Brewing/Stronzo 100% Viking, Green Tower Barrantes, Omnipollo Hypnopompa (Bourbon BA), All In Brewing/De Molen The Empress Strikes Black, AleSmith Speedway Stout, All In Brewing RLGK 10517 Celebration Stout, Courage Russian Imperial Stout, Dugges Perfect Idjit!

Svart är det nya svarta. Välkomna!

beerandbeyond.se | kunskap & törst

brewersbeerbar.se | surdeg & humle