Oberoende ölentusiast önskar god jul!

santastoutJo, så här är det.

Från och med årsskiftet kommer jag jobba som säljare för ölimportören/distributören Beer Enthusiast. Jag kommer vara verksam framförallt i Göteborgsregionen och kränga mest öl, men även vin och annat från AMKA:s katalog. Jag vill vara öppen med det här så det inte börjar snackas om jäv och svågerpolitik.

Västkustens krögare är härmed varnade.

Bokhandel, bloggande och frilansande under namnet Beer & Beyond kommer fortsätta, liksom ölprovningar och annat, men kanske inte lika aktivt som innan. Tiden får avgöra. Jag kommer också skilja tydligt på de olika verksamheterna och har därför bestämt mig för att inte skriva om några produkter från de bolag jag säljer. För mig är det viktigt med integritet. Jag måste vara en fri skribent om jag ska behålla trovärdigheten (och till exempel få sådana här fina omdömen).

Med det sagt så önskar jag alla kunder, läsare, samarbetspartners, vänner, kritiker, öldrickare och hellraisers en riktigt god jul! Om exakt en månad (23 januari) är det faktiskt ett år sedan jag registrerade firman och mycket har hänt under det året. Får se om jag hinner göra något av det där jubileet, januari ser rätt packat ut. Jag hoppas ni vill fortsätta följa mina öleskapader i framtiden. Jag har nämligen många idéer i bakfickan.

Värm en glühkriek, läs en julbok och njut av ledigheten så ses vi snart i vimlet.

kunskap & törst

Tomtegruit?

gruitJag ska hålla mig kort. Tycker nämligen att hembryggaren själv, CarlBryggeri Spritköket sammanfattar det här experimentet alldeles utmärkt själv.

Vi snackar Gruit här, en historisk örtkryddad ölstil som bryggdes innan humlen hade gjort sitt intåg. 

Här bjuds på lätt rökighet, rejält med syra och en komplex kryddighet. Av de sju örterna här (rölleka, enbär, pors, älgört, johannesört, ljung och gråbo) inbillar jag mig att det är pors och enbär som visar sig tydligast i smaken. Men så är jag ingen örtagårdsmästare heller.

Mest överraskad är jag över balansen och drickbarheten. Det är inget man drar ett sexpack av förvisso, men min 33:a glider ner förvånansvärt snabbt. Spännande, intressant och… nästan gott.

Tack för den historiska upplevelsen Carl, och glöm nu inte att spara några flaskor till International Gruit Day den 1 februari.

Good Old Midlands

midlandsJag är en sucker för brittisk ale. Kan inte hjälpa det. Jag har allt gjort mina amerikanska humlerace så det räcker och blir över, men när jag idag vill dricka — inte smaka — så är det knappast över Atlanten jag sneglar. Är man törstig sitter nämligen en pint maltig bitter bättre än ett flytande grapeskal. Och snackar vi porter och stout av det imperiala slaget eller kornvin så vet nog den som följt mina texter att jag föredrar de brittiska, sötare varianterna.

Därför blev jag förstås glatt överraskad när det damp ner en låda blandat brittiskt godis från nya Östersundsbaserade ölimportören Holy Grale på Beer & Beyond Headquarters. Lådan ifråga kallas Best of Midlands – Winter Edition beer box och består av sex olika mörkare ale (4 st 50 cl & 2 st 33 cl) från lika många bryggerier; samtliga verksamma i ett område i mellersta England som kallas Midlands.

Jag har tidigare positiva erfarenheter av Holy Grale från SBWF i höstas. Hängde några gånger vid deras monter och drack milda maltigheter som Hobsons Postmans Knock och Hobsons Town Crier. Det är välkommet med en ny importör som satsar på lite traditionella brittiska brygder, något vi inte är särskilt bortskämda med i Sverige. Om jag får spå lite tror jag dessutom att det är något som med tiden kommer efterfrågas mer och mer. Inte bara brittisk ale, utan kanske också krispig tysk pils, baltporter och, varför inte, svagdricka. Fler än jag kommer nog återupptäcka de mer traditionella stilarna efter att ha fått sitt citrusbegär tillfredsställt efter år av amerikanska humlerundor.

manorMen nu var det ju boxen vi pratade om. Jag börjar med Hobsons Manor Ale. En bitter som faktiskt inte imponerade på fat på SBWF heller. Den har en söt, maltig doft av honung, men också lite citrus och tyvärr något mer kemiskt, tvåligt. Smaken är nötig med drag av sött bröd och kaka och en beska som kryper sig på allt mer efter hand. Jag saknar balans. Den är drickbar, men jag lyckas inte riktigt bli vän med den.

 

 

 

levellerSpringheads The Leveller är näst på tur. Här har vi (jord)nöt, choklad, kaffe och karamell i doften. Smaken är kraftfullt maltig, nötig med försiktigt brända toner och en märkligt paradoxal torr sötma. Enligt bryggeriet är den bryggd i ”Trappist style”, men vad det skulle betyda har jag ingen aning om. Här är det brittiskt ut i sista karamellmalten och med tanke på den modesta alkoholhalten på 4,8% har den imponerande kropp. Kanske lådans bästa.

 

 

 

mudcityNästa, Sadler’s Mud City Stout, kommer inte långt efter. ”Brewed with raw cocoa, vanilla pods, flaked oats, wheat and a complex blend of beautifully dark malts” bådar ju gott liksom. Här är det svart vätska med stiligt ljusbrunt skum. Kakao, vanilj och sött bröd i näsan. Den är fyllig för sina 6,6 procent och har en len och skön munkänsla. Munnen fylls av brända rosttoner och drag av kaffe, vanilj, choklad och smaskig maltsötma. Ett försiktigt syrligt drag spökar i såväl näsa som på tunga, förmodligen är det vetet som busar, men allt balanseras upp stiligt och torrhet och sötma börjar nästan bli kompisar. Det här är en vardagsstout som heter duga.

 

stonedead6,66% alkohol bjuder nästa öl på (sug på den Iron Maiden). Stone Dead från Lymestone Brewery är annonserad som en imperial stout och etiketten pryds av fladdermöss och gravstenar. ”Full moon brewed for extra body”. Fram med vitlöken och krucifixen. Nja, nu tar vi det lite lugnt. Den mörkt bruna, nästan svarta, vätskan har ett snyggt brunt skum som relativt snabbt kryper undan. Doften är rostad; kaffe, läder, men också lite bränt gummi. Smaken är brittiskt nötig med kaffetoner, choklad och, som jag misstänkte, fenoliska drag. Kroppen är på plats och med stigande värme höjs alla positiva smakegenskaper ett snäpp eller två. Stilen skulle jag närmast kalla foreign stout och jag skäms inte att rekommendera den, trots fenolerna.

sadlleDet stilmässigt modernaste ölet i denna sextett måste ändå vara Saddle Black från Purity Brewing Co. Här har vi nämligen en cascadian dark ale, eller som bryggeriet kallar det, ”hoppy black beer”. Bryggd med rök-, choklad- och svartmalt och kryddad med Nya Världens Chinook och Cascade borde ju det här vara en sån där citrusbesk svart bastard som jag slår bakut av. Men inte. Visst, humlen är tydlig i doften, liksom kryddighet och rök och smaken har sin beskärda del av samma varor. Men med balans. Beskan tar aldrig över och bakom hela anrättningen vilar en maltbas som inte ruckar på sig i första taget. Överraskande bra för stilen, som helhet.

 

blackSom final hade jag sparat Black, denna ”russian imperial stout” på 7,2%. En ”deep, dark and complex” rackare om man får tro bryggeriet Battledown.

Pyttsan. Redan den rödbruna, lite blaskiga färgen skvallrar om något annat. ”Sega råttor” säger min sjuåriga son om doften och själv känner jag bara marsipan. Stout? Med en smörig munkänsla, tunn och vattnig kropp och en något syrlig smak kan detta inte betraktas som något annat än ett fiasko. Om än med vaga chokladtoner. Bryggeriet föreslår krämiga ostar och stuvningar till Black. Själv kan jag knappt se den backa upp en halvtaskig kvarterspizza.

En tråkig avslutning på en mixbox som ändå överlag ger en bra bild av vad man kan vänta sig från, för oss okända, mörka vinteröl från Midlands. Ett hedervärt projekt som jag hade stöttat till hundra procent om det inte vore för priset. 343,90 för 2,66 liter är helt enkelt lite för saftigt, särskilt som två av ölen inte riktigt levererar, åtminstone inte enligt mina smaklökar. Fast det är ju mina det. Köp gärna en låda själva och prova. Det lär finnas några kvar ute i landet. Numret är 89602.

Julklappstips till hembryggaren

olbryggarbokenÖlbryggarboken av Peter M Eronson

Nej, jag är ingen hembryggare. Jag har ett gammalt set från Lilla Köksbryggeriet som har fått stå och damma alldeles för länge. Jag fick känsla för feeling ett tag där i början och köpte sil, kokkärl, extra malt och humle. Men det blev aldrig av.

Ändå har jag mage att rekommendera den här nyutkomna boken.

Här finns allt om vilken utrustning som behövs och hur man går tillväga. De fyra huvudingredienserna betas av en och en, olika ölstilar presenteras och fina listor över olika humle-, malt- och jästsorter saknas inte heller. Lägg till närmare 50 recept, intervjuer med såväl hembryggare som etablerade bryggare och snygga fotografier av bl a Robert Helberg så har du en klockren julklapp till släktingen/vännen/partnern med ölbryggardrömmar. Eller till mig, så kanske jag kommer igång någon gång.

Köp den gärna av Beer & Beyond.

Lär dig skriva om öl med Pete Brown

petebrownVill du lära dig att skriva om öl? Tänker du starta en ölblogg, vill du skriva en bok om öl eller drömmer du rentav om att försörja dig som öljournalist? 

10 februari 2015 arrangerar tidningen The Guardian ett seminarie med ölskribenten och författaren Pete Brown på temat “How to write about beer“. Undertiteln lyder “A comprehensive introduction to writing about the good stuff – from articles to blogposts and books” och kostar £49 (cirka 580 kronor). Pete Brown är flitigt medverkande i brittisk radio och tv, han syns ofta som domare på festivaler och ölmässor och har skrivit kunniga och underhållande böcker som Man Walks Into A PubThree Sheets To The Wind och Hops and Glory. Han har också en blogg som är värd att följa.

Föreläsningen hålls i tidningshuset i London, men skynda på, bara 100 deltagare får plats. Mer info och biljetter hittar ni här.

Bilden på Pete Brown är lånad från Green Man.

Natten går tunga fjät

sanktaluciaKära göteborgare. Har ni fullt upp med julklappsinköp och ljusstöp? Tror ni att helgen är vigd åt julpyssel, pepparkaksbak och lussetåg? 

Glöm det. Skicka ungarna till mor- eller farföräldrarna, släck ljusen, mata katten och häng istället med ut på maltmys och humlehunger i västkustens vintermörker. Ölsäsongen är nämligen inte över än.

amylaseRedan ikväll, torsdag, blir det ölprovning på City Pub. IPA och pale ale i sex olika varianter ska testas. Priset är 295 kr, tiden är 19.00, anmälan och betalning sker i baren.

På lördag, självaste luciadagen, väntar rentav en heldag med spännande ölevent. Klockan 13 drar Amylases vinterölsträff igång. Fräntorps Folkets Hus är platsen (Fräntorpsgatan 10) och fullbokat är det. 16.30 ska denna hembryggarorgie (35 brygder anmälda) vara slut.

BEDå tar man naturligtvis sin julölstinna lekamen till Haket, där Conor Freeney från Beer Enthusiast håller en provning med engelskt tema. Provningen kostar 200 kr, bokas i baren och börjar klockan 18.

På söndag tänder vi det tredje ljuset till ett glas Resorb.

Yoga for Beer Lovers

Jag får be om ursäkt för radioskuggan här. Har helt enkelt haft fullt upp med annat ett tag. Mest ölrelaterat, jag lovar. Hinner inte riktigt med någon vettig uppdatering just nu heller, så tills vidare får ni nöja er med denna avslappnande yogavideo. Den heter visserligen Yoga for Wine Lovers, men jag är övertygad om att det går lika bra med öl. Återkommer så snart jag kan.