Det här med musik på krogar

thebandJag satt för ett tag sedan på en krog här i Majorna, Göteborg utan att ta någon egentlig notis om vad som kom ur högtalarna. Plötsligt höll jag på att sätta min Beerbliotek i halsen. Den där basgången, den kände jag igen. Det var inte det vanliga lullet av friktionsfri konsensuspop. Det tog några förvirrade sekunder av letande i den något igendammade musikaliska hjärnbarken, sedan kom jag på det: NRBQ. Eller rättare sagt Terry Adams från NRBQ och introt till Beautiful Lover från 2009 års album Holy Tweet. Fantastiskt! Eller, vänta nu… nä, det var ju inte den. Alls. Såklart. Hur kunde jag inbilla mig det?

För har man ett musikintresse som sträcker sig ett uns utanför rockklassiker och dagens topplistor så kan man drömma om att bli positivt överraskad på krogen. Undantag finns lyckligtvis. På The Bishops Arms Järntorget kan man få såväl Big Star som Nick Lowe till sin Arbetarporter, tack vare barchefens fäbless för powerpop. Och när jag satt på Oliver Twist någon gång i höstas och sådär lite lokalpatriotiskt klunkade Ocean Glenn No 5 på cask dök självaste Frankie Fucking Miller upp i högtalarna. Sällan har en öl smakat så gott. Min lycka var pinsamt svår att dölja. Med lite tur kan man också få höra Sex Pistols eller lite twangig honky tonk på City pub. Och när vi ändå är i det tämligen osexiga Avenyområdet så måste ju 3 små rums softa västkustjazz nämnas.

Annars är det mest Absolute Rock.

Jag har länge undrat varför. Jag har såklart inget emot Neil Young, AC/DC eller Simon & Garfunkel. Tvärtom. Sades softporriga cocktailsoul funkar utmärkt, Led Zeppelin svänger rätt bra så länge Robert Plant inte gapar för mycket och ja, Elvis Suspicious Minds är bra, men snälla, inte en gång till.

Men vad är grejen egentligen? Finns det verkligen inte en själ i krogbranchen som har grävt djupare i en skivback än så? Har de bara Star Wars-filmer och Greatest Hits-plattor hemma? Är det verkligen ingen som har hört The Plimsouls? Har alla missat swamp pop-hjältarna i Cookie & the Cupcakes? Har de aldrig gråtit till en George Jones-ballad? Har ingen headbangat till Reigning Sound eller Heartless Bastards? Har Richard Hawleys storhet gått alla restauranganställda förbi? Är hela branschen uppbyggd på Spotifylistor baserade på senaste numret av Nöjesguiden? Har inte krogpersonal någon musiksmak?

Det här är allvarligt. Jag har fan krav. Jag är rätt kräsen när det kommer till öl. Jag kräver inte hajp eller nyheter längre (jag orkar inte ens ticka jämt längre), men det ska tamejfan vara gott. Det ska vara kvalitet, balanserat. Det kan betyda Omnipollo, Founders eller Cigar City såväl som Fuller’s, Köstritzer eller Oceanbryggeriet. Hellre dricka än smaka är min melodi nuförtiden. Balans och drickbarhet är vad jag vill ha. Men det ska vara gjort med själ, hjärta och distans. Och det gäller även musiken.

Men fan heller. Inte ens The Band får man höra. Istället blir det Oasis, The Smiths, den där fula Nirvanatrummisens urtrista nya Brothersrock-band eller någon annat trött och/eller ointressant ungdomar-gillar-det-här-indie man tvingas att sänka pinten till. Ingen verkar ha hört talas om Lennart Persson, Lester Bangs eller att det finns något som kallas Southern soul. Det är genuint tragiskt. Jag längtar verkligen efter den krog som serverar en Brekeriet till tonerna av Chuck Prophet eller Joe Barry. Det är inga höga krav. Men det lär jag väl få drömma om.

Så jag avslutar väl istället min The Kernel Imperial Brown Stout London 1856 till Songs of Bodas nya album (ja, jag är kompis med honom, men det spelar ingen roll, det här är genuin musik, på riktigt) och knyter näven i fickan en stund till.

Det var Bellman, hipstern och tallstruntölet…

ölsällskapet1780Att Bellman var en jäkel på att hiva bärs är väl allom bekant. Men att det satt en anonym Bellmanforskare, L.R., på 1800-talet och räknade alla ölsorter som nämnts i fylleskaldens digra produktion, det kanske ni inte visste?

Resultatet av denna viktiga forskning blev ”Hvad man drack på Bellmans tid”, publicerades i Hvad nytt från Stockholm? 28/7 1894 och lyder som följer:

Öl, dubbelt öl, enkelt öl, porsöl, tallstruntöl, körsbärsöl, färsköl, buska (färsköl), svagöl, Doppelbier, Dantziger Doppelbier, Schwachbier, Rostockerbier, Braunschweigermumma, öl från S:t Helena (?), porter, Westmans-porter, dricka, svagdricka, finsk lura samt härtill även vört (i betydelsen öl), ölostvassla, mjöd och björklaka.”.

Nu väntar vi bara med spänning på att få se vilket hippt mikrobryggeri som blir först med att i modern tid producera ett tallstruntöl.

Uppgifter och bild hämtade ur band II av Harald Thunaeus imponerande verk Ölets historia i Sverige (1968-1970).

Krior från en öldränkt tystnad

2014-11-26 steneJa, jo, jag vet. Det är tyst härifrån. Jag är ledsen för det, men så är det ibland. Här kommer någon form av inverterat förlåt.

Det råder ingen brist på ölrelaterade aktiviteter, om ni nu trodde det. Tvärtom faktiskt. Därför bjuder jag på ett litet axplock av vad som hänt i Beer & Beyonds värld. Lite sånt som jag hade tänkt skriva om, men liksom inte hunnit med. Kort, fragmentariskt och förvirrat. Som det anstår en ölresenär på kurs mellan kaos och autism.

Några resor har det blivit, främst med anledning av mitt nya jobb som ölmånglare. Jag har fått en guidad rundvandring i Akkurats imponerande ölkällare med hövding Stene som ciceron. En kväll som för övrigt förgylldes av parallellhinkande av Bink de Reuss (2003 och, öh… färskare), en så kallad ”mengbier” (blandöl) från belgiska Kerkom. Och, som alltid när jag är i storstan, har caskkranarna gått varma på såväl Oliver Twist som Akkurat. En liten räkfrossa på Pressklubben med benäget belgiskt bistånd av Hr Skrubbe har också hunnits med. Det har ölats en del även i Uppsala med besök på Slottskällans Bryggeri som absoluta höjdpunkt. Men jag ska inte tjata för mycket om resor och krogbesök.  Det är ingen dagbok det här.

domarutbildningUtbildning är bra, sägs det. Därför satte sig Beer & Beyonds hövding i skolbänken ett par dagar i början av januari. Tillsammans med ett trettiotal andra ölstörda individer gick jag Svenska Hembryggarföreningens (SHBF) öldomarutbildning. En mer utförlig rapport därifrån kan ni få av Fabrikör Ekstedt. Stilar, smaker och historik har jag hyfsad koll på, inbillar jag mig. Men så är det ju det där med mäsktemperaturer, iso-alfa-syror, proteinraster, enzymer och annat bryggtekniskt trams jag som icke-bryggare är måttligt fördjupad i (jag är nog mer romantisk nörd än teknisk). Nog för att jag gärna sållar mig till den namnkunniga skaran av ickebryggande öldomare (Hej Janko! Hej Bark!), men skulle jag kugga på tentan så vet jag att jag är i gott sällskap även där. 14 mars faller bilan.

brownangelIgår, söndag, bjöd importören Wicked Wine på en Wicked Day i GTS Festvåning i Vasastan här i Göteborg. Höjdpunkterna hittade jag i Clown Shoes chokladsmaskiga och välbalanserade Brown Angel, välsmakande historielektionen Imperial Brown Stout Export 1937 från Mohawk och kanske det bästa jag druckit från Londons Camden Town, den stilfullt välhumlade India Hells Lager. Sierra Nevadas Snow Wit var inte så pjåkig den heller, om man nu låtsas vara modern för en liten stund. Så särskilt wicked blev kanske inte tillställningen, men sämre söndagar har man definitivt upplevt.

*

Kort och gott:

Håll utkik efter nästa nummer av skotska dryckesmagasinet Hot Rum Cow där Beer & Beyonds presstalesman säger några väl valda ord om lågalkohol-öl till chefredaktör Liz Longden.

Texter av undertecknad hittas också i snart kommande nummer av c/o Hops och Svenska Ölfrämjandets medlemstidning Maltesen (höst-vinter-vår-nummer?).

Jag har hållit i ölprovningar på Ölrepubliken, Brewers Beer Bar och Het Amsterdammertje. Ölprovningar är kul och jag håller gärna sådana. Företagsgrupper, kompisgäng, nyfikna nybörjare. Hör av er så knåpar vi ihop något.

Sommelierernas DagClarion Hotel Post har avverkats. På ölfronten hittades bland annat Poppels, All In, Stockholm Brewing och en riktigt usel spansk hefe weissen. Men jag får erkänna att det blev mest beyond den dagen, då det rann en eller annan Zinfandel och Cabernet Sauvignon såväl som mer destillerade dryckjom genom min malthärdade strupe.

Gott om privata provningar har det blivit också. Allt ifrån tyska lagerrace med Beersweden-Fredrik till öltypsdefinitions-orgier med fellow öldomaraspiranter. Sa jag att provning var kul?

Jag har samlat på mig lite mer öltidskrifter och tänkte åstadkomma något recensionsliknande av dem vad det lider. Uppslag till andra artiklar saknas inte heller, eller vad sägs om ”Does humor belong in beer?”, ”Det här med musik på krogar”, ”Om ölets baksidor” eller ”Ett riktigt fittöl”. Det är bara det där med tiden…

Fast nu ser vi framåt. Något av det jag ser fram emot den närmaste tiden är bland annat den egentliga premiären för Odd BrewingDeliverket 27/2, tap takeover av Søren Parker Wagners nya bryggeri Dry & Bitter Brewing CompanyBrewers Beer Bar 1/3, Full rulle öl & rök special på Mellgren’s 5/3 och norska AustmannBishops Arms Järntorget 7/3. Jag hoppas kunna återkomma med mer detaljer snart.

Som sagt, se detta inlägg som ett litet tafatt försök till ursäkt. Jag har för tillfället alldeles för ont om tid för bloggverksamheten, men lovar ändå att försöka uppdatera lite oftare. Men nu får ni ursäkta mig, jag måste gå och låtsas läsa lite till i Palmers How to Brew.

Ölprovning på Am’dam

ölprovning-amdamPå torsdag 12/2 kl 19.00 håller jag en ölprovning hos Het Amsterdammertje. Det blir en introduktion till olika ölstilar, lite historik, anekdoter och minst fem olika smakprover. Då krogens specialitet är belgisk och holländsk öl är temat givet. Priset är 300 kr. Begränsat antal platser. Ring och boka på 031-15 57 09. Välkomna!

Öl & rök

beer-and-cigarsFull rulle #6 – öl & rök special – OBS! Endast 25 platser! Endast förköp!

Var?  Mellgren’s lounche, Mölndalsvägen 3, Göteborg.

När? Torsdag  5 mars kl 18-22.

I samarbete med Mellgren’s och Oceanbryggeriet presenterar vi denna gång en exklusiv variant av Beer & Beyonds filmklubb Full rulle. Vi håller till i eminenta cigarrbutiken Mellgren’s snofsiga lounge där vi kan ta del av ett fint cigarrpaket (till specialpris), slå oss ner i en skinnfåtölj med en öl eller tre och njuta av en synnerligen charmig spelfilm från 1939.

Filmen som visas är en riktig gammal goding. Cheer Boys Cheer från 1939, som är producerad av brittiska Ealing Studios, är ett humoristiskt drama om två rivaliserande bryggerier. Rika bryggeriet Ironsides öl smakar inte längre bra, så ägaren skickar sin son John för att lägga vantarna på det äldre, mindre och mer uppskattade traditionella bryggeriet Greenleaf. En enkel match kanhända, men då hade inte Ironside räknat med Greenleafs dotter…

Ni är välkomna in i röken från kl 18 och filmen börjar kl 19. Filmen är på engelska och 82 minuter lång. Om önskemål finns gör vi en paus i mitten för bensträckare. Baren är öppen hela kvällen och fylld med det synnerligen lokala (ligger tvärs över vägen) Oceanbryggeriets läskande maltbrygder. Och inte nog med det; självaste bryggmästare Bingebo är på plats hela kvällen.

Inträde och en öl kostar denna exklusiva kväll 220 kr och det är begränsat till endast 25 platser. Först till kvarn är det som gäller. Biljetter endast på förköp. Sätt in 220 kr/biljett på Bankgiro nr: 528-9558. Skriv Full rulle+namn vid betalning och skicka ett mail till info@beerandbeyond.se när betalningen är genomförd.

Frågor? Maila info@beerandbeyond.se

Facebook-event.

Välkomna!

beerandbeyond.se | kunskap & törst (& rök)

Burkölets dag

kreugerJapp, alltid är det något att fira.

Idag skålar vi för Beer Can Appreciation Day, alltså burkölets dag. Idag, den 24 januari, för exakt åttio år sedan producerades nämligen världens första burköl. USA:s Gottfried Kreuger Brewery i  Richmond, Virginia var först ut. Bryggeriet hade ända sedan 1909 experimenterat med öl i burk, med mindre lyckat resultat. Burkarna exploderade av kolsyretrycket helt enkelt. Men strax före förbudstidens upphörande, 1933, hade företaget utvecklat en speciell teknik inspirerad av fatölshanteringen och två år senare var det dags för lansering. Burkarnas insida kläddes i samma material som stålfaten, vätskan höll sig på plats och succén var ett faktum.

Burkarna var lättare än flaskor, billigare, lätta att stapla och frakta och redan till sommaren samma år producerades 180 000 burkar om dagen. De första burkarna var gjorda i grovplåt (heavy-gauge) och för att öppna dem fick man trycka/slå ett hål i ovansidan av plåten, som var helgjuten, med spetsen på ölöppnaren. 1958 ersattes den av aluminiumburken, som var ännu lättare och billigare. Sedan dess har väl burköl mest ansetts som billig fulöl. Ungefär som motsvarigheten till vinvärldens flaskor med skruvkork.

tenfidyMen tiderna förändras, för såväl vin- som ölbransch (andra branscher är välkomna att informera mig).  Och 2002 bestämde sig Coloradobryggeriet Oskar Blues för att tappa sina öl på burk. ”Craft” på burk var ett faktum och inte ens de mest hårdnackade ölsnobbarna kunde värja sig. Än idag kämpar burken för sitt anseende, trots att den faktiskt är överlägsen sin glaskusin (syskon?) på många vis. Burken står bäst pall för ölets huvudfiender syre och ljus och dessutom är den fortfarande oslagbar ur packnings- och frakthänseende. Vill ni lära er mer om flaska v/s burk så läs gärna Robert Lagerströms artikel ”Bara en öl?” i c/o Hops nummer 4 (vår 2014).

Jag ska inte bli långrandig här nu, utan sätter på The Carter Familys Can the Circle be Unbroken (som visserligen är inspelad redan 1927, men som nådde topplistorna 1935) och höjer ett glas burkad Ten FIDY för att hylla åttioåringen. Vad skålar ni i?

Oberoende ölentusiast önskar god jul!

santastoutJo, så här är det.

Från och med årsskiftet kommer jag jobba som säljare för ölimportören/distributören Beer Enthusiast. Jag kommer vara verksam framförallt i Göteborgsregionen och kränga mest öl, men även vin och annat från AMKA:s katalog. Jag vill vara öppen med det här så det inte börjar snackas om jäv och svågerpolitik.

Västkustens krögare är härmed varnade.

Bokhandel, bloggande och frilansande under namnet Beer & Beyond kommer fortsätta, liksom ölprovningar och annat, men kanske inte lika aktivt som innan. Tiden får avgöra. Jag kommer också skilja tydligt på de olika verksamheterna och har därför bestämt mig för att inte skriva om några produkter från de bolag jag säljer. För mig är det viktigt med integritet. Jag måste vara en fri skribent om jag ska behålla trovärdigheten (och till exempel få sådana här fina omdömen).

Med det sagt så önskar jag alla kunder, läsare, samarbetspartners, vänner, kritiker, öldrickare och hellraisers en riktigt god jul! Om exakt en månad (23 januari) är det faktiskt ett år sedan jag registrerade firman och mycket har hänt under det året. Får se om jag hinner göra något av det där jubileet, januari ser rätt packat ut. Jag hoppas ni vill fortsätta följa mina öleskapader i framtiden. Jag har nämligen många idéer i bakfickan.

Värm en glühkriek, läs en julbok och njut av ledigheten så ses vi snart i vimlet.

kunskap & törst

Tomtegruit?

gruitJag ska hålla mig kort. Tycker nämligen att hembryggaren själv, CarlBryggeri Spritköket sammanfattar det här experimentet alldeles utmärkt själv.

Vi snackar Gruit här, en historisk örtkryddad ölstil som bryggdes innan humlen hade gjort sitt intåg. 

Här bjuds på lätt rökighet, rejält med syra och en komplex kryddighet. Av de sju örterna här (rölleka, enbär, pors, älgört, johannesört, ljung och gråbo) inbillar jag mig att det är pors och enbär som visar sig tydligast i smaken. Men så är jag ingen örtagårdsmästare heller.

Mest överraskad är jag över balansen och drickbarheten. Det är inget man drar ett sexpack av förvisso, men min 33:a glider ner förvånansvärt snabbt. Spännande, intressant och… nästan gott.

Tack för den historiska upplevelsen Carl, och glöm nu inte att spara några flaskor till International Gruit Day den 1 februari.

Good Old Midlands

midlandsJag är en sucker för brittisk ale. Kan inte hjälpa det. Jag har allt gjort mina amerikanska humlerace så det räcker och blir över, men när jag idag vill dricka — inte smaka — så är det knappast över Atlanten jag sneglar. Är man törstig sitter nämligen en pint maltig bitter bättre än ett flytande grapeskal. Och snackar vi porter och stout av det imperiala slaget eller kornvin så vet nog den som följt mina texter att jag föredrar de brittiska, sötare varianterna.

Därför blev jag förstås glatt överraskad när det damp ner en låda blandat brittiskt godis från nya Östersundsbaserade ölimportören Holy Grale på Beer & Beyond Headquarters. Lådan ifråga kallas Best of Midlands – Winter Edition beer box och består av sex olika mörkare ale (4 st 50 cl & 2 st 33 cl) från lika många bryggerier; samtliga verksamma i ett område i mellersta England som kallas Midlands.

Jag har tidigare positiva erfarenheter av Holy Grale från SBWF i höstas. Hängde några gånger vid deras monter och drack milda maltigheter som Hobsons Postmans Knock och Hobsons Town Crier. Det är välkommet med en ny importör som satsar på lite traditionella brittiska brygder, något vi inte är särskilt bortskämda med i Sverige. Om jag får spå lite tror jag dessutom att det är något som med tiden kommer efterfrågas mer och mer. Inte bara brittisk ale, utan kanske också krispig tysk pils, baltporter och, varför inte, svagdricka. Fler än jag kommer nog återupptäcka de mer traditionella stilarna efter att ha fått sitt citrusbegär tillfredsställt efter år av amerikanska humlerundor.

manorMen nu var det ju boxen vi pratade om. Jag börjar med Hobsons Manor Ale. En bitter som faktiskt inte imponerade på fat på SBWF heller. Den har en söt, maltig doft av honung, men också lite citrus och tyvärr något mer kemiskt, tvåligt. Smaken är nötig med drag av sött bröd och kaka och en beska som kryper sig på allt mer efter hand. Jag saknar balans. Den är drickbar, men jag lyckas inte riktigt bli vän med den.

 

 

 

levellerSpringheads The Leveller är näst på tur. Här har vi (jord)nöt, choklad, kaffe och karamell i doften. Smaken är kraftfullt maltig, nötig med försiktigt brända toner och en märkligt paradoxal torr sötma. Enligt bryggeriet är den bryggd i ”Trappist style”, men vad det skulle betyda har jag ingen aning om. Här är det brittiskt ut i sista karamellmalten och med tanke på den modesta alkoholhalten på 4,8% har den imponerande kropp. Kanske lådans bästa.

 

 

 

mudcityNästa, Sadler’s Mud City Stout, kommer inte långt efter. ”Brewed with raw cocoa, vanilla pods, flaked oats, wheat and a complex blend of beautifully dark malts” bådar ju gott liksom. Här är det svart vätska med stiligt ljusbrunt skum. Kakao, vanilj och sött bröd i näsan. Den är fyllig för sina 6,6 procent och har en len och skön munkänsla. Munnen fylls av brända rosttoner och drag av kaffe, vanilj, choklad och smaskig maltsötma. Ett försiktigt syrligt drag spökar i såväl näsa som på tunga, förmodligen är det vetet som busar, men allt balanseras upp stiligt och torrhet och sötma börjar nästan bli kompisar. Det här är en vardagsstout som heter duga.

 

stonedead6,66% alkohol bjuder nästa öl på (sug på den Iron Maiden). Stone Dead från Lymestone Brewery är annonserad som en imperial stout och etiketten pryds av fladdermöss och gravstenar. ”Full moon brewed for extra body”. Fram med vitlöken och krucifixen. Nja, nu tar vi det lite lugnt. Den mörkt bruna, nästan svarta, vätskan har ett snyggt brunt skum som relativt snabbt kryper undan. Doften är rostad; kaffe, läder, men också lite bränt gummi. Smaken är brittiskt nötig med kaffetoner, choklad och, som jag misstänkte, fenoliska drag. Kroppen är på plats och med stigande värme höjs alla positiva smakegenskaper ett snäpp eller två. Stilen skulle jag närmast kalla foreign stout och jag skäms inte att rekommendera den, trots fenolerna.

sadlleDet stilmässigt modernaste ölet i denna sextett måste ändå vara Saddle Black från Purity Brewing Co. Här har vi nämligen en cascadian dark ale, eller som bryggeriet kallar det, ”hoppy black beer”. Bryggd med rök-, choklad- och svartmalt och kryddad med Nya Världens Chinook och Cascade borde ju det här vara en sån där citrusbesk svart bastard som jag slår bakut av. Men inte. Visst, humlen är tydlig i doften, liksom kryddighet och rök och smaken har sin beskärda del av samma varor. Men med balans. Beskan tar aldrig över och bakom hela anrättningen vilar en maltbas som inte ruckar på sig i första taget. Överraskande bra för stilen, som helhet.

 

blackSom final hade jag sparat Black, denna ”russian imperial stout” på 7,2%. En ”deep, dark and complex” rackare om man får tro bryggeriet Battledown.

Pyttsan. Redan den rödbruna, lite blaskiga färgen skvallrar om något annat. ”Sega råttor” säger min sjuåriga son om doften och själv känner jag bara marsipan. Stout? Med en smörig munkänsla, tunn och vattnig kropp och en något syrlig smak kan detta inte betraktas som något annat än ett fiasko. Om än med vaga chokladtoner. Bryggeriet föreslår krämiga ostar och stuvningar till Black. Själv kan jag knappt se den backa upp en halvtaskig kvarterspizza.

En tråkig avslutning på en mixbox som ändå överlag ger en bra bild av vad man kan vänta sig från, för oss okända, mörka vinteröl från Midlands. Ett hedervärt projekt som jag hade stöttat till hundra procent om det inte vore för priset. 343,90 för 2,66 liter är helt enkelt lite för saftigt, särskilt som två av ölen inte riktigt levererar, åtminstone inte enligt mina smaklökar. Fast det är ju mina det. Köp gärna en låda själva och prova. Det lär finnas några kvar ute i landet. Numret är 89602.

Julklappstips till hembryggaren

olbryggarbokenÖlbryggarboken av Peter M Eronson

Nej, jag är ingen hembryggare. Jag har ett gammalt set från Lilla Köksbryggeriet som har fått stå och damma alldeles för länge. Jag fick känsla för feeling ett tag där i början och köpte sil, kokkärl, extra malt och humle. Men det blev aldrig av.

Ändå har jag mage att rekommendera den här nyutkomna boken.

Här finns allt om vilken utrustning som behövs och hur man går tillväga. De fyra huvudingredienserna betas av en och en, olika ölstilar presenteras och fina listor över olika humle-, malt- och jästsorter saknas inte heller. Lägg till närmare 50 recept, intervjuer med såväl hembryggare som etablerade bryggare och snygga fotografier av bl a Robert Helberg så har du en klockren julklapp till släktingen/vännen/partnern med ölbryggardrömmar. Eller till mig, så kanske jag kommer igång någon gång.

Köp den gärna av Beer & Beyond.