Stockholm Beer & Whisky Festival 2014 – första helgen

sbwfMycket kan sägas om Stockholm Beer & Whisky Festival. Tyvärr har jag inte riktigt tid med det just nu. Men jag ska ändå försöka sammanfatta mina dagar på världens tredje största ölfestival (jojomen, bara Great American Beer Festival och Great British Beer Festival är större).

MarianneWallbergTorsdagen 25 september klockan 06.00 rullade mitt tåg ut från Centralstationen i Göteborg. Klockan ringde 04.00 den morgonen, men vad gör man inte för öl? Fem timmar senare satt jag prydligt i min bänkrad vid pressvisningen i NackaStrandsMässan.

Festivalboss Marianne Wallberg hälsade oss välkomna till denna den 23:e mässan i ordningen och vi fick bland annat veta att det fanns ca 4 000 öl att provsmaka. Man kan således spåra en viss utveckling från premiärmässans 143 ölsorter.

Efter presentation av nyckelpersoner, utvalda bryggerier, Åbros film om bryggningen av SM-vinnarölet Drakens Guld (mer om den senare) och en välkommen pressbrunch (mmm, äggröra och självrunnen Kellerbier från Nya Carnegiebryggeriet) var det bara att kavla upp ärmarna och dyka ner i mässvimlet.

malmöframboiseMetoden var ostrukturerad. Planen var mest att glida runt i lugn och ro och låta spontanitet och impuls styra. Och så blev det.

Jag fastnade tidigt vid Malmö Brygghus monter, vilket föga överraskande var ett lyckokast. Jubileumsbrygden 4 var en söt, fruktig, maltig och välbalanserad imperial porter med fina choklad- och kaffetoner samt bekväm efterbeska. En Framboise med brett och lacto hörde också till höjdpunkterna. Och det utan att behöva spänna några amerikanska surmuskler. Istället dansade syrligheten en mild och elegant vals med den friska hallonsmaken. Malmö Brygghus går verkligen från klarhet till klarhet.

yellowbellyOmnipollos Yellow Belly var svår att gå förbi. Jordnötsdoften sög in mig från ett par meters avstånd. Den ständigt leende Henok Fentie har bryggt denna ”imperial peanut butter bisquit stout” utan vare sig kakor, smör eller nötter (ja, fråga mig inte) hos brittiska Buxton.

Det var naturligtvis en söt och fet bekantskap och knappast något att hinka pintvis, men i små mängder var det rena lördagsgodiset för en myndig nötälskare. Den har också, ganska träffande, kallats för en ”flytande Snickers”. Ölet ger dessutom en känga åt fördomar och rasism. En ”yellow belly” är en fegis; en person utan mod och kurage, och formgivaren Karl Grandin har fiffigt klätt flaskan i en vit Ku Klux Klan-kåpa. En klassisk rasistsymbol fast med kolsvart innehåll. Och nog kan man kalla rasister för nötter också.

danishmetalMer svart kunde man hitta i t ex danska Amagers monter. Samarbetsbrygden med Jester King, Danish Metal, var en söt, mjuk och maltig imperial stout. En självklar representant för stilen, utan att vara för extrem (mer Iron Maiden än Slayer liksom) och en stolt upprättelse efter humlemonstret Frog Hops to Amager.

 

postmansknockOch ville man ha malt och lite snällare brittiska brygder, så fanns sådant att avnjuta hos nya importören Holy Grale. Hobsons Postmans Knock till exempel. Den utannonserades, av någon outgrundlig anledning, som en porter, men presenterade sig istället som en synnerligen brittisk, något starkare och välsmakande mild.

 

 

oldhookyÄven hos Beer Enthusiast kunde man dricka traditionella britter som ESB och bitter. Hook Nortons Old Hooky, St. Austells Admirals Ale och Tribute Cornish Pale Ale var tre fina exempel. Vi får inte heller glömma Jämtlands Bryggeri, som troget levererar maltfeta drycker åt folket. Nyheten hette den här gången Fenix och var en vänskaplig bitter med karamellmalt i fokus.

 

hopspurI min jakt efter malt hamnade jag också i den Spendrupssponsrade montern ”London Calling”, där sex unga Londonbryggerier hade laddat kranarna med traditionella brittiska brygder.

Trodde jag.

Men då glömde jag förstås att den amerikanska humletrenden naturligtvis även invaderat den brittiska huvudstaden. Efter några citrusbeska käftsmällar på min konservativa trut hittade jag dock bryggeriet Redemption, vars grundare Andy Moffat visade sig vara en sympatisk man med känsla för såväl tradition och balans som hinkabilitet. Både IPA:n Big Chief och amber alen Hopspur klarade balansgången mellan nytt och gammalt med bravur.

giganticTro nu inte att jag är någon fiende till varken humlebeska eller det stora landet i väster. Är det bra så är det bra. Fråga personalen i Great Brands monter (nya session-IPA:n Rudie från SKA Brewing tål t ex att såväl klunka som skanka loss till) eller varför inte Brewers Association, som i samarbete med Oliver Twist hade fyllt en lång monter med häftiga jänkarbärs. Tyvärr inga böcker.

Bland ölnyheterna fanns Portlandbryggeriet Gigantic, vars Too Much Coffee Man — en imperial svart saison med kallpressat Coavakaffe — var en bastard som märkligt nog funkade överraskande bra. Urban Chestnuts Mercator visade sig också vara en sällsynt lyckad amerikansk tolkning av en flamländsk suris.

stickeemonkeeMen kungen av alla amerikaner var nog ändå Firestone Walkers maltfeta Stickee Monkee. En fullpoängare till 13,4-procentig, quadrupelliknande strong ale packad med mexikanskt rårörssocker, belgiskt kandidito och omfamnad av mäktiga ekfatstoner. Jag blev nog lite kär där vid bardisken.

 

 

I Nya Carnegiebryggeriets monter blev jag serverad en Krakatau av självaste Garrett Oliver, ölvärldens alldeles egna rockstjärna. Nu är jag lyckligtvis inte så starstrucked, så jag kunde koncentrera mig på denna välbryggda imperial stout istället. En mild och för stilen lätt brygd med välavvägda kaffe- och chokladtoner. Så snygg och stilren att jag faktiskt saknade lite friktion och jävlaranamma.

drakensguldI april tidigare i år avgjordes SM i hembryggd öl i Linköping. Av över 500 tävlande öl gick segern till göteborgarna Magnus Ahlström, Rick Gordon Lindqvist, Tomas Lundqvist och deras Drakens IPA. Vinnarölet har nu bryggts i 30 000 liter på Åbro i Vimmerby och fanns på mässan för avsmakning.

Den hade döpts om till Drakens Guld och bjöd på en välbalanserat besk åktur med citrusfrukt och stabilt karamellig maltbas. Knappast extrem som en modern IPA, men garanterat det tuffaste som kommit från Åbro.

 

 

Min stund vid montern förgylldes också av ett intressant samtal om torrhumling, alfa & beta (och annat jag inte ska låtsas att jag kan) med Åbros bryggmästare Lennart Anemyr och Rådanäs bryggeriansvarige Nils Sörlin. Sådana ögonblicksmöten är oslagbara och bidrar till de kanske viktigaste, eller åtminstone charmigaste erfarenheterna från ett sånt här event.

constantcompEn trappa upp i andra byggnaden, i det som kallas Hall II, hittade jag två personliga favoriter: Constant Companion och Belgoklubben. Placeringen var olycklig. I hallen trängdes mest vin- och spritproducenter med korv, choklad, cigarrer och bryggjättemärken som Mariestads och Pistonhead. Som ölfantast fastnade man naturligt i den stora hall I (som också var där man först kom in) och hall III (som låg i bottenvåningen av andra byggnaden). Hall II blev tyvärr ett tredjehandsval som kanske rentav missades helt av den mindre uppmärksamme. Är man ett hardcore fan av belgisk nektar, spontanjäst och syrligt så hittade man såklart dit upp ändå, men jag inser ödmjukt att alla inte är lika fanatiska som undertecknad.

stfeuillienOch nog vore det synd om inte den nyfikne spontanbesökaren fick chansen att upptäcka sura och goa producenter som De Cam, Hanssens och The Monarchy (Constant Companion) eller belgosmask som St Feuillien Triple, St Bernardus Abt 12 och Cantillon Lou Pepe (Belgoklubben).

 

 

höstVäl däruppe var ju ett besök hos Mjödhamnen en självklarhet. Bland alla söta honungsdrycker fanns nyheten Höst, som imponerade med sin torra, bäriga rödvinssmak. Den var gjord i samarbete med självaste festivalgeneral Marianne Wallberg och sammanfattas alldeles utmärkt av mjöderiet självt: ”honung från Sörmlands slätter och Bergslagens skogar tillåts samspela med en stor mängd norrländska blåbär, svarta vinbär och fläderbär“.

 

 

 

notforsaleEtt välkommet inslag i mässmyllret var Humlegårdens nybryggarmonter, där 14 unga svenska bryggerier — från norr till söder — fick chansen att visa upp sig utan att behöva bekosta en egen monteryta. Den var också så populär att jag gick därifrån med ogjort ärende flera gånger, på grund av trängsel och hetta.

I hallen fanns också folkölet Not For Sale Ale, som ursprungligen bryggdes hos Monks Café, men som nu produceras i större skala på Eskilstuna Ölkultur. En ”session IPA” som ligger rent, snällt och vänligt, men kanske också lite lättglömt i munnen. Men ni ska ändå köpa alla flaskor ni får syn på. 100 procent av vinsten går nämligen till organisationen Not For Sale, som jobbar mot trafficking och människohandel.

capoatMen SBWF är så mycket mer än att bara hänga vid montrar och dricka slattar. Jag skulle kunna rabbla brygder tills korna kommer hem. Jag drack ju så mycket spännande, så mycket gott: doppelbock från kanadensiska Les Trois Mousquetaires, havrestout från CAP, imperial porter från spanska Nómada, pilsner med granskott från danska Flying Couch, rågale från nya Coppersmith och…

Fast nu är jag ju där igen. Rabblande som en väderleksrapport. Vi har ju redan konstaterat att SBWF inte bara är ett ölhävarpartaj. Det är framförallt en mötesplats. En myllrande marknad av oväntade möten och kontakter med bryggare, krögare, ölnördar och branschfolk. Skitsnack, skratt, diskussioner, tjafs och debatt med nya och gamla bekantskaper fick mig gång på gång att komma på mig själv med att stå med ett alldeles för tomt glas alldeles för länge. Det är en del av charmen.

Jag tog mig också tid att gå på några provningar, eller Master Classes, som de kallas. Och det kan jag varmt rekommendera. En provning blir nämligen inte bara en välbehövlig paus från mässans öronbedövande sorl och svettiga trängsel, utan även en stunds nyttigt fokus och störningsfri koncentration. En liten andaktsstund för ölvänner.

Phenol_chemical_structureJessica Heidrich, bryggmästare på S:t Eriks, höll en genomgång av olika felsmaker man kan stöta på i öl. Oxidering, diacetyl och trikloranisol kan vara nog så viktiga att känna igen som vilken humlesort som använts vid bryggningen. På gott och ont. Har man till exempel en gång lärt sig känna igen den där plåster-/bränt gummi-smaken av fenoler i ett öl så är tyvärr risken stor att man också hittar den emellanåt.

bath-beerdMest av en slump (tack “Alf“!) hamnade jag på provning med brittiska Bath Ales och dess underetikett Beerd. Det blev en underhållande timslång resa från traditionell bitter, över ”amerikansk IPA med engelsk humle” och belgisk wit (som ännu inte släppts) till en smaklökedödande chiliporter.

 

 

 

sulisbarleyVälgjorda brygder allihop, men favoriten var ändå ett traditionellt sött engelsk barleywine i Baths Sulis-serie. Där var det torkade frukter och maltmums för hela slanten. Att vi fick ta del av de allra sista flaskorna av denna godbit kändes både hedrande och lite vemodigt.

 

 

jankoMen. Coolast av dem alla är ändå Mäster Janko. Jan-Erik Svensson, mässans huvuddomare i ölkategorin, författare till böcker som Ölkunskap och Stora Ölboken och något av en legendar, en nestor i den svenska ölsvängen.

Hans Ölskola III var också en av de roligaste provningar jag någonsin bevistat. Med naturlig pondus och icke-mästrande auktoritet guidade han oss genom ca 25 olika ölsorter, samtliga från hans favoritområde, Centraleuropa. Bocköl, dunkel, rauchbier, pilsner och weissbier; tyskt och tjeckiskt. Och jag kan garantera att det är först när man sitter där — blint — med fem ljusa lager framför sig, som man inser man hur nödvändigt det faktiskt är att göra just det emellanåt. För att se hur mycket de faktiskt skiljer sig åt. Och hur lite man, faktiskt, egentligen kan. En synnerligen underhållande och lärorik upplevelse.

czechitoutPå festivalen kunde man också se Tobias Göths (99bottles) fina fotoutställning Czech it out. 26 bilder från en resa till Pilsen och Zatec i Tjeckien i augusti tidigare i år. En stunds estetisk avkoppling och ögonfröjd med öltema.

 

 

fjäderbryggJag hann också med eventet Party on the Island. En båtresa för 40 personer ut till Fjäderholmarna, arrangerad av Great Brands och med bland annat deltagare från bryggerierna Stone, SKA, Great Divide och naturligtvis Fjäderholmarnas Bryggeri.

Det blev en blöt och trevlig kväll i gott sällskap med en och annan krögare, bryggare, ölambassadörer, importörer, bloggare och allmänna ölnördar. Rundtur och bryggerivisning blev det förstås och i bryggpuben var kranarna fyllda med ovan nämnda bryggeriers alster. Rariteter saknades inte heller.

 

partyskålJag vet att det har klagats en del på kvällen och jag kan väl också undra vart de där ”Party on the Island-priserna” tog vägen? Kan också tycka att bryggerierna hade en gyllene chans att visa upp sina öl med en provning eller så. Men jag är inte så säker på att poängen med kvällen var ett rent reklamevent. Det hela var trots allt utannonserat som ett partaj helt enkelt. Ett party för trötta mässdeltagare såväl som trötta bryggerirepresentanter.

Och party blev det minsann. Med dans på borden och allt. Jag hinkade Fjäderholmarnas förrädiskt lättdruckna T-56 Stout så det stod härliga till och även om jag personligen höll mig på golvet hela kvällen så hade jag ändå, kort sagt, en skitkul kväll.

bobbybrown Ett femdagars besök i huvudstaden innebar förstås också en del besök på krogarna Akkurat (mmm, Bobby Brown från Skebo Bruksbryggeri) och Oliver Twist (mmm, Highland Island Hopping). Skam vore väl annars. Jag gjorde mitt bästa för att försöka tömma respektive krogar på all cask som fanns tillgänglig. Som göteborgare blir man helt enkelt lite real ale-utsvulten.

 

 

Och söndagens SKA-event på Akkurat ska vi inte tala om. cantillon Med Cantillon Gueuze i glaset, Stene i baren och hutlöst svängande The Beat from Palookaville på scenen var det synd att klaga.

Innan tåget hem hann jag även med ett par KapittelPressklubben. Men nu har jag visst trillat lite utanför mässrapporteringen, så jag tror bestämt jag stoppar här. Jag har ju inte tid egentligen.

Tack för den här gången, Stockholm!

palookaville

Viva Italia

brewfistI måndags, den 22 september, bjöd importören Original Brands STHLM in till provning av italienska bryggeriet Brewfist produkter på Brewdog bar i Göteborg. Grundaren Pietro Di Pilato var på plats och fem smakprov stod på dagordningen.

Pietro berättade rappt, bredbent och passionerat om sitt bryggeri, sina brygder och om ölboomen i Italien. Att det idag finns omkring 700 bryggerier, men bara 500 bryggare. Resten var ”business men”.

Brewfist, som ligger i Codogno, Lombardiet i norra Italien, tillhör den nya vågen av hantverksbryggerier som kanske framförallt är inspirerade av craft-vågen i USA.  Brewfist vill göra moderna och välhumlade öl, men Pietro poängterade samtidigt vikten av hög ”hinkabilitet”.

Trots att de lanserade sitt första öl för bara fyra år sedan är de — enligt Pietro — redan Italiens tredje största mikrobryggeri (efter Baladin och Birra del Borgo) och exporterar idag till stora delar av världen, med USA som sin största utländska marknad.

Första ölet att prova var Caterpillar, en samarbetsbrygd med danska Beer Here. En pale ale på 5,8%, bryggd med Columbus och Motueka. Den var rejält torr, med tydlig citrusbeska och hög drickbarhet. En lätt och vänlig munsbit. Och jag menar det verkligen positivt.

brewfist-pietroSpaceman är bryggeriets flaggskepp. Ett så populärt öl att det nu står för hela 40 procent av hela bryggeriets produktion. Det är en 7-procentig IPA med enkel maltbas och så mycket humle (Citra, Simcoe, Columbus) att de fått en specialdeal med humleodlaren. Den är torrhumlad (som allt annat de brygger) och väldigt amerikansk i stilen, men utan att vara aggressivt besk.

Green Petrol var en svart IPA med relativt låg bitterhet, vilket gjorde den hyfsat drickbar trots att det är en stil jag aldrig riktigt blir vän med. Pietro visade sig vara av ungefär samma åsikt och kanske just därför funkar den? Men, Black IPA? Kan vi inte bara en gång för alla enas om att kalla den Cascadian Dark Ale?

Pietro Di Pilato har tidigare jobbat för Fuller’s i England och till min oförställda glädje var han ett stort fan av bryggeriets London Porter (ett bryggeri han för övrigt var nära att kalla ”craft” men strax ändrade till ”quality brewery”). ”London Porter opened a third eye into my mind” är naturligtvis ord som hittar raka vägen till Beer & Beyonds porterindränkta hjärta. Nåväl, X-Ray var Brewfists lite muskulösare hyllning till vår gemensamma kärlek. Han berättade att de inte ville göra en klon rakt av, utan en egen tolkning och redan de 8,5 procenten gör ju klart att så är fallet. Den är också betydligt torrare än originalet, med brända toner av kaffe och aningens kakao, men är tämligen charmig i sin råhet. Förmodligen min favorit under kvällen, även om jag nog ändå hade önskat lite mer choklad och maltsötma.

brewfist-brewdogSom avslutning fick vi smaska på en riktig Spaghetti Western. En samarbetsbrygd med Prairie Artisan Ales som bryggaren kategoriserade som en ”coffee chocolate imperial stout”. Bryggd med bönor från en lokal kafferostare bjöd den på en fin espressostund. Och jag menar det. Det här är rena kafferepet. Klassiska stoutsmaker i övrigt och väl dold alkohol.

En rolig detalj är att de, för att lättare kunna lansera ölet i USA, hade i lite spagetti i första batchen. Det står alltså listat som en ingrediens på flaskornas etiketter. Dock var detta endast för syns skull — och lite gimmick, gissar jag — och ingenting som på något sätt påverkade smaken. Men vill man ha en stunds underhållning så kan man roa sig med att läsa igenom kommentarerna på Ratebeer, där ölnördar kämpar för att hitta ölets pastatoner; ”Mouthfeel was thick and creamy (from the spaghetti??)”, ”a little bit of a pasta flavor in the finish?”, ”Aromas of spaghetti pasta”…

Sammanfattningsvis: Brewfist brygger rena, snygga öl med attityd och spända hanar. De är lite råare och mer jeansklädda än de flesta (få men ändå) italienska brygder vi haft äran att dricka i Sverige. Det är humle och amerikanska fasoner, men inte till förbannelse. Jag tycker ändå att den där drickbarheten ger sig tillkänna allt som oftast. Det extrema blir inget självändamål.

Under provningen fick vi inte bara smakfulla kulinariska prov från Brewdog Bars kök, utan även ett glas av skottarnas nya belgoinspirerade samarbete med Stone och Magic Rock. Magic Stone Dog, en ”saison-pale ale” med humleskjuts av Amarillo och Simcoe, var en välkommet lättdrucken 5-procentare.

Om ni skyndar er så finns kanske lite Brewfist kvar på Brewdog Bars kranar.

Ciao, så länge.

Tips inför ölhelgen

poppels003Så blev det helg igen och dags att tipsa vilsna maltsvultna göteborgare om vart kosan ska styras för att råda bot på torkan.

Ölstugan Tullen i Majorna har senaste tidens mest hajpade öl på fat minsann. Vi snackar Poppels Projekt 003, en crowdsourcad (ge mig ett svenskt ord!) imperial saison med röda vinbär, som skapade panik på Systembolaget när den släpptes 5/9. Men skynda er, jag hörde viskas om att det bara fanns två fat (jag hörde i och för sig också viskas att det kunde finnas något fat på Tullen Lejonet, men det har jag inte hunnit kontrollera). När ni ändå är där tycker jag ni ska be om ett glas Pale Ale från unga lapplandsbryggeriet Nausta. En lätt och fruktig APA med bra maltbas och markerat grapebesk eftersmak.

rovermiddleÄr man lagd åt det rökiga hållet tar man sig till The Rover och bekantar sig med Man in the Moon Imperial Brown Ale från Nøgne Ø. Själv fick jag dock en betydligt större kick av Siren/To Øl-samarbetet Middle Finger Discount. En fräsch och snyggt träig Mosaic-IPA lagrad på cederträ. Ett ståtligt utsträckt långfinger. Självklart missar man inte heller krogens alldeles egna Rådanäsbryggda Hillbilly Red Ale. En sällsynt välbalanserad amber med lagom beska och smak av gräs och karamell. Glöm inte att fråga efter den hemliga ingrediensen.

 

 

bbbayingerBrewers Beer Bar äter man såklart surdegspizza och sköljer ner med förslagsvis Dugges Blåbärliner eller varför inte en flaska pilsner från Ayinger. Baltic Porter från O/O blir en utmärkt efterrätt, om ni inte vill fläska på med Stigbergets Imperial Stout. Med lite tur finns det några droppar kvar av Omnipollo/Tired Hands senaste humlehajp Fatamatago också.

 

 

 

malmöhaketPå lördag är det Haket man hänger på. Inte bara för att Ölfrämjandet har möte där eller att fina Malmö Brygghus, med bryggboss Anders Hansson i spetsen, ockuperar kranarna, utan också för att Beer & Beyond bullar upp med ett finfint bokbord. Passa på att fylla luckorna i ölbiblioteket. Kontanter eller Swish är det som gäller.

På söndag röstar vi inte på SD.

Vi ses i vimlet!

Barhäng & helgtips

Jag har inte rapporterat från krogarna på ett tag. Det går inte för sig. Ni kan ju tro att jag bara hänger på sunkhak och dricker stor stark. Riktigt så illa är det inte. I veckan har jag gjort en del trevliga bekantskaper på några av stadens vattenhål. 

igorsdream3 små rum hittade jag till exempel en fantastiskt fin Smonk Sour Red från de Struise på fat. En välbalanserad sur röding vintage 2011 med skön trä/fatkaraktär, snygg bärighet och diskret rökighet. En elegant rackare och bästa surisen på länge. Även Igor’s Dream från amerikanska Two Roads Brewing Company var ett öl som höjde sig över genomsnittet. En 10,9 procent stark rågstout lagrad på ekfat som tidigare rymt whiskey. Mjuk, mustig, med smak av vanilj, kaffe och kakao och utan störande amerikansk beska. En förrädiskt lättdrucken sippare som lurar en att ta alldeles för stora klunkar.

 

gnädigefrau lambraterobb

 

 

 

 

 

 

 

 

City Pub fanns en italienare på fat jag inte provat tidigare. Ròbb de Màtt från Birrificio Lambrate visade sig vara en väldigt amerikansk pale ale med markant beska, citrus och fruktighet. Välgjord förvisso, men inget som direkt imponerade på mig. Vill man bli imponerad så ska man istället fråga efter en flaska av samarbetsbrygden Gnädige Frau Marshmallow Stout från danska Amager och amerikanska Off Color. Det är ett beställningsöl bryggt till Chicagos ölbutik West Lakeview Liquors 25-årsjubileum. Den kostar lite mer, men bomber och granater vilken sötsmaskig och chokladgosig stout det är. Med kaffe, vanilj och marshmallows i överflöd. En flytande mörk gottepåse.

xxxryeserenity

 

 

 

 

 

 

 

 

Gillar man rörsocker — och då menar jag orgier i rörsocker — så ska man bege sig till Haket och be dem langa fram en flaska Struise XXX Rye Tripel Bourbon Barrel Aged 2013. En mörk, söt och maltig buse med abt/quadrupel-karaktär. Inte så mycket fat som man kan tro i smaken. Vill man fortsätta på det söta spåret, om än mer återhållet, får man inte missa lilla göteborgsbryggaren Sad Robots Serenity. En belgian strong ale på 8,8% som smakar som en riktigt bra bock med smygande jästig belgofeeling. Kanske det bästa jag druckit från Sad Robot hittills. Annars har jag mest hinkat Rådanäs fina rena California Common och Alter Ego i samband med min filmklubb Full rulle på Haket. Har ni tur finns det några skvättar kvar.

kellerbierJag har redan skvallrat på facebook om att jag är lite förälskad i Köstritzers Kellerbier som finns på Ölrepubliken. Ett maltigt, svalkande, lättdrucket öl som med fördel köps på pint. Och om man ändå är där så är det synd att missa Evil Twin-tvillingarna Yin och Yang. En imperial stout (Yin) och en imperial IPA (Yang) som rekommenderas att dricka blandade. Det är gott, men var för sig är de faktiskt ännu finare.

Men nog om mitt barhäng nu. Vad händer i Göteborg i helgen egentligen?

 

Jo, imorgon lördag får man allt vara flitig om man vill hänga med i ölnördsvängarna. På BrewDog Bar är det världspremiär för Omnipollo/Tired Hands-samarbetet Fatamatago. Ett sjuprocentigt mangomonster till juice-IPA med försvarliga mängder Simcoe & Citra. Häng på låset kl 15 (men spara lite till mig, jag kommer ett par timmar senare).

sahtipajaDärefter promenerar man ner till Tredje Långgatan och Brewers Beer Bar. Där vankas nämligen en premiär till. Klockan 18 korkas de första flaskorna från Sahtipaja upp. Vi snackar suröl (Cloudberry, Raspberry & Red Currant/Rhubarb) från ett redan hyllat och hajpat nytt bryggeri. Missas på egen risk. Läs mer om Sahtipaja på MankerBeer.

 

 

 

Vill man förlänga promenaden en bit så fortsätter Haket med sin nya satsning ”Storflasklördag”. För tredje lördagen i rad kan man köpa billiga smakprov från sällsynta och/eller dyra storpavor. Nya flaskor varje vecka. En tickares dröm. Ni som har varit där tidigare vet att det dyker upp spännande grejer.

Se där har ni en lördagsrunda som heter duga. Vi ses i vimlet. Och glöm inte: sup med måtta.

Sunkrunda i Majorna 2014-08-17

oldtownDet började lite fuskigt. Old TownGodhemsgatan kvalar inte in som ett sunkhak. Det är alldeles för rent och prydligt och på tok för dyrt. Och varken Jack Vegas-maskin eller takfläkt har de. Men vi enades om att vi behövde grunda med en fet pizza och “stor stark” fanns förstås på menyn. Det är trots allt första kriteriet. Sunkrundegeneral Ted fick dock bakläxa till nästa gång.

Vi blev runt ett dussin förväntansfulla deltagare denna regniga söndagseftermiddag. Mest folk i krogbranschen, men i samlingen fanns även en välbekant lokal bryggarprofil.

Reglerna var enkla. Endast ”en stor stark” fick beställas och fanns inget på fat så var det den billigaste halvlitern på flaska som gällde. Elva krogar i Majorna var inbokade samt en obligatorisk Jägermeister någonstans efter halva rundan för att pigga upp blasksega hjärnor.

damarcoskyltOld Town kl 15.00. Spendrups på fat. Vi har redan konstaterat att det inte är något sunkhak, men det blev ändå en bra start på något sätt. Ölet smakade riktigt illa. Sunkbetyget blir dock lågt: 1/5.

Da Marco vid Mariaplan var nästa stopp. 16.00. Vi fyllde upp hela den obemannade baren på övervåningen och serverades Falcon i pint. Nästan lite lyxigt. Den var förvisso smörig, men bättre än Old Towns Spendrups. Fast det börjar ändå ta emot lite efter halva pinten. Atmosfären är bra. Det känns sunkigt på ett skönt sätt med neonskyltar, dov belysning och stinkande pissoar. Och Vegasmaskinen är där. Sunkbetyg: 3/5.

silveretNästa stopp var en förhandstippad favorit: Silverkällan. På uteserveringen står redan 7,2:orna lite söndagskäckt uppradade mellan stammisarna. Där inne faller allt på plats. När vi beställer elva stora stark börjar den hårt sminkade och lite bedagade kvinnan i baren genast hälla upp och frågar lite trött: ”inga minderåriga väl?”.

 

Falcon även här, smörig och metallisk och äckligare än Da Marcos. Ett gott tecken är också att ölen här är billigast hittills, 30 kronor för 40 centiliter. För första gången är också musiken rätt. Under vår stund där hinner jag höra såväl Opus ”Life is Life” och F.R. Davids ”Words” som ”Boys, boys, boys” med tuttdrottningen Sabrina. silvervimpel

Stämningen är total och inget saknas inredningsmässigt. Det är slitet och ofräscht. Vegasmaskin, dammig takfläkt, kladdiga vaxdukar, snuskiga skämt om kredit-lapp, karaokemaskin. Ett ytterligare bevis på sunkstatusen är den vimpel från sunkrunda.nu som stolt pryder väggen på övervåningen. Toan, slutligen, är pricken över i:et. Blött på golvet, en något omotiverad dörrmatta mitt på golvet och varken handduk eller servetter att torka sig på. Sunkbetyget kan inte bli annat än högsta möjliga: 5/5.

 

klippanbingeStärkta och uppfyllda av Silverkällans högklassigt genuina sunk drog vi vidare nedför vackra Älvsborgsgatan och hamnade snart på pizzerian Klippan. Någon fatanläggning fanns inte, men Sofiero på halvlitersflaskor bådade ju för en fin sunkstund. Vi slog oss ner i den inre regionen av restaurangen, vid en obemannad bar, som kändes lite bortglömd. Möblemang à la väntrum i vårdcentral, älghuvud med hagelbössa på väggen, takfläkt och tv med trav var detaljer som vi nöjt noterade. Stämningen började bli lite mer uppsluppen.

Pizzabagaren visade oss en liten cd-stereo i hörnet och en trave skivor som vi fick nyttja bäst vi ville. Det blev en funkrunda med James Brown en stund alltmedan den söta och häpnadsväckande smakbefriade Sofieron rann nedför våra nu mer härdade strupar. Extra sunkbonus måste också utdelas för tre stiligt upplagda tuggummin på toalettens skitiga tvålkopp. Sunkbetyg blir en stark 3/5.

grönabrunnen

Ett stenkast bort ligger Gröna Brunnen. Ett legendariskt rövarnäste. När jag var där för kanske 8-9 år sedan fick man se upp var man satte fötterna och personalen fick sicksacka mellan sovande fyllon. De som lyckades bli utslängda från Silverkällan då var välkomna in på Gröna Brunnen.

 

Naturligtvis var våra förväntningar skyhöga. Men förgäves. Därinne är det rent och prydligt. Två stillsamma sällskap äter mat i lugn och ro. Ingen fylla. Lite skitiga handavtryck på toalettdörrens insida är det enda som minner om fornstora dagar. Vegasmaskin förvisso, men ingen takfläkt. Och ölet som erbjuds är Tuborg Gold. Nästan fint ju. asiafelicia

Besvikna slår vi oss ner i ett hörn och gör vårt bästa för att sunka ner stället själva. Det här är ju stor stark nummer fem så minerna är lite gladare i sällskapet nu. Vad klockan är har jag inte längre koll på. Nu börjar det friseras, asian style, med ätpinnar och majschips. Sunkbetyg: 1/5. Sunkbetyg till sällskapet: 3/5.

Vi går över Jaegerdorffsplatsen och sätter oss på Pizzeria Del Pieros uteservering. Nu ska det sminkas också. Cross-gender så att säga.

 

Faten är slut (”leverans måndag”) så vi får hålla tillgodo med det gamla Östersundsmärket Till (grundat som Östersunds Ångbryggeri 1882, men numera ägt och bryggt av Carlsberg). delpierotill

Fullt drickbart blask. Bryggare Bing slipper till och med ur sig ett; ”Det här är riktig öldrickning!”. Men det är en alldeles för ordinär och välskött pizzeria för att få högre sunkbetyg än 2/5.

Flamsigheten hos deltagarna når nya höjder på promenaden upp till Restaurang Golden LeeKusttorget. Nu bär vi liksom sunkigheten med oss. Falcon 5,2% för 35:- är en bra start. Stimmigheten därinne är också snäppet högre (eller är det bara vi?).

En vilsen stockholmare ansluter sig till sällskapet och nu diskuteras väsentligheter som när det är dags att börja ”twerka”, om Hisingen hör till Göteborg och hur många av oss som egentligen är riktiga infödda göteborgare. Ynka tre av elva tydligen.

goldenleetavlaJag får också strikta order att notera blommorna på borden och att dukarna under glasskivan liknar Burberry. Nu börjar mina noteringar bli något otydliga, men jag ser allt att sunkbetyget är 3/5.

Nummer åtta på rundan heter Majornas Krog och ligger på Karl Johansgatan. En klassisk kvarterskrog med sunktendenser. Även där blir det Falcon i glasen, men det är också dags för en obligatorisk Jägershot. Min tidigare så skarpa blick är nu något beslöjad, men jag noterar åtminstone Jack Vegas-maskiner.

 

majornasbus Här börjar det så smått ”twerkas” också. Sunknivån på (delar av?) deltagarna är nu — efter Jägern — uppe i 4/5. Stället får nöja sig med mer modesta 3/5. Toaletterna är på tok för rena och ölen några kronor för dyr.

När vi, efter lite skyltakrobatik i regnet, når taiwanesiska Evergreen har jag visst inte ens bemödat mig om att ta fram anteckningsblocket. Vi slår oss ned vid ett långbord med kvällens första, och enda, Pripps Blå. Hederligt blask således. Fast nu är deltagarna mer intresserade av att retas med varandra och rentav gå till handgripligheter än att studera inredningen. Det diskuteras urringningar och sminkas lite till. Jag skymtar Vegasmaskiner vid toaletterna och sällsynt fula tavlor på väggen och klämmer därför i med sunkbetyget 3/5.

suggantwerk (2)Restaurang Västerhus, bättre känd som ”Suggan” i vissa kretsar, har bytt ägare och ryckt upp sitt rykte en del. Vi får Falcon Export i glasen och ännu en omgång Jäger — denna gång helt frivilligt, om jag minns rätt. Men att vi så naturligt välkomnas — detta dussin nu tämligen välförfriskade, sminkade, högljudda och, återigen, ”twerkande” stor stark-drickare — det är förstås anledning till en stor fjäder i sunkhatten för Västerhus. Det är ju trots allt söndag kväll. Jag har visserligen inga anteckningar, men väl ett par suddiga bilder på rumpor. Vegasmaskinerna är på plats. Jag dristar mig till att utdela sunkbetyg 4/5. Kanske är det lite väl generöst.

suggantwerkAvslutningen skulle ske på den mytomspunna ”Opiumhålan”, eller Persikogården, som den egentligen heter, som ligger runt hörnet mot Sjöfartsmuseet från Bengans. Ett ställe med rykte som sunkigast av de sunkiga. Jag har varit där, så jag kan intyga att det inte är något ställe för en romantisk middag. Den här kvällen var det dock stängt, så det väntade höga sunkbetyget kunde inte delas ut.

blaskSå där stod vi då i regnet vid Stigbergstorget, utan en ärlig chans att kunna avsluta vår runda på ett värdigt sätt. Jag, som bara bor ett stenkast därifrån, började känna att min stor stark-kvot var uppfylld. Jag var också väl medveten om att sonen skulle lämnas på skolan nästa morgon. Jag smet helt enkelt hem och bråkade med portkoden en stund.

 

Ryktena gör gällande att andra deltagare fuskade och gick ner till ett annat hak och drack alldeles för bra öl. Men det kan väl inte vara sant?

silverpärlaResultatet av denna vetenskapliga, antropologiska sunkrunda i Majorna augusti 2014 är förstås att Restaurang Silverkällan går i mål som ohotad segrare. Kanske inte helt otippat. ”Opiumhålan” får vi ta itu med en annan gång. Sedan väntar sunkrundor på Hisingen, i Östra Göteborg och kanske Högsbo-Frölunda. Fast vi väntar nog ett tag med det. Jag tänkte åtminstone dricka några goda öl emellan.

 

 

 

bingemedaljFörresten hade jag egentligen tänkt skriva ihop det här direkt när jag kom hem efter rundan i söndags. Jag hade någon slags bild av att det skulle bli mer stilenligt, ärligt och levande på så sätt. Ni ska vara väldigt tacksamma för att det inte blev så.

Avslutar med ett litet stämningshöjande potpurri bilder från den minnesvärda kvällen. Håll tillgodo.

Skulle någon inte vilja vara med på bild här, så hör av er så plockar jag genast bort bevisen. 

 

 

damarcobar damarcofalcondamarcoväggevergreenprippsblå

 

feliciatattoo goldenleefalcongrönatuborg klippanbanan klippanbarklippanmys klippantoadörr klippantuggummi klippanälgmajornasbärs majornasjägersilverfalcon silverkredit silverkällanbarsugganfalcon

The heat is on

citypubloggaTrädgårdsföreningen, torsdag.

Hettan är närmast olidlig. Sonen har tröttnat på såväl gungor som barnsånger i valstakt. Frugan har kollat växthuset.  Magen kurrar. Parkens restaurang bjuder på ett magert lunchutbud och, vad värre är, Carlsberg Export för överpris. Hopplöst läge? Nix. Bara några hundra meter bort finns räddningen. En sval källare där tiden tycks stå charmigt stilla. Men inte faten, lyckligtvis. City PubLorensbergsgatan har alltid något gott att dricka.

anarchyOch äta. Husman är ledordet här, men igår var det för varmt för det. Istället blev det ostgratinerade nachos med hemgjord salsa och guacamole och en generös räkmacka på ekologiskt rågbröd.

Kranarna lockade med hela tre nyheter för mig. Urban Assault hette en fin pale ale från brittiska Anarchy Brew. Den bjöd på en bra maltbas och välbalanserad beska.

Bornholms Svaneke lyckades överraska med en torr, frisk och riktigt bra saison. Le Zèbre hade smak av hö och citrus och en försiktig kryddighet. Lättdrucken i värmen.

svanekeMen nu till det stora utropstecknet.

Tiny Rebel Lemon and Lime Sour!

En bra Berliner weisse är förstås alltid en utmärkt törstsläckare, men det här var det bästa jag druckit på länge. Sällsynt frisk, fräsch och sommarpigg. Torr, med tydlig limesmak och modest men bekväm syrlighet. Och jag luras inte, det smakar verkligen lime och inte bara lite allmänt citrus så där. Fyra procent och pintläge.

 

 

tinyrebelSvalkad, mätt, uppiggad och nyfrälst kändes till och med Avenyn välkomnande när vi klev ut i sommarhettan igen. Så pass att jag rentav orkade besöka ett par klädaffärer utan att tappa tålamodet. Det tackar vi City Pub och Tiny Rebel för.

Istället för Malmö

Jo, jag hade jubeerditch planerat en Malmötripp denna helg. Såg fram emot de obligatoriska besöken på Malmö Brygghus, Nya Tröls, Hamnmästaren och Söder om Småland. Äta Sveriges godaste falafel på Möllevången och kanske kolla in vad The Bishops Arms Gustav har på cask för tillfället. Framförallt var planen att gå på premiären av Malmös senaste tillskott av hantverkskrogar: Beer Ditch. Ett litet hak på Nobelvägen som fokuserar på kvalitetsöl och drivs av paret Johanna och Torsten Ekne. Premiären lockade med buffé, lotteri, överraskningar och livemusik av Alabama Moonshine Co.

Av detta blev nu intet. Tågstrejken satte stopp för det. Så kan det gå. Ett par korta rapporter från Beer Ditch kan ni istället läsa här eller här. Jag slickar såren och laddar för en Malmöresa inom en inte allt för avlägsen framtid. Måste ju också ha lite koll på vad mina hembryggande vänner Serial Brewers håller på med egentligen.

 roverfascistsNåväl, jag fick gilla läget här hemma istället. Kryssa mellan Håkanfantaster i alla färger och former. Dricka kaffestout från CAPBrewDog Bar, käka ost på Gyllene Prag och smågnabbas med JohanThe Rover över en ljuvlig Dark Horse Plead the 5th. Jag fick gömma mig för regnet över en SpitfireThe Old Beefeater Inn, konstatera att City Pub var stängt (har det någonsin hänt förut?) och sortera böckerna i webbshopens nya lagerhylla med hjälp av Earl King och Fuller’s London Porter. Jag kunde också, på Haket, konstatera att Libanonbryggeriet 961 Beer borde undvika att göra witbier och red ales i framtiden. En tämligen ordinär Smashbomb Atomic IPA från Flying Monkeys hanns också med på Jerntorgets Brygghus.

bokhyllaNär jag ändå var i City Pub-kvarter passade jag på att kika in i det som för inte allt för länge sedan var den trevliga och seriösa ölkrogen Picasso. Den är nu ombyggd, har nya ägare, heter Beerista och en snabb koll på kranar (Spendrups) och flaskor (där det mest spännande stavades Poppels och Ocean) fick mig mest att känna att här har vi ännu en krog utan genuint ölintresse som försöker rida på vågen. Beerista? Tjena. Men jag kan trösta er med att gänget bakom Picasso snart öppnar upp i nya lokaler i en annan central del av stan. Innanför murarna, som det heter. Räkna med ett bra ölsortiment.

Men helgen är ju inte slut. Det är bara söndag. Vart ska ölradarn styra mig idag? Mariaplan eller Stampen? Järntorget, Kronhusgatan eller Linné? Vi har ju så mycket att välja på här. Vad är väl en öl i Malmö?

Ölets Alice Timander

bronieDet har varit en svettig vecka för oss ölstörda göteborgare. Premiärer och event har avlöst varandra och till råga på allt var det helgdagar inklämda så det krävdes lite pyssel och knåp för att få barn, jobb och öl att samsas under någorlunda harmoniska former. Det blev således inte mycket skrivet. Jag gör det enkelt för mig och kör en resumé idag istället.

Veckan inleddes med att Siren Craft Brew och Omnipollo på tisdagen ockuperade The Rover, men det har jag ju redan skrivit lite om så det kan vi lämna därhän.

basis

Onsdagen var vigd åt smyginvigning av BrewDog Bar Göteborg. Men först smet jag in för en lunch på Ölstugan Tullen Andra Lång. En krog jag sällan besöker nuförtiden. En sur Eskilstuna Mosaik IPA fick möta vasken (kran? fat? batch?) och istället beställde jag in en troget maltig Jämtlands Pilgrim och en panerad ost. Nu vet alla som känner mig att jag inte bara är gammal Pragresenär och ostfantast utan också lagd åt det konservativa hållet kulinariskt. Tullens panerade ost med rostade rotfrukter istället för potatis och coleslaw istället för tartarsås blev alltså något av en utmaning för en gammal tjurskalle. Men ned gick den allt, mätt blev jag och efterrätten väckte mig snabbt ur mitt traditionalistiska muttrande. Slottskällans Basis var ett överraskande bra försök till en kraftfull havrestout. En 11-procentare med fina rostade toner, kaffesmak och mjuk havrekänsla. Med lite mer kropp och bättre dold alkohol kan det här bli en riktig höjdare.

tavla2En smaskig Saison Dupont Cuvée Dry Hopping 2014The Bishops Arms Järntorget senare så var man på plats i brygghundarnas nya palats. Såhär dagen före den officiella invigningen var det relativt lugnt och man kunde utan stress hänga på cementdisken och välja från de 18 kranarna. Ett stort glas BD Nottingham visade sig vara ett alldeles utmärkt förstaval. En välbalanserad California Common som gjorde sitt jobb. En snäll och klunkabel (ja, jag vet) stil som jag numera gärna återkommer till.

Gypsy Inc-samarbetet Pale Trail däremot smakade mest blod och plåt så jag gick raskt vidare till Brixton Porter. Med sina mjuka, vänliga och synnerligen brittiska toner sällar den sig till BrewDogs senare, lite mer lågmälda alster som Old World Russian Imperial Stout och Old World India Pale Ale. Öl som sänker volymen en aning och låter tradition ta mer plats än aggressivitet. Välkommet.

tartofdarknessTradition Up Yours hette inte nästa bärs, men det kunde den ha gjort. Istället hette den Tart of Darkness och var bryggd av, inte BrewDog, utan amerikanska The Bruery. Denna ”sour stout aged in oak barrels” närmade jag mig med skeptisk min. Stout och syrlighet är nämligen, enligt min erfarenhet, sällan någon lyckad kombination. Men tji fick jag. Något stoutigt var förvisso svårt att hitta, men vilken fin funkig och välavvägt syrlig upplevelse denna oude bruin-liknande skapelse bjöd på. Sura bakterier, vildjäst och vanilj i ljuv förening.

I lokalen trängdes vid det här laget alla möjliga bryggare, bloggare, bartenders och BrewDog-busar. Kornmalt & Humlekottar här, Rådanäs och O/O Brewing där och Surisar lite varstans. Jag började ångra att jag tog en 11-procentig lunch och visste att en heldagsutflykt med familjen stod på schemat nästa dag, så jag avslutade med ett par Cigar City-burkar och lunkade hemåt i kvällningen.

Torsdagen ägnades som sagt åt familjen. Jag fick nöja mig med en Spitfire 3,5 på stranden i Särö, men det kanske rentav var att föredra framför köerna till BrewDogs officiella öppning?

haketburkPå fredagen tog jag sonen med mig till West Pride. Medan han käkade regnbågskaka och lyssnade på queersagor släckte jag törsten med en Queerbliotek i Hakets stora tältklädda servering. En fruktig pale ale med markerad men inte överdriven beska, specialbryggd av Beerbliotek för detta evenemang. De som inte hade en rastlös sjuåring med sig kunde också gå lös på ett tämligen imponerande utbud av hantverksöl på burk. Ett Haket i Bältesspännarparken hade man kunnat stå ut med hela sommaren.

 

victor

 

Framåt kvällen var det dags för nästa premiär. Brewers Beer BarTredje Långgatan. Men eftersom jag redan rapporterat från smygpremiären veckan innan nöjer jag mig med att konstatera att surdegspizzorna fortfarande var lika goda. Minst. Och att stilen för kvällen hette brettad pale ale. Sad Robot hade kokat ihop just en sådan på bara 2,9 procent och Brekeriets Hundra var så ren och funkig att den nästan gav lite Orval-feeling. Att De Struise Pannepeut (inte Pannepot) fanns på fat var väl inget att direkt beklaga heller.

    

öllistaNog blev det en eller annan öl till, men premiär är premiär och snart tryckte det på rätt bra där bakom så jag kände att det var dags att lämna barplats åt andra törstiga. Efter en försiktig fråga till Electric Nurse om deras 15,5-procentiga Some Kind of Monster var resultatet av en sån där graviditetsnoja lämnade jag BBB-kalaset innan någon blev skadad.

High five the brewer awesome tap list event

crackniklasDet var trångt på The Rover igår kväll. Minst sagt. Tap takeover (typ) av Siren och Omnipollo var anledningen. Barboss Niklas (som ger oss sitt allra vackraste crackleende här bredvid) myste bakom disken. Beer & Beyond trängde sig in bland bryggare och ölnördar för att ta pulsen på eventet. Tickande stod inte riktigt på agendan denna kväll då det mer handlade om att diskutera fatlagringar med Henok från Omnipollo, (bristen på) brittiska milds med Adam från Beerbliotek och att kryssa sig fram mellan ölprofiler från när och fjärran. Men fatlistan var förstås diger, med favoriter som Fatamorgana, Leon, Calypso och Broken Dream och några glas slank ändå ner såklart.

sirenKvällens första visade sig också bli kvällens bästa. Sirens Caribbean Chocolate Cake (tidigare bryggd ihop med Cigar City, om denna var det vet jag inte) var en krämig mjölkstout med välavvägda toner av choklad och försvinnande apelsin. Mild och god med aningar av kaffe. Ett litet anspråkslöst mästerverk.

omnipolloSom nummer två gick jag på det tunga artilleriet. Omnipollo Hypnopompa Marshmallow Tahitian Vanilla Bean Grönstedts Cognac Barrel Aged Imperial Stout. Pust. Ja, det låter kanhända maffigt, men i doften fick jag mest konjak och i smaken hade den söta sprittonen slagit ut alla andra spännande ingredienser. Det stoutiga kändes långt borta och jag längtade tillbaks till den bourbonlagrade varianten som fanns på CBC.

Då blev Siren White Tips en frisk uppenbarelse. En lättdrucken, kryddig och fruktig vete-IPA med välavvägda citrustoner och beska. Samarbetsbrygden medTo Øl, 10 Finger Discount, var en torr och stabil IPA med fina trätoner.

happybeerdrinkersUngefär där slutar mina anteckningar.

Torftigt, jag vet, men det var en sådan kväll. Det var fest på The Rover och det sociala kom först. Nörderierna fick anstå. Och är det egentligen inte därför vi älskar öl? Är det inte för att träffas och diskutera, skratta, debattera, sjunga, bråka, kramas, tramsa, fundera, inspirera och inspireras som vi samlas kring den skummande bägaren? Öl är ju en social dryck. Vi glömmer lätt bort det när vi hänger med våra svullna näsor över smartphones och surfplattor.

Brewers Beer Bar – smygpremiär

IMG_5570 Ja, den stora premiären sker förstås nästa fredag, den 30 maj, men idag kom tillståndet och pizzaugnen måste ju värmas upp. Dessutom var de tolv kranarna redan laddade med godis. Undertecknad smög sig in med en Nordbrau humleplanta under armen för att gratulera de nya krögarna.

I vanlig ordning glömde jag ta bilder, men det ser riktigt stiligt ut. Allt är inte klart än —väggmålningar och fatlista saknas bland annat — men de har sopat sällsynt snyggt under mattan. Tre rum för allmänheten, med blå detaljer och trägolv (inte i baren) och eleganta glasburks-lampor (?). På skyltfönstren ringlar sig gula och gröna pilar som pekar mot ingången. Ruff och design i någon slags uttänkt kombination.

Baren ägs ju i ett samarbete mellan folk från Dugges Ale & Porterbryggeri och All In Brewing och vad passar väl bättre, denna hysteriskt heta försommardag, än att börja med deras samarbetsöl Sofa King Premium Lager? En lättdrucken lager med gräsiga humletoner, välbalanserad beska och bra maltbas. Utmärkt törstsläckare.

IMG_5571 Det häftigaste på kran var ändå Girardin Kriek. När såg ni den senast på fat i Sverige? Med sin snälla syrlighet och sina välbalanserade körsbärstoner är det en kriek som inte skrämmer vettet ur en nybörjare. Dessutom satt den utmärkt i värmen. Utan att behöva slåss för sin uppmärksamhet.

Omnipollos Nebolution var näst på tur. En Nebuchadnezzar på valium. Med krämigare uppenbarelse, karamelligare smak men klädd i förväntad tropisk citrusdräkt bjöd den på en bekväm resa mellan kontinenterna.

Dugges redan omtalade Bärliner var en juicig, nästan saftig Berliner Weisse nästan helt utan kolsyra. Mer frisk än syrlig och med snälla toner av jordgubb, rabarber och hallon. Lite mer kropp och smak hade inte jag haft något emot.

Och då kom ju Stronzo med sin wit (?) Kiss Me Wheaty och humlade upp saker och ting. Lite väl mycket, kan jag tycka. Letar du efter banan och vete så kan du fortsätta leta, för här är det beska och fruktighet som för befälet. God, visst, men mer som en IPA enligt mina smaklökar.

IMG_5573Samma bryggeri hade en kollaboration med barkungarna All In på. Bara med ett namn som 100% Viking — lika genialt som töntigt — kommer man långt. Fast när det dessutom är en trögflytande soyastout med vaniljtoner så blir den svår att stoppa. 11 (?)% som går alldeles för lätt ner.

Samtidigt som jag avslutade besöket med den rökta stouten Ashtray Heart från Evil Twin så hade stället fyllts på ganska bra. Mycket välbekanta ansikten från BrewDog Bar Göteborg, Great Brands, Ölrepubliken, Surisar, Untappd Göteborg och lokala bryggare. Det blev plötsligt trångt, socialt och trevligt och jag blev påmind om att jag hade en familj att gå hem till. Vad jag tyckte om Ashtray Heart? Tja, jag minns den faktiskt som bättre, saknar lite kropp och jävlaranamma. Askan finns där, men den är lite mesigare än jag minns.

Surdegspizzorna ska vi inte glömma. De kommer bli en succé. Av de fem-sex sorter jag provade fastnade jag kanske speciellt för en rackare med fyra ostar och dijonsenap och en vegansk variant med gomkladdig men överraskande god ost. Men där fanns verkligen nåt för alla smaker. Sjukt goda pizzor.

Jag önskar Brewers Beer Bar all lycka och lovar att bli en flitigare fotograf i framtiden. Kanske.