Sluta klicka – börja läsa!

Eller ska jag säga: tänk? Är hela ölvärlden verkligen så pantad? Är det bara klick som räknas? Bilder. Skojiga bilder helst. Bilder med öl på. Bilder med öl och brudar. Roliga bilder. Hajpade öl. Lätt. Slappt och hjärndött.

Trenden är tydlig. När jag lägger ut något på facebook så kan jag ju se hur många som kollat. Google. Kontrollsamhället. Visst, men det är en annan diskussion. Jag kan, självklart, se hur många som gillat det jag lagt ut också. Resultatet borde få er att skämmas.

Bilder på skummande, helst hajpade, öl eller varumärken på ”craft” – utan budskap –  får gärna minst 30-40 klick. Länkar till seriösa artiklar och/eller böcker om öl genererar i snitt 0-5 klick (varav ca 50% är personer jag känner hyfsat väl).

Jag skäms. Ärligt. Och det är inte jag som borde skämmas.

Är ”ölrevolutionen” så ytlig så vill jag inte vara en del av den.

Tror ni att jag överdriver? Att det är någon slags gnällig, spontan, tillfällig undersökning? Nix. Beer & Beyonds facebooksida har varit igång i över ett år nu. Jag har snart 1 000 följare. Det är inte ens en trend. Det är vardag. Rutin. Sanning. Verklighet. Vetenskap. This is it.

Pinsamt.

Jag borde kanske ge upp. Har man en befolkning bestående av närmare en femtedel som röstar på Sverigedemokraterna så borde man kanske inte bli förvånad. Folk är dumma i huvudet. Sverige är ett skitland vare sig man dricker ”Stor stark” eller Brekeriet. Det gör ingen skillnad. Uppenbarligen. Om ”mikro” bara är en trend, ett ”brand” så spelar det ingen som helst roll. Ingen alls.

Jag ville så gärna tro att det gjorde någon skillnad för inte så länge sedan. Jag hade höga förhoppningar. Jag trodde folk kunde – ville – läsa och tänka. Själva.

Jag hade fel.

Noshörningsfis långt ner i halsen – en spontan och förvirrad ölrecension

LaLunaRossaJamendåså. Här blir ju inga barn gjorda. Varför inte riva av en liten spontanrecension istället. Ja, då menar jag inte spontan som i spontanjäst förstås, utan att recensionen i sig blir spontan. Ni hajar? Skjuten från höften liksom. På lösa boliner. Här & nu. Utan skyddsnät. Ett rop i mörkret. Ett brev utan avsändare. En… stopp nu.

Fast man kan nästan tro att vi rör oss i lambikland (Ja, jag har bestämt mig, jag skriver lambik med k. Det känns närmare, mer hemma. Har alltid tyckt att lambic med c känts lite konstlat och artyfarty liksom. På svenska alltså. Så jag skriver lambik med k hädanefter, ok? Vem hänger på? Sorry förresten att jag bryter mot alla grammatiska regler här nu med en massa osammanhängande meningar mitt i en parentes. Det är ju inte klokt! Jag ska sluta nu).

Kolsyran är obefintlig. Vätskan är murrig och amberfärgad. Tung liksom. Näsan fylls av bär och syra. Jag luktar igen. Bär och syra. Och trä. Läder. Den har stått i kylskåpet rätt länge nu. Förmodligen sedan den släpptes på Systembolaget. Jösses, det är ju ett år sedan, ser jag nu. Av någon anledning har den hamnat längst bak hela tiden. Konstigt. Kan det vara för att den har bäst före 2040? Nä, det kan jag inte minnas att jag läst innan. 

Vad tyst det är. Vad kräver det här för musik? Funk? Är det Brettanomyces? Nog är det lite läder där i gommen också, men Brett? Nja. Syrlighet däremot, en syrlighet som balanserar läskigt nära vinäger, men… en klunk till… plommon? Skarp syrlighet. Vass. Men inte vinäger. Ta bort det. Det här är gott. Men inte belgiskt gott. Varför säger jag så? För att jag vet att det är en italienare? Jag vet inte. För att bondgården inte är skitig nog? För visst är det bondgård. Men inte komockor, tånaglar och spädbarnsbajs. Ost & fötter. Noshörningsfis är för övrigt en av de mer innovativa noteringar jag läst om lambik på sistone. Nej, här är mer välstädat. På gott och ont. Italienskt.

Musik var det ja. Varför är det första jag kommer att tänka på Negazione? Ett italienskt hardcoreband jag inte lyssnat på sedan jag hade Jesus var en tomte målad på skinnjackans rygg. Ser man på, det finns ju en låt på Spotify. Men det orkar man ju inte med idag. När man är gubbe. Tur att den snabbt tog slut. 1,27.

Hoppsan! Där åkte bottensatsen i. En mörk spökplump av jäst och ölbös. Spännande. Nu ser det mer ut som tjock tomatjuice. Eller blod. (Jag drömde att jag var jagad av djävulen inatt. Nej, jag är inte religiös. Skum dröm. Riktigt otäck. Själva djävulen. Minns inte hur han såg ut, men det var han. Jag gömde mig på en toalett och kräktes i skägget av rädsla. Det fanns inget vatten i handfatet så jag fick lyfta bort locket på toalettstolen och tvätta mig i det rostfärgade vattnet där. Han stod utanför och ryckte i handtaget. Skrattade. Sen minns jag inget mer. Vaknade med kanske den brutalaste huvudvärk jag haft i hela mitt liv. Den satt långt ner i pannan, som ett regntungt, långsmalt moln strax över ögonen och värkte rakt igenom skinn och ben. Värkte så hårt att jag blev rädd. Jag gick upp och tittade mig i spegeln och mina ögon var verkligen knallröda, blodröda. Och det gjorde så ont att jag var nära till tårar. Den har lättat nu, huvudvärken, men den höll i sig till långt in på morgonkvisten och krävde ett par tabletter.)

Vad är det nu då? Tobak och körsbär. Syrlighet långt ner i halsen. Laktobaciller. Långt ner i halsen. Har ni läst Skärseld? Porrstjärnan Linda Lovelace självbiografi. Jag minns den som stark. Läste den i slutet av åttiotalet och erinrar skarpt hur den brutalt tog glansen ur stjärndelen av hennes titel. Nåväl. Det närmar sig botten av glaset och nu är det grumligt värre. Jag gillar ju det. Är en sådan som alltid snurrar den sista fjärdedelen i flaskan och häller hela grumliga rasket i glaset. Jag vill ha jästen, partiklarna, estrarna, smakerna, det zombieaktigt levande eller halvsovande där i botten. Alla är vi olika. Det ser smutsigt ut och det lämnar en dyaktig hinna på glaset när jag cirkulerar det. Det ser inte aptitligt ut. Men gott är det. Riktigt gott.

Nu är det inte mycket kvar. Smuttar. Snurrar. Doftar. Jord. Blomjord och bär. Och den där syrligheten. Hela vägen. Långt ner i halsen. Det där med musik det glömde jag visst av. Men jag är tacksam för att ha fått umgås med La Luna Rossa en stund. Birrificio del Ducato heter bryggeriet. Den är bryggd 2009, lagrad på Amaronefat och buteljerad 2011. Den kommersiella beskrivningen på Ratebeer lyder: ”Blend of Krisopolis (a new beer, that will be available in the future, fermented in barrels for 2 years, then Morello cherries are added to it), with a part of Ultima Luna (Barley Wine matured in Amarone barrels, with Marasca Morello cherries) and a part of young beer.”.

Jag tror dessvärre att den är slut på Bolaget nu, men ni kan ju alltid kolla med sympatiska Original Brands STHLM om det finns några flaskor kvar som står och dammar. Den är definitivt värd att leta upp. Och den går ju inte ut förrän 2040 trots allt.

Det här med musik på krogar

thebandJag satt för ett tag sedan på en krog här i Majorna, Göteborg utan att ta någon egentlig notis om vad som kom ur högtalarna. Plötsligt höll jag på att sätta min Beerbliotek i halsen. Den där basgången, den kände jag igen. Det var inte det vanliga lullet av friktionsfri konsensuspop. Det tog några förvirrade sekunder av letande i den något igendammade musikaliska hjärnbarken, sedan kom jag på det: NRBQ. Eller rättare sagt Terry Adams från NRBQ och introt till Beautiful Lover från 2009 års album Holy Tweet. Fantastiskt! Eller, vänta nu… nä, det var ju inte den. Alls. Såklart. Hur kunde jag inbilla mig det?

För har man ett musikintresse som sträcker sig ett uns utanför rockklassiker och dagens topplistor så kan man drömma om att bli positivt överraskad på krogen. Undantag finns lyckligtvis. På The Bishops Arms Järntorget kan man få såväl Big Star som Nick Lowe till sin Arbetarporter, tack vare barchefens fäbless för powerpop. Och när jag satt på Oliver Twist någon gång i höstas och sådär lite lokalpatriotiskt klunkade Ocean Glenn No 5 på cask dök självaste Frankie Fucking Miller upp i högtalarna. Sällan har en öl smakat så gott. Min lycka var pinsamt svår att dölja. Med lite tur kan man också få höra Sex Pistols eller lite twangig honky tonk på City pub. Och när vi ändå är i det tämligen osexiga Avenyområdet så måste ju 3 små rums softa västkustjazz nämnas.

Annars är det mest Absolute Rock.

Jag har länge undrat varför. Jag har såklart inget emot Neil Young, AC/DC eller Simon & Garfunkel. Tvärtom. Sades softporriga cocktailsoul funkar utmärkt, Led Zeppelin svänger rätt bra så länge Robert Plant inte gapar för mycket och ja, Elvis Suspicious Minds är bra, men snälla, inte en gång till.

Men vad är grejen egentligen? Finns det verkligen inte en själ i krogbranchen som har grävt djupare i en skivback än så? Har de bara Star Wars-filmer och Greatest Hits-plattor hemma? Är det verkligen ingen som har hört The Plimsouls? Har alla missat swamp pop-hjältarna i Cookie & the Cupcakes? Har de aldrig gråtit till en George Jones-ballad? Har ingen headbangat till Reigning Sound eller Heartless Bastards? Har Richard Hawleys storhet gått alla restauranganställda förbi? Är hela branschen uppbyggd på Spotifylistor baserade på senaste numret av Nöjesguiden? Har inte krogpersonal någon musiksmak?

Det här är allvarligt. Jag har fan krav. Jag är rätt kräsen när det kommer till öl. Jag kräver inte hajp eller nyheter längre (jag orkar inte ens ticka jämt längre), men det ska tamejfan vara gott. Det ska vara kvalitet, balanserat. Det kan betyda Omnipollo, Founders eller Cigar City såväl som Fuller’s, Köstritzer eller Oceanbryggeriet. Hellre dricka än smaka är min melodi nuförtiden. Balans och drickbarhet är vad jag vill ha. Men det ska vara gjort med själ, hjärta och distans. Och det gäller även musiken.

Men fan heller. Inte ens The Band får man höra. Istället blir det Oasis, The Smiths, den där fula Nirvanatrummisens urtrista nya Brothersrock-band eller någon annat trött och/eller ointressant ungdomar-gillar-det-här-indie man tvingas att sänka pinten till. Ingen verkar ha hört talas om Lennart Persson, Lester Bangs eller att det finns något som kallas Southern soul. Det är genuint tragiskt. Jag längtar verkligen efter den krog som serverar en Brekeriet till tonerna av Chuck Prophet eller Joe Barry. Det är inga höga krav. Men det lär jag väl få drömma om.

Så jag avslutar väl istället min The Kernel Imperial Brown Stout London 1856 till Songs of Bodas nya album (ja, jag är kompis med honom, men det spelar ingen roll, det här är genuin musik, på riktigt) och knyter näven i fickan en stund till.

Krior från en öldränkt tystnad

2014-11-26 steneJa, jo, jag vet. Det är tyst härifrån. Jag är ledsen för det, men så är det ibland. Här kommer någon form av inverterat förlåt.

Det råder ingen brist på ölrelaterade aktiviteter, om ni nu trodde det. Tvärtom faktiskt. Därför bjuder jag på ett litet axplock av vad som hänt i Beer & Beyonds värld. Lite sånt som jag hade tänkt skriva om, men liksom inte hunnit med. Kort, fragmentariskt och förvirrat. Som det anstår en ölresenär på kurs mellan kaos och autism.

Några resor har det blivit, främst med anledning av mitt nya jobb som ölmånglare. Jag har fått en guidad rundvandring i Akkurats imponerande ölkällare med hövding Stene som ciceron. En kväll som för övrigt förgylldes av parallellhinkande av Bink de Reuss (2003 och, öh… färskare), en så kallad ”mengbier” (blandöl) från belgiska Kerkom. Och, som alltid när jag är i storstan, har caskkranarna gått varma på såväl Oliver Twist som Akkurat. En liten räkfrossa på Pressklubben med benäget belgiskt bistånd av Hr Skrubbe har också hunnits med. Det har ölats en del även i Uppsala med besök på Slottskällans Bryggeri som absoluta höjdpunkt. Men jag ska inte tjata för mycket om resor och krogbesök.  Det är ingen dagbok det här.

domarutbildningUtbildning är bra, sägs det. Därför satte sig Beer & Beyonds hövding i skolbänken ett par dagar i början av januari. Tillsammans med ett trettiotal andra ölstörda individer gick jag Svenska Hembryggarföreningens (SHBF) öldomarutbildning. En mer utförlig rapport därifrån kan ni få av Fabrikör Ekstedt. Stilar, smaker och historik har jag hyfsad koll på, inbillar jag mig. Men så är det ju det där med mäsktemperaturer, iso-alfa-syror, proteinraster, enzymer och annat bryggtekniskt trams jag som icke-bryggare är måttligt fördjupad i (jag är nog mer romantisk nörd än teknisk). Nog för att jag gärna sållar mig till den namnkunniga skaran av ickebryggande öldomare (Hej Janko! Hej Bark!), men skulle jag kugga på tentan så vet jag att jag är i gott sällskap även där. 14 mars faller bilan.

brownangelIgår, söndag, bjöd importören Wicked Wine på en Wicked Day i GTS Festvåning i Vasastan här i Göteborg. Höjdpunkterna hittade jag i Clown Shoes chokladsmaskiga och välbalanserade Brown Angel, välsmakande historielektionen Imperial Brown Stout Export 1937 från Mohawk och kanske det bästa jag druckit från Londons Camden Town, den stilfullt välhumlade India Hells Lager. Sierra Nevadas Snow Wit var inte så pjåkig den heller, om man nu låtsas vara modern för en liten stund. Så särskilt wicked blev kanske inte tillställningen, men sämre söndagar har man definitivt upplevt.

*

Kort och gott:

Håll utkik efter nästa nummer av skotska dryckesmagasinet Hot Rum Cow där Beer & Beyonds presstalesman säger några väl valda ord om lågalkohol-öl till chefredaktör Liz Longden.

Texter av undertecknad hittas också i snart kommande nummer av c/o Hops och Svenska Ölfrämjandets medlemstidning Maltesen (höst-vinter-vår-nummer?).

Jag har hållit i ölprovningar på Ölrepubliken, Brewers Beer Bar och Het Amsterdammertje. Ölprovningar är kul och jag håller gärna sådana. Företagsgrupper, kompisgäng, nyfikna nybörjare. Hör av er så knåpar vi ihop något.

Sommelierernas DagClarion Hotel Post har avverkats. På ölfronten hittades bland annat Poppels, All In, Stockholm Brewing och en riktigt usel spansk hefe weissen. Men jag får erkänna att det blev mest beyond den dagen, då det rann en eller annan Zinfandel och Cabernet Sauvignon såväl som mer destillerade dryckjom genom min malthärdade strupe.

Gott om privata provningar har det blivit också. Allt ifrån tyska lagerrace med Beersweden-Fredrik till öltypsdefinitions-orgier med fellow öldomaraspiranter. Sa jag att provning var kul?

Jag har samlat på mig lite mer öltidskrifter och tänkte åstadkomma något recensionsliknande av dem vad det lider. Uppslag till andra artiklar saknas inte heller, eller vad sägs om ”Does humor belong in beer?”, ”Det här med musik på krogar”, ”Om ölets baksidor” eller ”Ett riktigt fittöl”. Det är bara det där med tiden…

Fast nu ser vi framåt. Något av det jag ser fram emot den närmaste tiden är bland annat den egentliga premiären för Odd BrewingDeliverket 27/2, tap takeover av Søren Parker Wagners nya bryggeri Dry & Bitter Brewing CompanyBrewers Beer Bar 1/3, Full rulle öl & rök special på Mellgren’s 5/3 och norska AustmannBishops Arms Järntorget 7/3. Jag hoppas kunna återkomma med mer detaljer snart.

Som sagt, se detta inlägg som ett litet tafatt försök till ursäkt. Jag har för tillfället alldeles för ont om tid för bloggverksamheten, men lovar ändå att försöka uppdatera lite oftare. Men nu får ni ursäkta mig, jag måste gå och låtsas läsa lite till i Palmers How to Brew.

Oberoende ölentusiast önskar god jul!

santastoutJo, så här är det.

Från och med årsskiftet kommer jag jobba som säljare för ölimportören/distributören Beer Enthusiast. Jag kommer vara verksam framförallt i Göteborgsregionen och kränga mest öl, men även vin och annat från AMKA:s katalog. Jag vill vara öppen med det här så det inte börjar snackas om jäv och svågerpolitik.

Västkustens krögare är härmed varnade.

Bokhandel, bloggande och frilansande under namnet Beer & Beyond kommer fortsätta, liksom ölprovningar och annat, men kanske inte lika aktivt som innan. Tiden får avgöra. Jag kommer också skilja tydligt på de olika verksamheterna och har därför bestämt mig för att inte skriva om några produkter från de bolag jag säljer. För mig är det viktigt med integritet. Jag måste vara en fri skribent om jag ska behålla trovärdigheten (och till exempel få sådana här fina omdömen).

Med det sagt så önskar jag alla kunder, läsare, samarbetspartners, vänner, kritiker, öldrickare och hellraisers en riktigt god jul! Om exakt en månad (23 januari) är det faktiskt ett år sedan jag registrerade firman och mycket har hänt under det året. Får se om jag hinner göra något av det där jubileet, januari ser rätt packat ut. Jag hoppas ni vill fortsätta följa mina öleskapader i framtiden. Jag har nämligen många idéer i bakfickan.

Värm en glühkriek, läs en julbok och njut av ledigheten så ses vi snart i vimlet.

kunskap & törst

Ekfat, Madeira, Yeti & Jag

oayeti2012Här sitter jag i kvällningen och avnjuter en Great Divide Oak Aged Yeti. Buteljerad i september 2012. Den är lagrad hemma i min lägenhet sedan dess. Drygt två år alltså. I rumstemperatur. Jag har ingen annan möjlighet för tillfället. Mörkt och stillsamt förvisso, men i rumstemperatur. Något som sägs skynda på lagringsprocessen med kanske närmare 50 procent. Något som inte brukar anses idealiskt för lagring.

Jag vet inte jag.

Mjuk i kanterna borde den vara efter fyra semiår, eller hur? Det är den inte. Den är tämligen hård, tuff och tjurigt bränd. Kampvillig. Några vaniljtoner hittar jag inte. Möjligtvis lite choklad, om jag anstränger mig. Sherry och portvin lyser också med sin frånvaro. Här är det hårda puckar; aska och kol. Jag gnäller inte. Jag gillar verkligen kompromisslösa tjurskallar, men nu var det ju lagring vi talade om. Och då vill jag att något sött och elegant sipprar fram ur den härdade gruvarbetarkroppen. Då vill jag byta kängorna mot lågskor och låta läpparna klibba ihop sådär sexigt dekadent.

”Ha tålamod” säger någon, och tycker att två år är en fis i vintageuniversum. Sant, säger jag då. Jag drack, för något år sedan, en Oak Aged Yeti som varit lagrad i fem år. Under bättre förhållanden. Och där var sherryn — diskret förvisso, men ändå — och mjukt trä och rundhet. Den var inte tvär längre, den var… följsam och villig. Den hade garden nere och den där elegansen som jag suktar efter. I doften mer portvinsdam än gammal gubbe. Fem år.

Jag vet att det bland delar av ölnördarna finns en skepsism mot att lagra imperial stout. Jag håller delvis med. Oxidering kan ge toner av wellpapp, olivröra och ålderdomshem, men inte alltid. Ibland sker det där magiska. Plötsligt smakar den där gamla oxiderade stouten Madeira och Maria Lang. Och ibland går det fort. Här kommer jag in på det här med lagringstemperatur. För om madeiriseringen kommit igång efter fem svala år, borde då inte något hänt efter drygt två rumstempererade? Uppenbarligen inte. Kanske lagras det jämnare och snyggare med ”rätt” temperatur? Kanske jag bara skulle väntat ett år till? Ett halvår?

Jag tillhör dessutom de där tjuriga old school-stötarna som vill ha min stout fet, söt och maltig. Jag stör mig på markant humlebeska diton, vilka idag — enligt amerikansk modell — är legio. Därför har jag lite Gonzo och annat bös stående. För att humla av sig lite. Därför envisas jag också med att lagra stilen. Vad har jag för val? Jag kan ju inte leva på bara Fuller’s och Founders imperial stout. Eller?

Kanske hamnar vi till slut i det där med mitt tålamod ändå. Jag vet inte. Jag får väl återkomma när jag grävt djupare in i mina rumstempererade skåp.

En svart tid för göteborgare

HEADY-TOPPERÖlvänner på västkusten, det är hög tid att börja planera. Ingen risk för torrläggning denna vecka heller nämligen. Vi börjar med BrewDog Bar, som lockar med Russian Doll på fat. Fyra öl bryggda med samma ingredienser, men i olika mängd; från snäll Pale Ale till styggt Barley Wine. Toppa detta med några 15 dagar gamla burkar Heady Topper, denna tokhajpade aspirant till titeln ”världens bästa dubbel-IPA”. Personligen tycker jag nog att Pliny the Elder ändå är snäppet bättre, men vem är jag att gnälla?

perfectidjitPå lördag smäller Brewers Beer Bar av en riktig dubbelraket. Dels är det release för All In Brewings senaste brygd RLGK 10517 Celebration Stout. En 12-procentig ruskprick med vanilj och kaffe som är bryggd för att hylla den flitiga ratebeerianen Ronny Karlsson. Samma kväll passar Dugges på att släppa senaste årgången av sitt svarta monster Perfect Idjit! 16.00 öppnar portarna på Tredje Långgatan. Vill man förresten veta mer om vad som är på g på BBB så har de nu börjat lista kommande fat på nätet. Check it out.

porterdrinkerSöndagen blir svart den också, fast då är det The Bishops Arms Järntorget som gäller. Då drar nämligen den fina traditionella porterveckan igång. Ett måste för alla vänner av mörk nektar. Jag gissar att det i vanlig ordning gömmer sig spännande mörka skönheter i katakomberna. Krogen har nämligen genom åren flitigt och föredömligt ”glömt” fat som fått ligga och gotta till sig. Såhär berättar de själva om eventet:

Startskottet för 2014 års upplaga av vår eminenta Portervecka går som bekant söndag 26 oktober kl 12:00. Just denna söndag går i Ocean-bryggeriets tecken! Bryggare Thomas Bingebo kommer på mingel och tjôt om öl och annat. Samtidigt kopplar vi på ett exklusivt fat av en vällagrad Ocean-porter från vår källare, samt tar fram några fina flaskor – kanske de sista av sitt slag!

På denna korta veckas andra dag, måndag 27 oktober har vi pub quiz och temat är självklart öl och kanske framförallt porter! Frågesporten sätter igång 19:00.

Bland höjdpunkterna kommer finnas hela tretton kranar laddade med porter och stout. Nya sorter blandas med lagrade fat, från olika håll i världen. Det blir nya, fina flaskor att smaka av och självklart kokar vi ihop något speciellt även i köket för denna härliga vecka! Vad sägs om portermarinerad entrecôte med rostade rotfrukter och citrus-crème fraiche? Härligt, sägs det!

*

På söndag stundar också receptskrivning för Ocean-/FemAle-/tävlingsölet We can do it! Det finns lite att göra alltså. För oss som inte drar till SMÖF då förstås.

fridhammarOch allra sist, & Beyond, för man kan ju inte leva av öl allena. Väl? Vill man ha koll på vad som händer på livescenerna i trakterna, åtminstone när det kommer till roots, blues, soul, country och annat livsnödvändigt, så vet ni väl att det är till Fridhammars GigKalender man vänder sig? Cheers!

Den stora ölöversvämningen i London 200 år

london-beer-flood-cartoon-1Idag stannar vi upp en stund och minns de åtta personer som dog i ”Great London Beer Flood” den 17 oktober 1814.

Klockan 17.30 idag är det exakt 200 år sedan som en gigantisk lagringstank i trä brast hos Henry Meux’s Horse Shoe breweryTottenham Court Road. Fatet var fyllt med 10 månader gammal porter och resultatet blev en fasansfull svart tsunami. Närmare en och en halv miljon liter öl (siffrorna varierar lite i olika källor) vällde ut och skapade en över fyra meter hög flodvåg som dödade åtta personer — barn, ungdomar och vuxna — och krossade minst två hus i det omkringliggande slumområdet.

Katastrofen ledde till nya regler för hur stora fat som fick användas för lagring av öl och just fatet som brast ersattes senare av sju mindre. Läs mer på Martyn Cornells blogg.

Ny svensk ölbok – intervju med författare Joel Linderoth

linderothpackmanDet är inte varje dag det släpps en ny svensk bok om öl. Men i tisdags hände det. Då landade Öl: smakerna, hantverket, stilarna på bokhandelsdiskarna. En 160 sidor tjock bok om hantverksöl, utgiven av Bonnier Fakta och vackert illustrerad med fotografier av Daniel Ohlson.

Författare är Joel Linderoth och Darren Packman, två välkända filurer inom ölsvängen. Darren känner ni kanske igen som mannen bakom ölbloggen BeerSweden. Han är numera dessutom bryggare på sitt alldeles egna bryggeri Beer Studio i Umeå. Joel hittar ni som flitig bloggare på Expressensajten Mitt kök och egna sidan BeerIntl. Två entusiaster med passionerat förhållande till den kära maltdrycken.

Då jag själv har ett passionerat förhållande till såväl öl som böcker blev jag naturligtvis nyfiken och skickade därför några frågor till en av bokens författare, Joel Linderoth:

När föddes idén till en ölbok och hur kom den till?

— Jag och Darren började jobba ihop när Darren ville göra om BeerSweden och få med någon annan på tåget. Det var 2012 och när han frågade om jag ville hoppa på svarade jag… JA! Jag var ganska lättflörtad kan man säga…. Ganska snart började vi sätta igång med olika projekt samtidigt med BeerSweden och ganska snart insåg vi båda att vi ville skriva en bok.

Hur lång tid har det tagit från idé till bokhandel?

— Vi hade de första mötena med förlaget under hösten 2013 och den skickades till tryckeriet i juni 2014 – och nu landar den ute i bokhandlarna – i september 2014. Så, ett år! 

Varför skrev ni boken och vad har ni för förhoppningar på den?

— Vi ville skriva en bok som på något sätt knuffar de nyfikna över kanten till ett riktigt roligt intresse – öl! Vi har verkligen fått lägga band på oss för att inte sväva ut i detaljer eller i alltför nördiga fakta eftersom vi ville visa de som köper boken att det här med öl är roligt, härligt, mysigt och smakfullt. Väldigt många av ölen som vi skriver om i boken finns lätt tillgängliga på Systembolaget – man ska kunna hitta ölen utan alltför mycket ansträngning. Om någon kan gå från att vara nyfiken till att bli intresserad av att följa den svenska ölkulturen på riktigt så tror jag att vi lyckats. Kanske?

Till vem riktar den sig?

— Till den som inte riktigt har vågat plocka på sig en flaska från Beerbliotek eller Poppels ännu. Till den som har läst/hört/sett något om hantverksöl och inte riktigt bestämt sig för om det är något att testa. Vi säger att det är det och vi säger att livet kommer bli intensivt mycket roligare om man gör det!

Var det svårt att få förlaget att nappa på idén?

— Nej! Mycket för att de kontaktade oss mer eller mindre och sa – ni kanske vill skriva en bok? Någon på förlaget hade sett något vi hade skrivit och när vi sedan möttes och berättade om vad vi kunde och vad förlaget var intresserade av så insåg vi att det var görbart. Och sedan var det synopsis som godkändes, texter som accepterades och sedan full fart framåt!

Vad har varit svårast i arbetet med boken?

— Att hitta tiden! Darren slog till och startade ett bryggeri under tiden, jag skaffade mig ett nytt jobb och det finns väldigt många barn och några fruar som vi gärna umgås med. Många nätter har jag skickat ett mejl till Darren vid 1 på natten och fått svar direkt och sedan skickat ett nytt efter några timmars sömn – och fått svar! Att få struktur och konsekvens i det vi har skrivit har också krävt mer möda än vad jag tror vi förstod men vi har haft två redaktörer som hållt oss på rätt spår – ovärderligt!

Har ni haft några förebilder under arbetet? Andra ölförfattare?

— Vi ville skriva en bok som var underhållande och kunnig och där finns det en del förebilder att se upp till. Pete Browns böcker är fantastiska och jag gillar Mark Dredges stil när det gäller att vara såväl stilist som kunskapsöverförare. Garrett Oliver, Melissa Cole – det finns många som har väckt min öl-lust – de flesta av dem kombinerar just berättandet med kunskapen – en ganska skön blandning. Jag hoppas att vi är på väg åt det hållet.

Hur gick ert samarbete till? Skrev ni olika kapitel?

— Japp! Vi delade upp det redan från början och sedan skrev jag och Darren olika kapitel. Sedan översatte jag Darrens kapitel och till slut tog våra redaktörer och gick igenom texten. Darren kanske inte är helt nöjd med alla mina översättningar men nu är det försent!

Nu när ni har boken i handen, är det något ni skulle vilja ändra/lägga till/ta bort?

— Jag har väldigt ofta svårt att läsa mina egna grejer och vara nöjd och jag har knappt vågat öppna boken. På riktigt! Men det jag har sett tycker jag motsvarar våra ambitioner ganska väl – en populärt skriven bok med introduktioner till många öl som smakar riktigt, riktigt bra! En bok för de som kommer vara nästa generations ölnördar helt enkelt. Urvalet av öl känns bra även om vi inte kunnat ta med alla öl som vi tycker att man MÅSTE smaka.

Har ni några framtida litterära planer?

— Ja!

Egna funderingar och reflektioner?

— Vi bara hoppas att boken ska göra öl-Sverige ännu lite bättre och göra att vi som bryr oss om smaken på öl ska bli ännu fler. Det är så intensivt kul att få vara med om den snabba utvecklingen inom ölkulturen och nu också få göra det i form av en bok. Detta är ett av våra bidrag till utvecklingen och det kommer fler!

*

Beer & Beyond tackar ödmjukast för intervjun och önskar Joel Linderoth och Darren Packman all lycka och framgång med boken. Ännu en bit är fogad till det samhällsberikande pussel som kallas god ölkultur.

Öl: smakerna, hantverket, stilarna finns att köpa i Beer & Beyonds webbutik.

Tips inför ölhelgen

poppels003Så blev det helg igen och dags att tipsa vilsna maltsvultna göteborgare om vart kosan ska styras för att råda bot på torkan.

Ölstugan Tullen i Majorna har senaste tidens mest hajpade öl på fat minsann. Vi snackar Poppels Projekt 003, en crowdsourcad (ge mig ett svenskt ord!) imperial saison med röda vinbär, som skapade panik på Systembolaget när den släpptes 5/9. Men skynda er, jag hörde viskas om att det bara fanns två fat (jag hörde i och för sig också viskas att det kunde finnas något fat på Tullen Lejonet, men det har jag inte hunnit kontrollera). När ni ändå är där tycker jag ni ska be om ett glas Pale Ale från unga lapplandsbryggeriet Nausta. En lätt och fruktig APA med bra maltbas och markerat grapebesk eftersmak.

rovermiddleÄr man lagd åt det rökiga hållet tar man sig till The Rover och bekantar sig med Man in the Moon Imperial Brown Ale från Nøgne Ø. Själv fick jag dock en betydligt större kick av Siren/To Øl-samarbetet Middle Finger Discount. En fräsch och snyggt träig Mosaic-IPA lagrad på cederträ. Ett ståtligt utsträckt långfinger. Självklart missar man inte heller krogens alldeles egna Rådanäsbryggda Hillbilly Red Ale. En sällsynt välbalanserad amber med lagom beska och smak av gräs och karamell. Glöm inte att fråga efter den hemliga ingrediensen.

 

 

bbbayingerBrewers Beer Bar äter man såklart surdegspizza och sköljer ner med förslagsvis Dugges Blåbärliner eller varför inte en flaska pilsner från Ayinger. Baltic Porter från O/O blir en utmärkt efterrätt, om ni inte vill fläska på med Stigbergets Imperial Stout. Med lite tur finns det några droppar kvar av Omnipollo/Tired Hands senaste humlehajp Fatamatago också.

 

 

 

malmöhaketPå lördag är det Haket man hänger på. Inte bara för att Ölfrämjandet har möte där eller att fina Malmö Brygghus, med bryggboss Anders Hansson i spetsen, ockuperar kranarna, utan också för att Beer & Beyond bullar upp med ett finfint bokbord. Passa på att fylla luckorna i ölbiblioteket. Kontanter eller Swish är det som gäller.

På söndag röstar vi inte på SD.

Vi ses i vimlet!