Ny svensk ölfilm på måndag

smakamera_logoExtra, Extra!

Full rulle på måndag får vi också besök av Tim & Carl från Smaka Mera som visar sin nya hyllningsfilm till svensk öl. De får berätta själva:

Det bästa vi på Smaka Mera vet är svensk hantverksöl. Med den här filmen vill vi hylla just hantverksöl, och alla människor kring den. Vi har därför gjort en 4 min lång feel-good-film där vi får se arbetet bakom Beerbliotek, Dugges och Poppels, liksom avnjutning i den så stämningsfulla baren på Brewdog Bar. Länge leve ölsverige!“.

Full rulle – nu ännu fullare.

Var? Haket, Första Långgatan 32, Göteborg.

När? Måndag 20 april kl 18-22.

Pris? 100 kr för två filmer och en Mohawköl.

En del av Gbg Beer Week.

Det här med musik på krogar

thebandJag satt för ett tag sedan på en krog här i Majorna, Göteborg utan att ta någon egentlig notis om vad som kom ur högtalarna. Plötsligt höll jag på att sätta min Beerbliotek i halsen. Den där basgången, den kände jag igen. Det var inte det vanliga lullet av friktionsfri konsensuspop. Det tog några förvirrade sekunder av letande i den något igendammade musikaliska hjärnbarken, sedan kom jag på det: NRBQ. Eller rättare sagt Terry Adams från NRBQ och introt till Beautiful Lover från 2009 års album Holy Tweet. Fantastiskt! Eller, vänta nu… nä, det var ju inte den. Alls. Såklart. Hur kunde jag inbilla mig det?

För har man ett musikintresse som sträcker sig ett uns utanför rockklassiker och dagens topplistor så kan man drömma om att bli positivt överraskad på krogen. Undantag finns lyckligtvis. På The Bishops Arms Järntorget kan man få såväl Big Star som Nick Lowe till sin Arbetarporter, tack vare barchefens fäbless för powerpop. Och när jag satt på Oliver Twist någon gång i höstas och sådär lite lokalpatriotiskt klunkade Ocean Glenn No 5 på cask dök självaste Frankie Fucking Miller upp i högtalarna. Sällan har en öl smakat så gott. Min lycka var pinsamt svår att dölja. Med lite tur kan man också få höra Sex Pistols eller lite twangig honky tonk på City pub. Och när vi ändå är i det tämligen osexiga Avenyområdet så måste ju 3 små rums softa västkustjazz nämnas.

Annars är det mest Absolute Rock.

Jag har länge undrat varför. Jag har såklart inget emot Neil Young, AC/DC eller Simon & Garfunkel. Tvärtom. Sades softporriga cocktailsoul funkar utmärkt, Led Zeppelin svänger rätt bra så länge Robert Plant inte gapar för mycket och ja, Elvis Suspicious Minds är bra, men snälla, inte en gång till.

Men vad är grejen egentligen? Finns det verkligen inte en själ i krogbranchen som har grävt djupare i en skivback än så? Har de bara Star Wars-filmer och Greatest Hits-plattor hemma? Är det verkligen ingen som har hört The Plimsouls? Har alla missat swamp pop-hjältarna i Cookie & the Cupcakes? Har de aldrig gråtit till en George Jones-ballad? Har ingen headbangat till Reigning Sound eller Heartless Bastards? Har Richard Hawleys storhet gått alla restauranganställda förbi? Är hela branschen uppbyggd på Spotifylistor baserade på senaste numret av Nöjesguiden? Har inte krogpersonal någon musiksmak?

Det här är allvarligt. Jag har fan krav. Jag är rätt kräsen när det kommer till öl. Jag kräver inte hajp eller nyheter längre (jag orkar inte ens ticka jämt längre), men det ska tamejfan vara gott. Det ska vara kvalitet, balanserat. Det kan betyda Omnipollo, Founders eller Cigar City såväl som Fuller’s, Köstritzer eller Oceanbryggeriet. Hellre dricka än smaka är min melodi nuförtiden. Balans och drickbarhet är vad jag vill ha. Men det ska vara gjort med själ, hjärta och distans. Och det gäller även musiken.

Men fan heller. Inte ens The Band får man höra. Istället blir det Oasis, The Smiths, den där fula Nirvanatrummisens urtrista nya Brothersrock-band eller någon annat trött och/eller ointressant ungdomar-gillar-det-här-indie man tvingas att sänka pinten till. Ingen verkar ha hört talas om Lennart Persson, Lester Bangs eller att det finns något som kallas Southern soul. Det är genuint tragiskt. Jag längtar verkligen efter den krog som serverar en Brekeriet till tonerna av Chuck Prophet eller Joe Barry. Det är inga höga krav. Men det lär jag väl få drömma om.

Så jag avslutar väl istället min The Kernel Imperial Brown Stout London 1856 till Songs of Bodas nya album (ja, jag är kompis med honom, men det spelar ingen roll, det här är genuin musik, på riktigt) och knyter näven i fickan en stund till.

Ny svensk ölbok – intervju med författare Joel Linderoth

linderothpackmanDet är inte varje dag det släpps en ny svensk bok om öl. Men i tisdags hände det. Då landade Öl: smakerna, hantverket, stilarna på bokhandelsdiskarna. En 160 sidor tjock bok om hantverksöl, utgiven av Bonnier Fakta och vackert illustrerad med fotografier av Daniel Ohlson.

Författare är Joel Linderoth och Darren Packman, två välkända filurer inom ölsvängen. Darren känner ni kanske igen som mannen bakom ölbloggen BeerSweden. Han är numera dessutom bryggare på sitt alldeles egna bryggeri Beer Studio i Umeå. Joel hittar ni som flitig bloggare på Expressensajten Mitt kök och egna sidan BeerIntl. Två entusiaster med passionerat förhållande till den kära maltdrycken.

Då jag själv har ett passionerat förhållande till såväl öl som böcker blev jag naturligtvis nyfiken och skickade därför några frågor till en av bokens författare, Joel Linderoth:

När föddes idén till en ölbok och hur kom den till?

— Jag och Darren började jobba ihop när Darren ville göra om BeerSweden och få med någon annan på tåget. Det var 2012 och när han frågade om jag ville hoppa på svarade jag… JA! Jag var ganska lättflörtad kan man säga…. Ganska snart började vi sätta igång med olika projekt samtidigt med BeerSweden och ganska snart insåg vi båda att vi ville skriva en bok.

Hur lång tid har det tagit från idé till bokhandel?

— Vi hade de första mötena med förlaget under hösten 2013 och den skickades till tryckeriet i juni 2014 – och nu landar den ute i bokhandlarna – i september 2014. Så, ett år! 

Varför skrev ni boken och vad har ni för förhoppningar på den?

— Vi ville skriva en bok som på något sätt knuffar de nyfikna över kanten till ett riktigt roligt intresse – öl! Vi har verkligen fått lägga band på oss för att inte sväva ut i detaljer eller i alltför nördiga fakta eftersom vi ville visa de som köper boken att det här med öl är roligt, härligt, mysigt och smakfullt. Väldigt många av ölen som vi skriver om i boken finns lätt tillgängliga på Systembolaget – man ska kunna hitta ölen utan alltför mycket ansträngning. Om någon kan gå från att vara nyfiken till att bli intresserad av att följa den svenska ölkulturen på riktigt så tror jag att vi lyckats. Kanske?

Till vem riktar den sig?

— Till den som inte riktigt har vågat plocka på sig en flaska från Beerbliotek eller Poppels ännu. Till den som har läst/hört/sett något om hantverksöl och inte riktigt bestämt sig för om det är något att testa. Vi säger att det är det och vi säger att livet kommer bli intensivt mycket roligare om man gör det!

Var det svårt att få förlaget att nappa på idén?

— Nej! Mycket för att de kontaktade oss mer eller mindre och sa – ni kanske vill skriva en bok? Någon på förlaget hade sett något vi hade skrivit och när vi sedan möttes och berättade om vad vi kunde och vad förlaget var intresserade av så insåg vi att det var görbart. Och sedan var det synopsis som godkändes, texter som accepterades och sedan full fart framåt!

Vad har varit svårast i arbetet med boken?

— Att hitta tiden! Darren slog till och startade ett bryggeri under tiden, jag skaffade mig ett nytt jobb och det finns väldigt många barn och några fruar som vi gärna umgås med. Många nätter har jag skickat ett mejl till Darren vid 1 på natten och fått svar direkt och sedan skickat ett nytt efter några timmars sömn – och fått svar! Att få struktur och konsekvens i det vi har skrivit har också krävt mer möda än vad jag tror vi förstod men vi har haft två redaktörer som hållt oss på rätt spår – ovärderligt!

Har ni haft några förebilder under arbetet? Andra ölförfattare?

— Vi ville skriva en bok som var underhållande och kunnig och där finns det en del förebilder att se upp till. Pete Browns böcker är fantastiska och jag gillar Mark Dredges stil när det gäller att vara såväl stilist som kunskapsöverförare. Garrett Oliver, Melissa Cole – det finns många som har väckt min öl-lust – de flesta av dem kombinerar just berättandet med kunskapen – en ganska skön blandning. Jag hoppas att vi är på väg åt det hållet.

Hur gick ert samarbete till? Skrev ni olika kapitel?

— Japp! Vi delade upp det redan från början och sedan skrev jag och Darren olika kapitel. Sedan översatte jag Darrens kapitel och till slut tog våra redaktörer och gick igenom texten. Darren kanske inte är helt nöjd med alla mina översättningar men nu är det försent!

Nu när ni har boken i handen, är det något ni skulle vilja ändra/lägga till/ta bort?

— Jag har väldigt ofta svårt att läsa mina egna grejer och vara nöjd och jag har knappt vågat öppna boken. På riktigt! Men det jag har sett tycker jag motsvarar våra ambitioner ganska väl – en populärt skriven bok med introduktioner till många öl som smakar riktigt, riktigt bra! En bok för de som kommer vara nästa generations ölnördar helt enkelt. Urvalet av öl känns bra även om vi inte kunnat ta med alla öl som vi tycker att man MÅSTE smaka.

Har ni några framtida litterära planer?

— Ja!

Egna funderingar och reflektioner?

— Vi bara hoppas att boken ska göra öl-Sverige ännu lite bättre och göra att vi som bryr oss om smaken på öl ska bli ännu fler. Det är så intensivt kul att få vara med om den snabba utvecklingen inom ölkulturen och nu också få göra det i form av en bok. Detta är ett av våra bidrag till utvecklingen och det kommer fler!

*

Beer & Beyond tackar ödmjukast för intervjun och önskar Joel Linderoth och Darren Packman all lycka och framgång med boken. Ännu en bit är fogad till det samhällsberikande pussel som kallas god ölkultur.

Öl: smakerna, hantverket, stilarna finns att köpa i Beer & Beyonds webbutik.

All In Beer Fest 2014

allinbeerfest2014Ni har väl inte missat att en av Sveriges mest spännande ölmässor sakta men säkert börjar närma sig? 14-15 november är det nämligen dags för All In Beer Fest i Göteborg. Bakom arrangemanget står de flitiga ölfantasterna i All In Brewing, som numera dessutom är såväl krögare som importörer.

Fjolårets premiärmässa blev en formidabel succé. Åtminstone ur en besökares perspektiv. Ett intimt event i rymliga lokaler, där man kunde njuta av brygder från bland andra brittiska The Kernel, italienska Toccalmatto, norska Lervig och danska Stronzo (RIP). Jag hörde lite gnäll innan mässan om att det skulle vara för dyrt, men faktiskt inte ett kritiskt ord efteråt från de som var där. Den var inte gratis, men det var inte heller vilken mässa som helst. Vilket också bevisades av att premiärmässan blev en rejäl snackis som hamnade på årsbästalistor både här och där. Dessutom var det en sällsynt trevlig och avslappnad tillställning och sådant är ännu svårare att sätta prislapp på.

Årets mässa är uppdelad i tre pass på två dagar. Den är flyttad ett par stenkast från Eriksbergshallen till Lindholmens konferenshall på Hisingen. Lindholmen nås enkelt med bland annat färjorna Älvsnabben och Älvsnabbare (jo, det är ju Göteborg trots allt).

jwbFörväntningarna är förstås höga. Med deltagande bryggerier som Cigar City Brewing, J. Wakefield Brewing och Mikkeller får mången ölnörd något vått i blicken.

All In bjuder även på nya spännande ölproducenter som Brewski, Sahtipaja och japanska Oshare. 28 ölproducenter är i skrivande stund anmälda och CAP, Brekeriet, Oshare, Omnipollo och Mikkeller har redan skvallrat lite om vad de kommer ta med sig för brygder.

Det låter som en ölfest indeed.

Nytt för i år är också att Beer & Beyond är på plats på mässan. Jomenvisst. Kom förbi min monter och säg hej och botanisera bland ett ymnigt urval nya och gamla böcker om öl och bryggerier.

Mer info och biljetter på festivalens egen sida. Vi ses väl på Hisingen i november?

*

Deltagande utställare (i skrivande stund och i alfabetisk ordning):

All In Brewing, Göteborg, Sverige

Beer & Beyond, Göteborg, Sverige

Beerbliotek, Göteborg, Sverige

Brekeriet, Staffanstorp, Sverige

Brewski, Helsingborg, Sverige

CAP, Stockholm, Sverige

Cigar City Brewing, Tampa, USA

Croocked Moon Brewing, Köpenhamn, Danmark

Dugges Ale- och Porterbryggeri, Göteborg, Sverige

Electric Nurse, Göteborg, Sverige

Flying Couch Brewing, Köpenhamn, Danmark

Green Tower Brewing Co, Göteborg, Sverige

J. Wakefield Brewing, Miami, USA

Lervig Aktiebryggeri, Stavanger, Norge

Malmö Brygghus, Malmö, Sverige

Mikkeller, Köpenhamn, Danmark

Mohawk Brewing, Täby, Sverige

O/O Brewing, Göteborg, Sverige

Omnipollo, Stockholm, Sverige

Oshare, Tokyo, Japan

PangPang Brewery, Stockholm, Sverige

Poppels Bryggeri, Mölnlycke, Sverige

Rådanäs Bryggeri, Mölnlycke, Sverige

Sad Robot, Göteborg, Sverige

Sahtipaja, Sätila, Sverige

Siren Craft Brew, Finchampstead, England

Stigbergets Bryggeri, Göteborg, Sverige

To Øl, Köpenhamn, Danmark

Ölets Alice Timander

bronieDet har varit en svettig vecka för oss ölstörda göteborgare. Premiärer och event har avlöst varandra och till råga på allt var det helgdagar inklämda så det krävdes lite pyssel och knåp för att få barn, jobb och öl att samsas under någorlunda harmoniska former. Det blev således inte mycket skrivet. Jag gör det enkelt för mig och kör en resumé idag istället.

Veckan inleddes med att Siren Craft Brew och Omnipollo på tisdagen ockuperade The Rover, men det har jag ju redan skrivit lite om så det kan vi lämna därhän.

basis

Onsdagen var vigd åt smyginvigning av BrewDog Bar Göteborg. Men först smet jag in för en lunch på Ölstugan Tullen Andra Lång. En krog jag sällan besöker nuförtiden. En sur Eskilstuna Mosaik IPA fick möta vasken (kran? fat? batch?) och istället beställde jag in en troget maltig Jämtlands Pilgrim och en panerad ost. Nu vet alla som känner mig att jag inte bara är gammal Pragresenär och ostfantast utan också lagd åt det konservativa hållet kulinariskt. Tullens panerade ost med rostade rotfrukter istället för potatis och coleslaw istället för tartarsås blev alltså något av en utmaning för en gammal tjurskalle. Men ned gick den allt, mätt blev jag och efterrätten väckte mig snabbt ur mitt traditionalistiska muttrande. Slottskällans Basis var ett överraskande bra försök till en kraftfull havrestout. En 11-procentare med fina rostade toner, kaffesmak och mjuk havrekänsla. Med lite mer kropp och bättre dold alkohol kan det här bli en riktig höjdare.

tavla2En smaskig Saison Dupont Cuvée Dry Hopping 2014The Bishops Arms Järntorget senare så var man på plats i brygghundarnas nya palats. Såhär dagen före den officiella invigningen var det relativt lugnt och man kunde utan stress hänga på cementdisken och välja från de 18 kranarna. Ett stort glas BD Nottingham visade sig vara ett alldeles utmärkt förstaval. En välbalanserad California Common som gjorde sitt jobb. En snäll och klunkabel (ja, jag vet) stil som jag numera gärna återkommer till.

Gypsy Inc-samarbetet Pale Trail däremot smakade mest blod och plåt så jag gick raskt vidare till Brixton Porter. Med sina mjuka, vänliga och synnerligen brittiska toner sällar den sig till BrewDogs senare, lite mer lågmälda alster som Old World Russian Imperial Stout och Old World India Pale Ale. Öl som sänker volymen en aning och låter tradition ta mer plats än aggressivitet. Välkommet.

tartofdarknessTradition Up Yours hette inte nästa bärs, men det kunde den ha gjort. Istället hette den Tart of Darkness och var bryggd av, inte BrewDog, utan amerikanska The Bruery. Denna ”sour stout aged in oak barrels” närmade jag mig med skeptisk min. Stout och syrlighet är nämligen, enligt min erfarenhet, sällan någon lyckad kombination. Men tji fick jag. Något stoutigt var förvisso svårt att hitta, men vilken fin funkig och välavvägt syrlig upplevelse denna oude bruin-liknande skapelse bjöd på. Sura bakterier, vildjäst och vanilj i ljuv förening.

I lokalen trängdes vid det här laget alla möjliga bryggare, bloggare, bartenders och BrewDog-busar. Kornmalt & Humlekottar här, Rådanäs och O/O Brewing där och Surisar lite varstans. Jag började ångra att jag tog en 11-procentig lunch och visste att en heldagsutflykt med familjen stod på schemat nästa dag, så jag avslutade med ett par Cigar City-burkar och lunkade hemåt i kvällningen.

Torsdagen ägnades som sagt åt familjen. Jag fick nöja mig med en Spitfire 3,5 på stranden i Särö, men det kanske rentav var att föredra framför köerna till BrewDogs officiella öppning?

haketburkPå fredagen tog jag sonen med mig till West Pride. Medan han käkade regnbågskaka och lyssnade på queersagor släckte jag törsten med en Queerbliotek i Hakets stora tältklädda servering. En fruktig pale ale med markerad men inte överdriven beska, specialbryggd av Beerbliotek för detta evenemang. De som inte hade en rastlös sjuåring med sig kunde också gå lös på ett tämligen imponerande utbud av hantverksöl på burk. Ett Haket i Bältesspännarparken hade man kunnat stå ut med hela sommaren.

 

victor

 

Framåt kvällen var det dags för nästa premiär. Brewers Beer BarTredje Långgatan. Men eftersom jag redan rapporterat från smygpremiären veckan innan nöjer jag mig med att konstatera att surdegspizzorna fortfarande var lika goda. Minst. Och att stilen för kvällen hette brettad pale ale. Sad Robot hade kokat ihop just en sådan på bara 2,9 procent och Brekeriets Hundra var så ren och funkig att den nästan gav lite Orval-feeling. Att De Struise Pannepeut (inte Pannepot) fanns på fat var väl inget att direkt beklaga heller.

    

öllistaNog blev det en eller annan öl till, men premiär är premiär och snart tryckte det på rätt bra där bakom så jag kände att det var dags att lämna barplats åt andra törstiga. Efter en försiktig fråga till Electric Nurse om deras 15,5-procentiga Some Kind of Monster var resultatet av en sån där graviditetsnoja lämnade jag BBB-kalaset innan någon blev skadad.