Hösten är brutal

höstJag menar inte i största allmänhet sådär. Tvärtom, jag gillar hösten. Äntligen kan man slappna av lite. Ingen hets om att man ”måste ut i solen” och bada och sånt trams. Inga näsvisa ifrågasättanden om varför man sitter inne i den mörka baren när det ”är så skönt på uteserveringen” och framförallt inga förbannade facebook– och instagrambildergrillfascister med stekvante och kall pilsner.

 

Med hösten kan man äntligen ta på sig ordentligt, dricka mörkt öl utan att folk tycker man är wacko och sitta inomhus med gott samvete. Allt hysteriskt och äppelkäckt tynar liksom bort och höstens vackra färger bäddar in yta och glitter i något mer varmt, jordnära och äkta.

Nej, jag menar mer specifikt den här hösten. Och ur ett ölperspektiv. Det börjar bli fullklottrat i min kalender och även om jag såklart inte har möjlighet att gå på allt, så känner jag liksom en stress över allt jag vill vara med på. Växjö öl- & whiskyfestival nu till helgen är en av sakerna som tyvärr går bort. Likaså lördagens Cantillon-event Swanze Day, som utspelar sig lite varstans i världen (i Sverige på Akkurat). Istället blir det familjeliv och honky tonk på Pustervik.

brewfistPå måndag 22/9 blir det däremot provning av italienska bryggeriet Brewfists produkter på BrewDog Bar Göteborg. Bryggeriet startade 2010 och beskrivs av importören Original Brands STHLM som ”rock’n’roll, mer attityd men utan att tappa känsla för balans och smak”. Bryggmästaren Pietro di Pilato, som tidigare jobbat för brittiska Fuller’s, är på plats. Italien börjar bli ett spännande ölland och jag är riktigt nyfiken på vad detta kan vara.

På torsdag 25/9 blir det ett löjligt tidigt tåg för att hinna upp till pressvisningen av Stockholm Beer & Whisky Festival på Nacka Strand klockan elva. Sedan blir det mässa för hela slanten, torsdag, fredag och kanske en stund på lördagen.

stockholm-beer-and-whisky-festivalJag har inte planerat i detalj vilka öl som ska provas (vill man göra det så publicerar bloggen Ölsvammel en mer eller mindre komplett lista till helgen), utan kommer låta nyfikenhet och spontanitet styra. Men det är klart, det finns lite traditionella brittiska grejer hos bl a Holy Grale och New Brews Sweden som jag tänkte kolla in. Mjödhamnens nyhet Höst, som ska vara en ”blandning av rödvinsliknande bärmjöd”, lär också bli svår att gå förbi. Riktig Cider är något jag behöver lära mig mer om, så även där blir det ett besök.

 

Och är man premiärlejon så är man. Därför missar jag ju inte presentationen av Drakens guld, ölet som vann SM i Hembrygd öl i Linköping tidigare i våras och som nu bryggts i Åbros Bryggmästarserie. En annan vinnare var Oliver Twist-bossen Jörgen ”Jugge” Hasselqvist som i en Tradera-auktion för Musikhjälpen vann en heldag på Nils Oscar. Om resultatet, Muddy Water, smakar lika bra som de ser ut att ha haft roligt under bryggningen så lär man inte bli besviken.

Vidare har vi några svenska bryggerier som jag aldrig provat något ifrån, som Sundbybergs Köksbryggeri, Flying Brewery och Dykes Brewery. Monks har med sig hela sin blend-serie och så är förstås ingen mässa komplett utan besök i Belgoklubbens och Constant Companions montrar. Kort sagt, jag kommer ha att göra.

akkuratskaPå söndagen hittar ni mig på Akkurat. Great Brands, amerikanska Ska Brewing och The Beat from Palookaville bjuder in till rhythm & ska-party. Om ni inte ser mig så beror det förmodligen på att jag sitter med näsan djupt nedtryckt i Akkurats cuvéelista.

Väl hemma kan man andas ut till på onsdag den 1 oktober. Då är det nämligen dags för fjärde upplagan av Full rulle, Beer & Beyonds filmklubb för törstiga och vetgiriga. O/O Brewing står för bärsen.

Bor man i Stockholm drar man förmodligen till Bishops Arms på Folkungagatan och hänger med Founders istället.

Glöm bara inte att boka biljetter till Copenhagen Beer Celebration. Klockan 22 släpps dessa.surölfestival

7 oktober drar en fem dagar lång surölfestival igång på Ölrepubliken i Göteborg och lördagen 11 oktober är det Öl & Whiskyfestival i Lena Ph:s Vetlanda minsann. Samma dag som ölimportören Constant Companion och Beer & Beyonds böcker besöker Haket.

Där slår jag igen kalendern för tillfället och ber att få återkomma. Hösten har nämligen bara börjat och vi får inte glömma att andas lite mellan klunkarna. Vi ses i vimlet!

Monk och munköl american stajl

brothertheloniousDet var nog två år sedan jag drack Brother Thelonious senast och säkert lika länge sedan jag spelade den egensinnige pianisten som ölet är en hyllning till. Så jag gör två flugor på smällen här och hoppas på kära återseenden.

Straight, No Chaser”, Thelonious Monks album från 1967 åker på och en vackert vin-/kopparröd vätska med beige skum faller i glaset.

Doften är diskret, vagt belgisk.

Regnet smattrar som på beställning utanför, Charlie Rouse smeker fram Ellingtons I didn’t know about you på tenorsaxen och Monk klinkar hummande strax bakom. Glaset värms sakta upp. Det här blir nog bra.

Värmen behövs. Kallt är ölet väl tamt, men klostertonerna smyger sig sakta fram med temperaturen. Då kommer karamell, choklad, dadlar. Viss sötma, men en förvånansvärt torr munkänsla. En värme av alkoholen sprider sig i magen. En alkohol som är närvarande även i smaken. Lite romaktigt sådär. Inte underligt med de 9,4 procenten. Eller är det Monk som värmer? Det börjar bli svårt att skilja dem åt.

Eller förresten.

Inte särskilt.

monk-straightnochaserMonks musik är komplex. Busigt kantig ena stunden och smekande strömlinjeformad nästa. Harmonisk och kompromisslös (”okorrumperad” med Bill Evans ord). Ständigt närvarande. Precis som jag vill ha mina starka mörka belgare.

Men det får jag ju inte riktigt här. Brother Thelonious är inte så komplex som den vill vara. Den saknar belgarnas djup och mystik. Smakerna har ingen riktig botten att falla tillbaka på, inte tillräckligt mycket kropp att landa i.

Till skillnad från Monks musik.

Brother Thelonious, en ”belgian style abbey ale”, bryggs av amerikanska North Coast Brewing Co och distribueras i Sverige av Great Brands. För varje flaska som säljs skänks en summa pengar till Thelonious Monk Institute of Jazz, en organisation som bland annat jobbar med att stötta unga jazztalanger. Det är fint, så köp gärna en flaska eller två.

Den är dessutom god, även om jag kanske låter lite gnällig här ovan. Det var inte riktigt min mening. Men jämförs man med såväl Monk som munköl så kan det lätt bli så. Det kan ni väl förstå?

*

Om ni förresten undrar vad det är som skymtar i bakgrunden på mitt foto så är det bara lite smygreklam för en bra ölbok.

Brewers Beer Bar – smygpremiär

IMG_5570 Ja, den stora premiären sker förstås nästa fredag, den 30 maj, men idag kom tillståndet och pizzaugnen måste ju värmas upp. Dessutom var de tolv kranarna redan laddade med godis. Undertecknad smög sig in med en Nordbrau humleplanta under armen för att gratulera de nya krögarna.

I vanlig ordning glömde jag ta bilder, men det ser riktigt stiligt ut. Allt är inte klart än —väggmålningar och fatlista saknas bland annat — men de har sopat sällsynt snyggt under mattan. Tre rum för allmänheten, med blå detaljer och trägolv (inte i baren) och eleganta glasburks-lampor (?). På skyltfönstren ringlar sig gula och gröna pilar som pekar mot ingången. Ruff och design i någon slags uttänkt kombination.

Baren ägs ju i ett samarbete mellan folk från Dugges Ale & Porterbryggeri och All In Brewing och vad passar väl bättre, denna hysteriskt heta försommardag, än att börja med deras samarbetsöl Sofa King Premium Lager? En lättdrucken lager med gräsiga humletoner, välbalanserad beska och bra maltbas. Utmärkt törstsläckare.

IMG_5571 Det häftigaste på kran var ändå Girardin Kriek. När såg ni den senast på fat i Sverige? Med sin snälla syrlighet och sina välbalanserade körsbärstoner är det en kriek som inte skrämmer vettet ur en nybörjare. Dessutom satt den utmärkt i värmen. Utan att behöva slåss för sin uppmärksamhet.

Omnipollos Nebolution var näst på tur. En Nebuchadnezzar på valium. Med krämigare uppenbarelse, karamelligare smak men klädd i förväntad tropisk citrusdräkt bjöd den på en bekväm resa mellan kontinenterna.

Dugges redan omtalade Bärliner var en juicig, nästan saftig Berliner Weisse nästan helt utan kolsyra. Mer frisk än syrlig och med snälla toner av jordgubb, rabarber och hallon. Lite mer kropp och smak hade inte jag haft något emot.

Och då kom ju Stronzo med sin wit (?) Kiss Me Wheaty och humlade upp saker och ting. Lite väl mycket, kan jag tycka. Letar du efter banan och vete så kan du fortsätta leta, för här är det beska och fruktighet som för befälet. God, visst, men mer som en IPA enligt mina smaklökar.

IMG_5573Samma bryggeri hade en kollaboration med barkungarna All In på. Bara med ett namn som 100% Viking — lika genialt som töntigt — kommer man långt. Fast när det dessutom är en trögflytande soyastout med vaniljtoner så blir den svår att stoppa. 11 (?)% som går alldeles för lätt ner.

Samtidigt som jag avslutade besöket med den rökta stouten Ashtray Heart från Evil Twin så hade stället fyllts på ganska bra. Mycket välbekanta ansikten från BrewDog Bar Göteborg, Great Brands, Ölrepubliken, Surisar, Untappd Göteborg och lokala bryggare. Det blev plötsligt trångt, socialt och trevligt och jag blev påmind om att jag hade en familj att gå hem till. Vad jag tyckte om Ashtray Heart? Tja, jag minns den faktiskt som bättre, saknar lite kropp och jävlaranamma. Askan finns där, men den är lite mesigare än jag minns.

Surdegspizzorna ska vi inte glömma. De kommer bli en succé. Av de fem-sex sorter jag provade fastnade jag kanske speciellt för en rackare med fyra ostar och dijonsenap och en vegansk variant med gomkladdig men överraskande god ost. Men där fanns verkligen nåt för alla smaker. Sjukt goda pizzor.

Jag önskar Brewers Beer Bar all lycka och lovar att bli en flitigare fotograf i framtiden. Kanske.