Ny svensk ölbok – intervju med författare Joel Linderoth

linderothpackmanDet är inte varje dag det släpps en ny svensk bok om öl. Men i tisdags hände det. Då landade Öl: smakerna, hantverket, stilarna på bokhandelsdiskarna. En 160 sidor tjock bok om hantverksöl, utgiven av Bonnier Fakta och vackert illustrerad med fotografier av Daniel Ohlson.

Författare är Joel Linderoth och Darren Packman, två välkända filurer inom ölsvängen. Darren känner ni kanske igen som mannen bakom ölbloggen BeerSweden. Han är numera dessutom bryggare på sitt alldeles egna bryggeri Beer Studio i Umeå. Joel hittar ni som flitig bloggare på Expressensajten Mitt kök och egna sidan BeerIntl. Två entusiaster med passionerat förhållande till den kära maltdrycken.

Då jag själv har ett passionerat förhållande till såväl öl som böcker blev jag naturligtvis nyfiken och skickade därför några frågor till en av bokens författare, Joel Linderoth:

När föddes idén till en ölbok och hur kom den till?

— Jag och Darren började jobba ihop när Darren ville göra om BeerSweden och få med någon annan på tåget. Det var 2012 och när han frågade om jag ville hoppa på svarade jag… JA! Jag var ganska lättflörtad kan man säga…. Ganska snart började vi sätta igång med olika projekt samtidigt med BeerSweden och ganska snart insåg vi båda att vi ville skriva en bok.

Hur lång tid har det tagit från idé till bokhandel?

— Vi hade de första mötena med förlaget under hösten 2013 och den skickades till tryckeriet i juni 2014 – och nu landar den ute i bokhandlarna – i september 2014. Så, ett år! 

Varför skrev ni boken och vad har ni för förhoppningar på den?

— Vi ville skriva en bok som på något sätt knuffar de nyfikna över kanten till ett riktigt roligt intresse – öl! Vi har verkligen fått lägga band på oss för att inte sväva ut i detaljer eller i alltför nördiga fakta eftersom vi ville visa de som köper boken att det här med öl är roligt, härligt, mysigt och smakfullt. Väldigt många av ölen som vi skriver om i boken finns lätt tillgängliga på Systembolaget – man ska kunna hitta ölen utan alltför mycket ansträngning. Om någon kan gå från att vara nyfiken till att bli intresserad av att följa den svenska ölkulturen på riktigt så tror jag att vi lyckats. Kanske?

Till vem riktar den sig?

— Till den som inte riktigt har vågat plocka på sig en flaska från Beerbliotek eller Poppels ännu. Till den som har läst/hört/sett något om hantverksöl och inte riktigt bestämt sig för om det är något att testa. Vi säger att det är det och vi säger att livet kommer bli intensivt mycket roligare om man gör det!

Var det svårt att få förlaget att nappa på idén?

— Nej! Mycket för att de kontaktade oss mer eller mindre och sa – ni kanske vill skriva en bok? Någon på förlaget hade sett något vi hade skrivit och när vi sedan möttes och berättade om vad vi kunde och vad förlaget var intresserade av så insåg vi att det var görbart. Och sedan var det synopsis som godkändes, texter som accepterades och sedan full fart framåt!

Vad har varit svårast i arbetet med boken?

— Att hitta tiden! Darren slog till och startade ett bryggeri under tiden, jag skaffade mig ett nytt jobb och det finns väldigt många barn och några fruar som vi gärna umgås med. Många nätter har jag skickat ett mejl till Darren vid 1 på natten och fått svar direkt och sedan skickat ett nytt efter några timmars sömn – och fått svar! Att få struktur och konsekvens i det vi har skrivit har också krävt mer möda än vad jag tror vi förstod men vi har haft två redaktörer som hållt oss på rätt spår – ovärderligt!

Har ni haft några förebilder under arbetet? Andra ölförfattare?

— Vi ville skriva en bok som var underhållande och kunnig och där finns det en del förebilder att se upp till. Pete Browns böcker är fantastiska och jag gillar Mark Dredges stil när det gäller att vara såväl stilist som kunskapsöverförare. Garrett Oliver, Melissa Cole – det finns många som har väckt min öl-lust – de flesta av dem kombinerar just berättandet med kunskapen – en ganska skön blandning. Jag hoppas att vi är på väg åt det hållet.

Hur gick ert samarbete till? Skrev ni olika kapitel?

— Japp! Vi delade upp det redan från början och sedan skrev jag och Darren olika kapitel. Sedan översatte jag Darrens kapitel och till slut tog våra redaktörer och gick igenom texten. Darren kanske inte är helt nöjd med alla mina översättningar men nu är det försent!

Nu när ni har boken i handen, är det något ni skulle vilja ändra/lägga till/ta bort?

— Jag har väldigt ofta svårt att läsa mina egna grejer och vara nöjd och jag har knappt vågat öppna boken. På riktigt! Men det jag har sett tycker jag motsvarar våra ambitioner ganska väl – en populärt skriven bok med introduktioner till många öl som smakar riktigt, riktigt bra! En bok för de som kommer vara nästa generations ölnördar helt enkelt. Urvalet av öl känns bra även om vi inte kunnat ta med alla öl som vi tycker att man MÅSTE smaka.

Har ni några framtida litterära planer?

— Ja!

Egna funderingar och reflektioner?

— Vi bara hoppas att boken ska göra öl-Sverige ännu lite bättre och göra att vi som bryr oss om smaken på öl ska bli ännu fler. Det är så intensivt kul att få vara med om den snabba utvecklingen inom ölkulturen och nu också få göra det i form av en bok. Detta är ett av våra bidrag till utvecklingen och det kommer fler!

*

Beer & Beyond tackar ödmjukast för intervjun och önskar Joel Linderoth och Darren Packman all lycka och framgång med boken. Ännu en bit är fogad till det samhällsberikande pussel som kallas god ölkultur.

Öl: smakerna, hantverket, stilarna finns att köpa i Beer & Beyonds webbutik.

Göteborg från gator och ölglas

göteborgölgammalGöteborg från gator och ölglas – en kulturhistorisk stadsvandring med avslutande ölprovning

*

Nu presenterar vi ett nytt fräscht kulturarrangemang i Göteborg. Ett event där kunskap och törst står i centrum.

 

Tillsammans med mångårigt erfarna kulturguiden Peter Frisk har vi tagit fram ett riktigt göteborgspaket, med historia & dryckeskunskap i ljuvlig harmoni.

lejonfriskBörja kvällen eller eftermiddagen med Peter på en initierad historisk kulturvandring innanför vallgraven eller på cykel i Majorna. Arkitektur, konst och historiska anekdoter varvas med reflektioner över stadens förändring genom tiderna. Turen avslutas vid en pub, där Johan (Beer & Beyond) tar er in till de innersta skrymslena för en fantastisk resa i ölets smaklandskap. “Göteborg i glaset” är en ölprovning som tar er igenom 6-8 olika lokalbryggda öl med smak av hela världen. Från ljust & humligt till mörkt & maltigt.

Boka eventpaketet Göteborg från gator och ölglas:

 * Vandringen tar ca 1 timme och ölprovningen ca 1,5 timme.

 * Middag efter ölprovningen går att beställa. Denna bokas i förväg.

 * Även musikuppträdande kan ordnas.

 * Pris per grupp upp till 20 personer: 10 000 kronor ex moms.

 * Max antal per grupp: 30 st.

 * Vid fler än 20 personer tillkommer 500 kr ex moms per person.

Maila info@beerandbeyond.se eller ring 0702-19 93 94 för mer information samt offert.

Göteborg från gator och ölglas” är ett perfekt företagsarrangemang för kick-off eller avslutning. Eller varför inte det nyfikna kompisgänget?

Kunskap & törst.

Ett samarbete med Peter Frisk Produktion.pfgra

Blinda Belgare med Beer & Beyond på Brewers Beer Bar

blindabelgareEn Blind ölprovning med Bara Belgiska Brygder

Tid: Onsdag 10/9 kl 18.00
Plats: Brewers Beer Bar, Tredje Långgatan 8
Pris: 400:-/person
Max antal: 20 personer
Biljetter köps i baren 


Belgium is to beer what Cuba is to cigars and France is to wine” skriver Garrett Oliver i The Oxford Companion to Beer. I The World Atlas of Beer klämmer författarna Tim Webb och Stephen Beaumont i och kallar det lilla landet “the mother ship of craft brewing”. Michael Jackson (nej, inte han) konstaterar att ”in Belgium a Beer Hunter can never rest on his bar-stool”.
 

Vi skulle kunna rabbla citat tills korna kommer hem, men alla med minsta intresse för maltdrycker vet säkert redan att Belgien har en exceptionellt rik och mångsidig ölflora.
Kanske har du förälskat sig i den torra beskan hos trappistölet Orval? Eller är det den fruktiga sötman hos Rochefort 10 som tilltalar? Går du bananas av den strama syrligheten hos en gueuze eller vill du bara bälga i dig kall, torr och kryddig saison? Kanske du redan är fullfjädrad belgofil med klippkort hos Cantillon?

Med stöd av Johan från Beer & Beyond utmanar vi våra smaklökar och betar blint av ca 8 olika belgiska brygder. Vad är det för stil egentligen? Hur starkt? Är det spontanjäst eller inte? Vad berättar färgen och doften? Är den lagrad eller färsk? Är det en dubbel, tripel eller quadrupel? Har du druckit den förut? 

Blindprovning är svårare — och roligare — än man kan tro.
Ölnestorn Jan-Erik ”Janko” Svenssons ord i Stora Ölboken är värda att upprepa: ”Alla tror vi oss (…) känna igen vissa öl på smaken. Blindprovning är det bästa sättet att komma ur den villfarelsen.”.

Efter provningen kan man smaska fantastiska surdegspizzor, dricka hantverksöl och handla böcker om öl och bryggerier. Belgiska Brygder och Bra Böcker med Beer & Beyond på Brewers Beer Bar. Briljant. B there.

Välkomna!

Facebookevent.

brewersbeerbar.se
beerandbeyond.se | kunskap & törst

Om hantverksölets outhärdliga nonsens

nonsenseDet finns ölböcker och så finns det ölböcker. Och så finns det, sedan några månader tillbaka, ”The Unbearable Nonsense of Craft Beer: A Rant in nine acts” av Max Bahnson & Alan McLeod.

Bakom författarnamnen hittar vi två välkända ölbloggare. Max Bahnson kanske är mer känd som Pivní Filosof, en synnerligen underhållande och orädd bloggare. Alan McLeod firar tioårsjubileum med flitiga A Good Beer Blog. Det är, till att börja med, två förnuftiga skribenter. Som dessutom begåvats med humor. Två egenskaper som inte alltid är tjenis, om man säger så.

Men vad är det som är så speciellt med den här boken då? Tja, vi har alla läst de där ölhistoriska översiktsverken som börjar i Mesopotamien och slutar med ”dagens ölrevolution” (det gjorde de redan på nittiotalet). ”Alla” har också bläddrat i dåligt översatta porrböcker med glansiga bilder på ölflaskor som i bästa fall gick att få tag på för 10-15 år sedan. Några har läst akademiskt petiga verk om särskilda länders ölhistoria. En och annan har grävt ner sig i luntor om speciella ölstilar eller enskilda bryggerier. Några har kanske hittat små kuriösa skrifter med ölvitsar och gamla citat på någon loppis. På senare år har förstås även craft beer-vågen börjat skildras i böcker allt mer. Inte sällan romantiserande och inte sällan skrivna av bryggarna själva. Så har vi ju de där böckerna om mat & öl och hembryggarböckerna och kroghistorik och…

Poängen är att de ofta följer en mall. Man vet vad man har att vänta sig. De är ofta nog så korrekta, men skrivna med sikte på en allmänhet man inte gärna vill stöta sig med, vilket gärna resulterar i ganska torra och tillrättalagda alster som håller sig till ämnet utan att sticka ut. Humor är en ganska sällsynt lyxkrydda. Liksom seriös kritik. Man vill nog inte stöta sig med ”branschen” heller.

Jag ska inte låta för gnällig. Jag försöker ju ändå sälja många av de där böckerna. Dessutom är naturligtvis flera av dem utmärkta. Jag hade inte varit den jag är idag utan Michael Jackson, Jan-Erik ”Janko” Svensson, Pete Brown, Randy Mosher, Martyn Cornell, Garrett Oliver, Tim Webb eller Harald Thunaeus. Till exempel. Men det är inte poängen här. Poängen är att The Unbearable Nonsense of Craft Beer är en ny typ av ölbok. En ölbok som skiljer sig radikalt från allt du tidigare läst i ämnet. Den är rapp, kritisk, stygg och rolig. Den analyserar och tramsar och blandar högt och lågt på ett uppfriskande sätt. Kanske är det så att den tar ölbloggosfären in mellan pärmarna?

nonsensebakDet är ingen vanlig faktabok alltså, utan snarare en imaginär resa genom tid och rum. En fiktiv dialog, mest mellan Max och Alan, med skönlitterära ambitioner. Och med saftiga tasksparkar riktade mot allt ifrån ”hjärntvättade ölnördar” till ”CAMRA-talibaner”. Med ölet ständigt skummande runt glappkäftarna hamnar de på något mystiskt sätt i olika tider och rum. Eller, krogar, pubar, tavernor, ölkällare och bryggpubar mest. De diskuterar öl och hälsa, baksmällor, samarbetsbrygder, klassperspektiv och åttiotalsminnen. De möter studenter, läkare, hipsters, PR-sliskon, bryggare, fjuniga craft beer-fantaster och en svärande Ron Pattinson. Mest av allt synar de craft beer-kulturen i sömmarna. Utan pardon. Det är förbaskat befriande att läsa.

Att boken har fått sin beskärda del av korrekturmissar i form av felstavningar, missade bokstäver etc, har man lätt överseende med när de liknar doften av en humlebomb med en morgonfjärt, citerar Thomas Hardy och sprutar ur sig citat som “barrel ageing is to beer what make-up is to a woman”. 

Känsliga craft beer-vänner måste dock varnas. Här trampas på en hel del ömma hantverkstår. ”Craft” är, enligt bokens karaktärer, inget annat än ett varumärke typ ”Craft R Us” och rentav ”the root of all evil”. Det hippa, coola, “äkta”, ”genuina” stör författarna. Att craft skulle vara bättre, finare än annan öl. ”Craft means nothing! It’s all so mindlessly pathetic” rasar författarna och kallar det “trade association PR wankerisms” och ”marketing fairy tales”.

Det är hårda ord, visst, men tänk lite på det. Den här ”gemenskapen” är ett sällsynt okritiskt kollektiv. Förment homogen. ”Mikrobryggerier” (ja, jag skriver det inom parentes) pumpar ut coola slogans, nöter in en ”vi-mot-dem”-attityd och vräker ut experimentella öl på marknaden. ”Gemenskapen” är såklart en del av marknadsföringen. Det är punk och skägg och tatueringar och fuck off och fräcka kepsar och fatlagrat hit och dit. ”Vanligt folk”. Små mot stora. David mot Goliat. Revolution. Craft beer-fantasterna sväljer allt med hull och hår och delar gladeligen varumärken och slogans vidare på alla upptänkliga sociala media.

What pisses me off sometimes is that ‘nobler-than-thou’ attitude and discourse of many a rock star brewer, and the way people like you [de tilltalar en kidnappad ölnörd] believe that without even a hint of critical thought

Ölnörden invänder: “det är ju craft, independent, mikro. Det är ju hantverksöl och det är gjort med passion” (ännu ett av författarnas hatord). Gud nåde den som säger något negativt om det. Men var går gränserna då? Är verkligen någonting bättre per automatik bara för att det är litet? Vad är passion? Och vad är litet? Sierra Nevada? Stone? Brooklyn? Åbro? Perspektiven blir allt mer luddiga. Stort eller litet, mikro eller makro: ”the yeast don’t care”.

waspNi känner till begreppet Beer Wars? Efter filmen med samma namn från 2009 (även folket bakom filmen börjar ifrågasätta vissa fenomen i mikrobranschen, läs t ex detta). Att det är ett krig mellan de ”rättrådiga små” och de ”hänsynslösa stora”. Visst, så har det varit och så är det också. Men de små växer sig samtidigt större och starkare och paret Bahnson/McLeod vill visa att drivkrafterna inte alltid skiljer sig åt så mycket som man kanske skulle önska. Är mikrobryggerier alltid goda? “If rumors can be given credit, it seems that some big craft brewers are starting to squeeze smaller ones out of the market in ways that aren’t too dissimilar to what you’d expect from the likes of Molson-Coors”. Bryggjättarna har inte monopol på vinstintresse, om nu någon trodde det.

The more we see through their bollocks and call them out for over pricing, over complicating and over branding, the more seriously they will have to take us and treat us with respect”.

En annan sak som författarna stör sig på är snobbismen hos många ölnördar: “they didn’t drink their beers as much as they wore them, like some sort of ID badge for a private club”. De hänger som kuttersmycken på hippa craft beer-barer under outtalade lagar som “quantity over quality, pose over substance”. Där sippar de från provsmakningsglas (”How can anyone possibly evaluate drinkability when all they’ve had is a shot!”), flippar nervöst med mobilerna för ölbilder och snabba omdömen på rejtingsajter och är “more concerned about what they are going to have next, instead of enjoying what they are drinking now”. Att vara först med det senaste är viktigt. Ett tillräckligt ”rätt” och hajpat öl är ute på Facebook, Instagram och Twitter innan den ens har avsmakats.

Max och Alan blir kallade ölgurus och deras reaktion blir nästan något av en programförklaring: ”not so much gurus as observers”. Och det är ju precis det de är. Observatörer. De kan verka dömande, men det är ju bara en verklighet de skildrar. Deras verklighet förvisso, men också en verklighet som kan vara svår att se om man befinner sig mitt i den. Tänk efter. Vänd blicken inåt. Var lite självkritisk och, inte minst, våga ha en kritisk hållning även till sådant som kallas craft, mikro, hantverk. Det är mycket bullshit i branschen, för att använda bokens språkbruk. Så klart. Allt är inte svart och vitt. Vi får inte fördumma oss själva eller låta oss bli utnyttjade ”in the name of craft”.

Men återigen, vad är då craft? Författarna pekar till exempel på “that nonsense that only unfiltered beer can be considered ‘craft’”, eller en “almost retarded romanticization of pre-industrial beermaking”. Föreställningen att just hantverket och “passionen” skulle göra ölet bättre. Bahnson/McLeod vänder rentav provocerande på konkarongen och menar att ju mer som är maskinellt och datorstyrt desto större chans att resultatet blir ett bra öl. Att maskinerna faktiskt gör det bättre. “I’d go as far as to say that handcrafted is the opposite of added value” (…) “the real human touch is in the recipe, nowhere else”.

Men är det bara gnäll och elände då? Nej, de ser allt positiva trender också. Till exempel det här med att saison och så kallad ”session beer” blir allt populärare. Öl med lägre alkoholhalt som man faktiskt dricker och inte bara testar. De påminner oss om att “drinking beer is supposed to be fun”. Att allt inte behöver tas så förbannat allvarligt. De vill ersätta lite skitnödighet med humor och understryker att smak faktiskt är något individuellt, även om rejtingsajternas topplistor får oss att tro någonting annat. Det finns inga sanningar. Så enkelt är det. Vad de efterfrågar är ju bara lite sunt förnuft och ett mer kritiskt förhållningssätt.

addicted-to-craft-beerJag säger inte att jag håller med om allt de skriver. Är inte ens säker på att de själva gör det. Boken har en satirisk ton. Och ett stort lass humor. Men jag fick mig flera nyttiga tankeställare under läsningen. Jag mötte också mycket av mina egna funderingar och reflektioner, min egen kritik. Jag kände igen mig själv. Lite kan det också ha med generationsfrågan att göra. Faktiskt. Liksom författarna ligger jag en bit över genomsnittsåldern för ”craft beer-revolutionens” målgrupp. Jag börjar inse mer och mer att det faktiskt gör skillnad. Det handlar bland annat om lite olika perspektiv, olika erfarenheter och olika grader av hävdelsebehov.

Att de kan vara så träffsäkra, hårda och kategoriska beror naturligtvis på att det är sig själva de skriver om. Också. De har ju varit där. De är själva ölnördar i allra högsta grad. Den medvetenheten, den kunskapen och självinsikten skjuter in distans och frisk luft i krevadernas mellanrum.

Vissa kommer säkert se den här boken som en attack mot något heligt, men jag tror tvärtom att de gör craft/hantverks/mikro/vad-ni-nu-vill-kalla-den-kulturen en stor tjänst genom att sparka lite rumpa och röra upp lite känslor. En kultur (om det nu är en kultur) som inte tål att synas i sömmarna, som inte står pall för kritik börjar snarare likna något totalitärt än en gemenskap. Den blir ryggradslös och i förlängningen uteslutande och i värsta fall obehaglig. Det var väl ändå inte dit ”revolutionen” syftade?

Jag avslutar med dessa kloka ord av herrar Bahnson & McLeod:

the best value in beer is often found in the quietest places”.

Blind Faith – Blind ölprovning

blindfaithbbbTid: Onsdag 25/6 kl 17.00.

Plats: Brewers Beer Bar, Tredje Långgatan 8, Göteborg

En blick på etiketten säger mer än tio års ölprovning, sägs det. Stämmer det? Ölnestorn Jan-Erik ”Janko” Svensson skriver i Stora Ölboken: ”Alla tror vi oss (…) känna igen vissa öl på smaken. Blindprovning är det bästa sättet att komma ur den villfarelsen.”. 
Därför ska vi göra just det. 

Under ledning av Johan från Beer & Beyond försöker vi klura ut stil, land och alkoholhalt på 8 olika öl. Är det IPA eller APA? Svenskt, tyskt, brittiskt eller belgiskt? Vad berättar färgen och doften? Är det en skotsk strong ale eller en maltig amerikansk DIPA? Har du druckit den förut?
Blindprovning är svårare — och roligare — än man kan tro.

Efter provningen finns möjlighet att gå lös på Brewers Beer Bars fantastiska surdegspizzor och hantverksöl samt att länsa Beer & Beyonds digra bokbord med böcker om öl och bryggerier. En helkväll i ölets tecken.

Provningen går av stapeln onsdagen den 25 juni klockan 17.00. 20 platser finnes och först till kvarn gäller. Biljetter förköpes på Brewers Beer Bar. 400 kronor per person.

Vid frågor, maila Victor på victor@allinbrewing.com.

Facebookevent här.

brewersbeerbar.se
beerandbeyond.se | kunskap & törst

Istället för Malmö

Jo, jag hade jubeerditch planerat en Malmötripp denna helg. Såg fram emot de obligatoriska besöken på Malmö Brygghus, Nya Tröls, Hamnmästaren och Söder om Småland. Äta Sveriges godaste falafel på Möllevången och kanske kolla in vad The Bishops Arms Gustav har på cask för tillfället. Framförallt var planen att gå på premiären av Malmös senaste tillskott av hantverkskrogar: Beer Ditch. Ett litet hak på Nobelvägen som fokuserar på kvalitetsöl och drivs av paret Johanna och Torsten Ekne. Premiären lockade med buffé, lotteri, överraskningar och livemusik av Alabama Moonshine Co.

Av detta blev nu intet. Tågstrejken satte stopp för det. Så kan det gå. Ett par korta rapporter från Beer Ditch kan ni istället läsa här eller här. Jag slickar såren och laddar för en Malmöresa inom en inte allt för avlägsen framtid. Måste ju också ha lite koll på vad mina hembryggande vänner Serial Brewers håller på med egentligen.

 roverfascistsNåväl, jag fick gilla läget här hemma istället. Kryssa mellan Håkanfantaster i alla färger och former. Dricka kaffestout från CAPBrewDog Bar, käka ost på Gyllene Prag och smågnabbas med JohanThe Rover över en ljuvlig Dark Horse Plead the 5th. Jag fick gömma mig för regnet över en SpitfireThe Old Beefeater Inn, konstatera att City Pub var stängt (har det någonsin hänt förut?) och sortera böckerna i webbshopens nya lagerhylla med hjälp av Earl King och Fuller’s London Porter. Jag kunde också, på Haket, konstatera att Libanonbryggeriet 961 Beer borde undvika att göra witbier och red ales i framtiden. En tämligen ordinär Smashbomb Atomic IPA från Flying Monkeys hanns också med på Jerntorgets Brygghus.

bokhyllaNär jag ändå var i City Pub-kvarter passade jag på att kika in i det som för inte allt för länge sedan var den trevliga och seriösa ölkrogen Picasso. Den är nu ombyggd, har nya ägare, heter Beerista och en snabb koll på kranar (Spendrups) och flaskor (där det mest spännande stavades Poppels och Ocean) fick mig mest att känna att här har vi ännu en krog utan genuint ölintresse som försöker rida på vågen. Beerista? Tjena. Men jag kan trösta er med att gänget bakom Picasso snart öppnar upp i nya lokaler i en annan central del av stan. Innanför murarna, som det heter. Räkna med ett bra ölsortiment.

Men helgen är ju inte slut. Det är bara söndag. Vart ska ölradarn styra mig idag? Mariaplan eller Stampen? Järntorget, Kronhusgatan eller Linné? Vi har ju så mycket att välja på här. Vad är väl en öl i Malmö?

Ölets Alice Timander

bronieDet har varit en svettig vecka för oss ölstörda göteborgare. Premiärer och event har avlöst varandra och till råga på allt var det helgdagar inklämda så det krävdes lite pyssel och knåp för att få barn, jobb och öl att samsas under någorlunda harmoniska former. Det blev således inte mycket skrivet. Jag gör det enkelt för mig och kör en resumé idag istället.

Veckan inleddes med att Siren Craft Brew och Omnipollo på tisdagen ockuperade The Rover, men det har jag ju redan skrivit lite om så det kan vi lämna därhän.

basis

Onsdagen var vigd åt smyginvigning av BrewDog Bar Göteborg. Men först smet jag in för en lunch på Ölstugan Tullen Andra Lång. En krog jag sällan besöker nuförtiden. En sur Eskilstuna Mosaik IPA fick möta vasken (kran? fat? batch?) och istället beställde jag in en troget maltig Jämtlands Pilgrim och en panerad ost. Nu vet alla som känner mig att jag inte bara är gammal Pragresenär och ostfantast utan också lagd åt det konservativa hållet kulinariskt. Tullens panerade ost med rostade rotfrukter istället för potatis och coleslaw istället för tartarsås blev alltså något av en utmaning för en gammal tjurskalle. Men ned gick den allt, mätt blev jag och efterrätten väckte mig snabbt ur mitt traditionalistiska muttrande. Slottskällans Basis var ett överraskande bra försök till en kraftfull havrestout. En 11-procentare med fina rostade toner, kaffesmak och mjuk havrekänsla. Med lite mer kropp och bättre dold alkohol kan det här bli en riktig höjdare.

tavla2En smaskig Saison Dupont Cuvée Dry Hopping 2014The Bishops Arms Järntorget senare så var man på plats i brygghundarnas nya palats. Såhär dagen före den officiella invigningen var det relativt lugnt och man kunde utan stress hänga på cementdisken och välja från de 18 kranarna. Ett stort glas BD Nottingham visade sig vara ett alldeles utmärkt förstaval. En välbalanserad California Common som gjorde sitt jobb. En snäll och klunkabel (ja, jag vet) stil som jag numera gärna återkommer till.

Gypsy Inc-samarbetet Pale Trail däremot smakade mest blod och plåt så jag gick raskt vidare till Brixton Porter. Med sina mjuka, vänliga och synnerligen brittiska toner sällar den sig till BrewDogs senare, lite mer lågmälda alster som Old World Russian Imperial Stout och Old World India Pale Ale. Öl som sänker volymen en aning och låter tradition ta mer plats än aggressivitet. Välkommet.

tartofdarknessTradition Up Yours hette inte nästa bärs, men det kunde den ha gjort. Istället hette den Tart of Darkness och var bryggd av, inte BrewDog, utan amerikanska The Bruery. Denna ”sour stout aged in oak barrels” närmade jag mig med skeptisk min. Stout och syrlighet är nämligen, enligt min erfarenhet, sällan någon lyckad kombination. Men tji fick jag. Något stoutigt var förvisso svårt att hitta, men vilken fin funkig och välavvägt syrlig upplevelse denna oude bruin-liknande skapelse bjöd på. Sura bakterier, vildjäst och vanilj i ljuv förening.

I lokalen trängdes vid det här laget alla möjliga bryggare, bloggare, bartenders och BrewDog-busar. Kornmalt & Humlekottar här, Rådanäs och O/O Brewing där och Surisar lite varstans. Jag började ångra att jag tog en 11-procentig lunch och visste att en heldagsutflykt med familjen stod på schemat nästa dag, så jag avslutade med ett par Cigar City-burkar och lunkade hemåt i kvällningen.

Torsdagen ägnades som sagt åt familjen. Jag fick nöja mig med en Spitfire 3,5 på stranden i Särö, men det kanske rentav var att föredra framför köerna till BrewDogs officiella öppning?

haketburkPå fredagen tog jag sonen med mig till West Pride. Medan han käkade regnbågskaka och lyssnade på queersagor släckte jag törsten med en Queerbliotek i Hakets stora tältklädda servering. En fruktig pale ale med markerad men inte överdriven beska, specialbryggd av Beerbliotek för detta evenemang. De som inte hade en rastlös sjuåring med sig kunde också gå lös på ett tämligen imponerande utbud av hantverksöl på burk. Ett Haket i Bältesspännarparken hade man kunnat stå ut med hela sommaren.

 

victor

 

Framåt kvällen var det dags för nästa premiär. Brewers Beer BarTredje Långgatan. Men eftersom jag redan rapporterat från smygpremiären veckan innan nöjer jag mig med att konstatera att surdegspizzorna fortfarande var lika goda. Minst. Och att stilen för kvällen hette brettad pale ale. Sad Robot hade kokat ihop just en sådan på bara 2,9 procent och Brekeriets Hundra var så ren och funkig att den nästan gav lite Orval-feeling. Att De Struise Pannepeut (inte Pannepot) fanns på fat var väl inget att direkt beklaga heller.

    

öllistaNog blev det en eller annan öl till, men premiär är premiär och snart tryckte det på rätt bra där bakom så jag kände att det var dags att lämna barplats åt andra törstiga. Efter en försiktig fråga till Electric Nurse om deras 15,5-procentiga Some Kind of Monster var resultatet av en sån där graviditetsnoja lämnade jag BBB-kalaset innan någon blev skadad.

3 små magiska rum

blask3smårumAlla behöver vi hämta andan emellanåt. Slippa undan stress, vardag och aggressiv marknadsföring. Om så bara för en stund. Hajper, hipsters och hysteri kan stå en upp i halsen och befinner man sig dessutom vid Avenyn kan paniken snabbt komma krypande. Men räddningen är närmare än du tror.

Vik av på Kristinelundsgatan så är du ett knappt stenkast från akut terapi. Terapeuten heter Reza och han har drivit sin krog 3 små rum på gatans nummer 4 sedan 1997. Eller, krog och krog. Så fort du tar trappstegen ner i Rezas källare kliver du in i en annan, mer behaglig, verklighet. Där nere råder lugn. Stilla jazz och dov belysning. Väggar dämpade med persiska mattor. Pulsen lägger sig. Gälla skyltar gör tydligt klart att här serveras minsann inga makrobryggda industrilagers. Inget blask. Dessa skyltar är egentligen också det enda högljudda, det enda med lite vassa kanter på 3 små rum. Allt annat andas vila och kontemplation.

Och så öl då.

galaxyburst Längs väggen står flaskor prydligt radade bakom glasdörrar. Flaskor med hantverksöl från Norge, Tyskland, Sverige, USA, Danmark, England och framförallt Belgien. Trappistöl, gueuze, kriek, tripel, saison, stout. Somliga försedda med en lapp: ”ej till salu”. Dessa, ofta lagrade rariteter, blir man förstås alltid lite extra sugen på. I onödan.

När jag var där igår gick jag dock stoiskt förbi glasskåpen. Jag ville bara ta en paus. Spanade istället kisande över kranarna. Hornbeer Caribbean Rum Stout, Chimay Triple, Liefmans Cuvée Brut, De Struise/Mikkeller Elliot Brew, Närke Svarte Kungen, Ballast Point Sculpin IPA, Oud Beersel Framboise… Valet blev enkelt när jag lite osäkert pekade på skotska Alechemys Galaxy Burst IPA och Reza lugnt nickande säger ”den är god”.  

Så där satt jag, ensam i den lilla baren, med en välbalanserad och karamellmaltig golden ale som inte kunde ha varit mer rätt för mig just då och där. En IPA som vägrade skrika; med modest beska, bekväma mango- och grapetoner och en snäll alkoholhalt på 5,3 procent. Jag kände hur andningen blev djupare. Något inte ens de nyss anlända italienska ölnördarnas smattrande ordkaskader kunde ta ifrån mig.

IMG_5552Det fick bli en till. Frestelsen att ”ticka” nya sorter hade inget att sätta emot när jag såg Tripel Karmeliet på fat. Alltid en vinnare. En söt och komplex klassiker från Brouwerij Bosteels, bryggd på vete, havre och korn och sägs vara baserad på ett recept från 1679. Vanilj, banan, citrus, socker och russin i en oefterhärmligt belgisk och kramgod kombination. Det italienska tjattret tynade bort allt mer.

Men allt har ett slut. Verkligheten tränger sig alltid till slut obarmhärtigt på. Vad var det nu? ”Kaffe, bröd, mjölk, grädde, äpplen…”.

Märkligt nog hade jag fått nya krafter när jag klev upp i solljuset igen. Batterierna var laddade. Eller kanske: Reza hade laddat batterierna åt mig? Vem vet? Det är något magiskt med 3 små rum. Särskilt om man behöver hämta andan en stund.

“Blaskbilden” lånad från 3 små rums facebooksida.

Love hops and live the dream

brewdogdiskIgår fick jag äran att tjuvkika bakom kulisserna på premiärstökande BrewDog Bar Göteborg. 22 maj förra året slogs portarna upp till BrewDog Bar i Stockholm och siktet har hela tiden varit inställt på att öppna i Göteborg före ettårsdagen. Nu har tyvärr byråkratins långsamma malande satt stopp för det och öppning sker istället så fort serveringstillståndet behagar dyka upp. Vilket borde vara nära förestående.

Utan att avslöja allt för mycket kan jag skvallra om en robust och lagom BrewDog-ruffig miljö, där såväl punkare som hipster kan svinga en bägare utan att känna sig malplacerad. Tänk tegel, trä och skotska gymnastikgolv. Jag upplever lokalen som större än jag minns den från Tien Hung-tiden, men det beror nog mer på smartare utnyttjande och möblering.

Bägare förresten, här handlar det mer om Teku-glas. Fast det blir knappast några problem att fylla dessa. 18-20 kranar craft beer, såväl skotsk nektar som gästbrygder, ser till att ingen går törstig därifrån. De lovar dessutom dyrt och heligt att aldrig någonsin servera en industriellt producerad makrolager, utan bara ”den bästa och mest intressanta ölen” de kan få tag i.

Nu håller vi bara tummarna att myndigheterna snabbt får desamma ur.

Adressen är Kungsgatan 10B. Häng på låset.