Tomtegruit?

gruitJag ska hålla mig kort. Tycker nämligen att hembryggaren själv, CarlBryggeri Spritköket sammanfattar det här experimentet alldeles utmärkt själv.

Vi snackar Gruit här, en historisk örtkryddad ölstil som bryggdes innan humlen hade gjort sitt intåg. 

Här bjuds på lätt rökighet, rejält med syra och en komplex kryddighet. Av de sju örterna här (rölleka, enbär, pors, älgört, johannesört, ljung och gråbo) inbillar jag mig att det är pors och enbär som visar sig tydligast i smaken. Men så är jag ingen örtagårdsmästare heller.

Mest överraskad är jag över balansen och drickbarheten. Det är inget man drar ett sexpack av förvisso, men min 33:a glider ner förvånansvärt snabbt. Spännande, intressant och… nästan gott.

Tack för den historiska upplevelsen Carl, och glöm nu inte att spara några flaskor till International Gruit Day den 1 februari.

Pot Belly firar ett år!

PotBellyJubileePosterPot Belly Brew Shop, hembryggarbutiken vid Heden i Göteborg, fyller ett år nästa vecka. Det firas kungligt med generösa rabatter och fem kvällar fyllda med hembryggarhallabaloo som inte bör missas av någon med ren malt i påsen.

Det hela brakar loss med en nybörjarkväll måndag 8 september kl 18-20. Då kan nyfikna komma med frågor och funderingar och dessutom få vara med om en livebryggning i butiken. 10 procent rabatt på nybörjarkit mm.

Tisdag 9/9 är det damernas. Då är alla hembryggande kvinnor, damer, flickor, tjejer, brudar och tanter välkomna att byta, smaka och recensera varandras öl. Och dessutom handla med hela 20 procents rabatt. Mellan kl 18 och 20 stannar gubbarna hemma.

Samma tid på onsdag kväll 10/9 är vikt åt Gothia Hembryggarförening. Rabatter och en trevlig överraskning utlovas.

IMG_6080 torsdagen 11/9 kl 18-20 finns certifierade öldomare från SHBF (Svenska Hembryggareföreningen) på plats för att bedöma era hembrygder. Alla stilar är välkomna, men ni måste anmäla ert deltagande till info@potbelly.se före onsdag 10/9.

Kalaset avslutas med en heldag i butiken. Fredag 12/9 är Give-Away Day, som innebär att när ni handlar i butiken så är ni automatiskt med i utlottningar av finfina priser. Ju mer ni handlar desto bättre priser.

Passa också gärna på att ta en titt på det urval böcker från Beer & Beyond som finns i butiken. Allt som finns i webbutiken kan dessutom snabbt levereras till Pot Belly.

Mer info om jubileet på Pot Bellys hemsida.

Pot Belly Brew Shop + Beer & Beyond = Sant

IMG_6080Kära humlehuliganer och maltmuppar, här har vi glada nyheter!

Ett urval böcker från Beer & Beyonds lager finns nu uppställda till försäljning i den eminenta hembryggarbutiken Pot Belly Brew Shop på Engelbrektsgatan 59 (mitt i Göteborg, vid Heden).

Det är bara ett litet urval än så länge, av såväl förlagsnya som begagnade böcker om öl, hembryggning, bryggerier och annat skoj. Men hittar man något i webbshopen man vill ha, så fixar vi också så det snabbt kan hämtas fraktfritt hos Pot Belly. Fiffigt va? Går försäljningen bra kan dessutom sortimentet komma att utökas.

I butiken finns allt som kan behövas för att brygga öl hemma, från redskap som hinkar, silar och mäsktunnor till nödvändiga ingredienser som jäst, malt och humle. Så shoppa loss vetja och lägg en bok i varukorgen också, så blir alla nöjda. Välkomna!

Debutanter, chokladsmask och trälig öl – recension av fyra öl från Godahops Hembryggeri

godakvartettDet är svårt att recensera hembrygder. Det blir genast så personligt, känsligt och smetigt.

Jag tänker på de gånger jag som musikskribent fått i uppdrag att recensera lokala debutanter. Här har vi musiker, inte sällan unga, som slitit i åratal med sin musik. Harvat i replokaler, burit stärkare, skolkat och fyllt i närvarorapporter till Studieförbund. Äntligen har de lyckats få ut ett album. Kanske via skivkontrakt, kanske genom envist och träget sparade av egna slantar. Det är deras kärleksbarn. Deras dröm. Då ska jag som kritiker sitta där och analysera, peta, kritisera, såga. Skriva att deras dröm borde filas på några år till, att viljan finns men inte låtmaterialet. Att musikerna är duktiga men sångaren borde få sparken. Att vi inte behöver fler kopior av *insert valfri känd artist*. Etc.

Det är svårt. För jag har samtidigt som skribent en ambition att verkligen vara ärlig. Jag vill vara ärlig. Skriva utifrån hjärta, känsla och erfarenhet. Det är etik och stolthet för mig. Jag vill inte fjäska, men jag vill ju samtidigt inte såra. Såklart. Visst, Neil Young eller Lars Winnerbäck skulle jag inte tveka en sekund att såga med fotknölarna (och jag har gjort det), men där har vi etablerade artister vars självkänsla eller ekonomi inte står och faller med en sketen skivrecension. Dessutom borde de vara härdade nog att tåla kritik (även om den gode Keith Richards visar på motsatsen). I uppstarten är man i behov av uppmuntrande ord och lite egoboost. För att överleva i den tuffa, hårda musikbranschen är svårt nog. Då kan man väl åtminstone få en lyckospark innan helvetet sätter in?

Därför är det svårt.

Jag tänker på det där när jag nu har sprungit på några hembryggda öl igen. Jag vet att jämförelsen haltar, men ändå.

Jag fick för en tid sedan chansen att prova fyra olika brygder från Majornas hembryggarkollektiv (?) Godahops Hembryggeri. Jag hade läskats ett tag av deras Instagrambilder och blev sugen att testa, då vi nästan bodde grannar.

Lyckligtvis behövde jag inte oroa mig så mycket. Samtliga flaskor var välkommet befriade från de ”klassiska”, välbekanta hembryggardofterna och -smakerna. De smakade helt enkelt inte alls fel (möjligtvis med ett undantag), utan helt ok. Även om jag kunde sakna lite jävlaranamma. Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Vi tar dem i tur och ordning.

trälenTrälen Pale Ale var först ut. En apa på 5,9%. Redan innan jag hunnit smaka på den har min son en tolkning av namnet: ”kanske för att den smakar träligt?”. Poäng till honom. Men lyckligtvis har han fel. I glaset får jag en orangefärgad vätska med snabbt försvinnande smutsvitt skum. Doften är frisk och fruktig med lite söta fläktar. Munkänslan är sträv och torr. Citrus, parfym, klementin och apelsinmarmelad dominerar smaken. Den är medelbesk och något vattnig, hade önskat lite mer kropp. I eftersmaken blommar en mer otrevlig beska upp. Den når godkänt dock och betyget blir 3/6.

Nördbonus – Malt: Pale ale, Crystal. Humle: Warrior, Nelson, Galaxy.

kahviaKahvia Ja Suklaata betyder inte kaviar och choklad, utan mycket riktigt, som finlandsvännen och språkfanatikern anmärker, kaffe och choklad. Klassiska smaknoteringar i en english stajl brown ale på 6,5% som denna. Ölet är mörkt, mörkt brunt, nästan svart och har beige skum. I doften hittar jag chokladmalt, men också fenoler och någon skum syrlighet, möjligtvis estrar. Kanske, kanske lite kaffe i smaken, men mer choklad. En krämig och maltig brown ale (?) som vinner på värmen. De sista klunkarna är klart godast. 3/6.

Nördbonus – Malt: Pale Ale, Vete, Choklad. Humle: East Kent Golding, Saaz.

brittmarieTredje bärsen under luppen heter Britt-Marie och är ännu en brown ale (om nu den förra var det?). Denna drar mer åt mörkt rödbrunt i färgen och är lite kaxigare med sina 7,4%. Doften är nötig och maltig som sig bör och i smaken letar sig smaskiga mjölkchoklad-toner fram. Den har en antydande krämighet i karaktären, men är samtidigt lite för vattnig för att nå hela vägen. Maltigheten är dock med hela resan och den blir, liksom förra flaskan, bättre när den värms upp lite. Alkoholen väl gömd i maltsmasket. En lite platt eftersmak förtar dock helheten en del. 3/6.

Nördbonus – Malt: Pilsner, Special B, Crystal. Humle: Citra, Cascade. Och Newcastle Brown Ale-jäst.

borgareSist, men inte minst, fick jag möta En borgare på Mariaplan. Det var en stöddig typ. Hela 9,8% stoltserade denna dubbel-IPA med. Det var en levande gyllengul rackare med tjockt och relativt ihärdigt skum. Doften överraskade något med sin diskretion; aningar av blöt hund och blommig humle. Smaken då? Jo, tjena, det här är ju en DIPA i min smak. Bra maltbas, hög fruktighet och busig kolsyra. Kan den ha stått ett tag? Humlenazisterna skulle nog protestera, för det känns som om just den är på tillbakagång, men inte mig emot. Jag gillar ju sådana här sötsmaskiga saker med lite trött humle. Var de hade gömt procenten är dessutom en gåta som jag gärna skriver på pluskontot. Bäst av de fyra öl jag provade. 4/6.

Nördbonus – Malt: Pilsner, Amber. Humle: Amarillo, Simcoe, Warrior.

Mina recensioner av debuterande band har jag löst genom att 1) inte recensera alls och 2) fokusera på det positiva. Jag kunde förstås valt det första alternativet även här, men varför då? Jag har druckit betydligt sämre öl från ”etablerade” mikrobryggerier (ingen nämnd, ingen glömd) och varför ska jag hålla käften om något som faktiskt är bra? Alternativ två blev faktiskt inte heller aktuellt, då jag helt ärligt — inklusive kritik — tog mig igenom dessa fyra hembrygder utan att behöva fjäska eller trampa på några ömma tår. Hoppas jag. Det var förvisso inga öl jag gick ner i spagat av, men ett snittbetyg på 3/6 är faktiskt absolut inget att skämmas för. Speciellt inte för hembryggare. Dessutom, de som känner mig vet att jag är en svårflirtad jävel. Kanske jag rentav är redo för debutantband igen?

P.s. De som känner mig vet också att jag inte är någon fotograf, så ni får ta bilderna för vad de är. På Trälen-bilden skymtar rentav min son. Det bjuder jag på. D.s.