Tomtegruit?

gruitJag ska hålla mig kort. Tycker nämligen att hembryggaren själv, CarlBryggeri Spritköket sammanfattar det här experimentet alldeles utmärkt själv.

Vi snackar Gruit här, en historisk örtkryddad ölstil som bryggdes innan humlen hade gjort sitt intåg. 

Här bjuds på lätt rökighet, rejält med syra och en komplex kryddighet. Av de sju örterna här (rölleka, enbär, pors, älgört, johannesört, ljung och gråbo) inbillar jag mig att det är pors och enbär som visar sig tydligast i smaken. Men så är jag ingen örtagårdsmästare heller.

Mest överraskad är jag över balansen och drickbarheten. Det är inget man drar ett sexpack av förvisso, men min 33:a glider ner förvånansvärt snabbt. Spännande, intressant och… nästan gott.

Tack för den historiska upplevelsen Carl, och glöm nu inte att spara några flaskor till International Gruit Day den 1 februari.

Julklappstips till hembryggaren

olbryggarbokenÖlbryggarboken av Peter M Eronson

Nej, jag är ingen hembryggare. Jag har ett gammalt set från Lilla Köksbryggeriet som har fått stå och damma alldeles för länge. Jag fick känsla för feeling ett tag där i början och köpte sil, kokkärl, extra malt och humle. Men det blev aldrig av.

Ändå har jag mage att rekommendera den här nyutkomna boken.

Här finns allt om vilken utrustning som behövs och hur man går tillväga. De fyra huvudingredienserna betas av en och en, olika ölstilar presenteras och fina listor över olika humle-, malt- och jästsorter saknas inte heller. Lägg till närmare 50 recept, intervjuer med såväl hembryggare som etablerade bryggare och snygga fotografier av bl a Robert Helberg så har du en klockren julklapp till släktingen/vännen/partnern med ölbryggardrömmar. Eller till mig, så kanske jag kommer igång någon gång.

Köp den gärna av Beer & Beyond.

Natten går tunga fjät

sanktaluciaKära göteborgare. Har ni fullt upp med julklappsinköp och ljusstöp? Tror ni att helgen är vigd åt julpyssel, pepparkaksbak och lussetåg? 

Glöm det. Skicka ungarna till mor- eller farföräldrarna, släck ljusen, mata katten och häng istället med ut på maltmys och humlehunger i västkustens vintermörker. Ölsäsongen är nämligen inte över än.

amylaseRedan ikväll, torsdag, blir det ölprovning på City Pub. IPA och pale ale i sex olika varianter ska testas. Priset är 295 kr, tiden är 19.00, anmälan och betalning sker i baren.

På lördag, självaste luciadagen, väntar rentav en heldag med spännande ölevent. Klockan 13 drar Amylases vinterölsträff igång. Fräntorps Folkets Hus är platsen (Fräntorpsgatan 10) och fullbokat är det. 16.30 ska denna hembryggarorgie (35 brygder anmälda) vara slut.

BEDå tar man naturligtvis sin julölstinna lekamen till Haket, där Conor Freeney från Beer Enthusiast håller en provning med engelskt tema. Provningen kostar 200 kr, bokas i baren och börjar klockan 18.

På söndag tänder vi det tredje ljuset till ett glas Resorb.

Pot Belly firar ett år!

PotBellyJubileePosterPot Belly Brew Shop, hembryggarbutiken vid Heden i Göteborg, fyller ett år nästa vecka. Det firas kungligt med generösa rabatter och fem kvällar fyllda med hembryggarhallabaloo som inte bör missas av någon med ren malt i påsen.

Det hela brakar loss med en nybörjarkväll måndag 8 september kl 18-20. Då kan nyfikna komma med frågor och funderingar och dessutom få vara med om en livebryggning i butiken. 10 procent rabatt på nybörjarkit mm.

Tisdag 9/9 är det damernas. Då är alla hembryggande kvinnor, damer, flickor, tjejer, brudar och tanter välkomna att byta, smaka och recensera varandras öl. Och dessutom handla med hela 20 procents rabatt. Mellan kl 18 och 20 stannar gubbarna hemma.

Samma tid på onsdag kväll 10/9 är vikt åt Gothia Hembryggarförening. Rabatter och en trevlig överraskning utlovas.

IMG_6080 torsdagen 11/9 kl 18-20 finns certifierade öldomare från SHBF (Svenska Hembryggareföreningen) på plats för att bedöma era hembrygder. Alla stilar är välkomna, men ni måste anmäla ert deltagande till info@potbelly.se före onsdag 10/9.

Kalaset avslutas med en heldag i butiken. Fredag 12/9 är Give-Away Day, som innebär att när ni handlar i butiken så är ni automatiskt med i utlottningar av finfina priser. Ju mer ni handlar desto bättre priser.

Passa också gärna på att ta en titt på det urval böcker från Beer & Beyond som finns i butiken. Allt som finns i webbutiken kan dessutom snabbt levereras till Pot Belly.

Mer info om jubileet på Pot Bellys hemsida.

Pot Belly Brew Shop + Beer & Beyond = Sant

IMG_6080Kära humlehuliganer och maltmuppar, här har vi glada nyheter!

Ett urval böcker från Beer & Beyonds lager finns nu uppställda till försäljning i den eminenta hembryggarbutiken Pot Belly Brew Shop på Engelbrektsgatan 59 (mitt i Göteborg, vid Heden).

Det är bara ett litet urval än så länge, av såväl förlagsnya som begagnade böcker om öl, hembryggning, bryggerier och annat skoj. Men hittar man något i webbshopen man vill ha, så fixar vi också så det snabbt kan hämtas fraktfritt hos Pot Belly. Fiffigt va? Går försäljningen bra kan dessutom sortimentet komma att utökas.

I butiken finns allt som kan behövas för att brygga öl hemma, från redskap som hinkar, silar och mäsktunnor till nödvändiga ingredienser som jäst, malt och humle. Så shoppa loss vetja och lägg en bok i varukorgen också, så blir alla nöjda. Välkomna!

Debutanter, chokladsmask och trälig öl – recension av fyra öl från Godahops Hembryggeri

godakvartettDet är svårt att recensera hembrygder. Det blir genast så personligt, känsligt och smetigt.

Jag tänker på de gånger jag som musikskribent fått i uppdrag att recensera lokala debutanter. Här har vi musiker, inte sällan unga, som slitit i åratal med sin musik. Harvat i replokaler, burit stärkare, skolkat och fyllt i närvarorapporter till Studieförbund. Äntligen har de lyckats få ut ett album. Kanske via skivkontrakt, kanske genom envist och träget sparade av egna slantar. Det är deras kärleksbarn. Deras dröm. Då ska jag som kritiker sitta där och analysera, peta, kritisera, såga. Skriva att deras dröm borde filas på några år till, att viljan finns men inte låtmaterialet. Att musikerna är duktiga men sångaren borde få sparken. Att vi inte behöver fler kopior av *insert valfri känd artist*. Etc.

Det är svårt. För jag har samtidigt som skribent en ambition att verkligen vara ärlig. Jag vill vara ärlig. Skriva utifrån hjärta, känsla och erfarenhet. Det är etik och stolthet för mig. Jag vill inte fjäska, men jag vill ju samtidigt inte såra. Såklart. Visst, Neil Young eller Lars Winnerbäck skulle jag inte tveka en sekund att såga med fotknölarna (och jag har gjort det), men där har vi etablerade artister vars självkänsla eller ekonomi inte står och faller med en sketen skivrecension. Dessutom borde de vara härdade nog att tåla kritik (även om den gode Keith Richards visar på motsatsen). I uppstarten är man i behov av uppmuntrande ord och lite egoboost. För att överleva i den tuffa, hårda musikbranschen är svårt nog. Då kan man väl åtminstone få en lyckospark innan helvetet sätter in?

Därför är det svårt.

Jag tänker på det där när jag nu har sprungit på några hembryggda öl igen. Jag vet att jämförelsen haltar, men ändå.

Jag fick för en tid sedan chansen att prova fyra olika brygder från Majornas hembryggarkollektiv (?) Godahops Hembryggeri. Jag hade läskats ett tag av deras Instagrambilder och blev sugen att testa, då vi nästan bodde grannar.

Lyckligtvis behövde jag inte oroa mig så mycket. Samtliga flaskor var välkommet befriade från de ”klassiska”, välbekanta hembryggardofterna och -smakerna. De smakade helt enkelt inte alls fel (möjligtvis med ett undantag), utan helt ok. Även om jag kunde sakna lite jävlaranamma. Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Vi tar dem i tur och ordning.

trälenTrälen Pale Ale var först ut. En apa på 5,9%. Redan innan jag hunnit smaka på den har min son en tolkning av namnet: ”kanske för att den smakar träligt?”. Poäng till honom. Men lyckligtvis har han fel. I glaset får jag en orangefärgad vätska med snabbt försvinnande smutsvitt skum. Doften är frisk och fruktig med lite söta fläktar. Munkänslan är sträv och torr. Citrus, parfym, klementin och apelsinmarmelad dominerar smaken. Den är medelbesk och något vattnig, hade önskat lite mer kropp. I eftersmaken blommar en mer otrevlig beska upp. Den når godkänt dock och betyget blir 3/6.

Nördbonus – Malt: Pale ale, Crystal. Humle: Warrior, Nelson, Galaxy.

kahviaKahvia Ja Suklaata betyder inte kaviar och choklad, utan mycket riktigt, som finlandsvännen och språkfanatikern anmärker, kaffe och choklad. Klassiska smaknoteringar i en english stajl brown ale på 6,5% som denna. Ölet är mörkt, mörkt brunt, nästan svart och har beige skum. I doften hittar jag chokladmalt, men också fenoler och någon skum syrlighet, möjligtvis estrar. Kanske, kanske lite kaffe i smaken, men mer choklad. En krämig och maltig brown ale (?) som vinner på värmen. De sista klunkarna är klart godast. 3/6.

Nördbonus – Malt: Pale Ale, Vete, Choklad. Humle: East Kent Golding, Saaz.

brittmarieTredje bärsen under luppen heter Britt-Marie och är ännu en brown ale (om nu den förra var det?). Denna drar mer åt mörkt rödbrunt i färgen och är lite kaxigare med sina 7,4%. Doften är nötig och maltig som sig bör och i smaken letar sig smaskiga mjölkchoklad-toner fram. Den har en antydande krämighet i karaktären, men är samtidigt lite för vattnig för att nå hela vägen. Maltigheten är dock med hela resan och den blir, liksom förra flaskan, bättre när den värms upp lite. Alkoholen väl gömd i maltsmasket. En lite platt eftersmak förtar dock helheten en del. 3/6.

Nördbonus – Malt: Pilsner, Special B, Crystal. Humle: Citra, Cascade. Och Newcastle Brown Ale-jäst.

borgareSist, men inte minst, fick jag möta En borgare på Mariaplan. Det var en stöddig typ. Hela 9,8% stoltserade denna dubbel-IPA med. Det var en levande gyllengul rackare med tjockt och relativt ihärdigt skum. Doften överraskade något med sin diskretion; aningar av blöt hund och blommig humle. Smaken då? Jo, tjena, det här är ju en DIPA i min smak. Bra maltbas, hög fruktighet och busig kolsyra. Kan den ha stått ett tag? Humlenazisterna skulle nog protestera, för det känns som om just den är på tillbakagång, men inte mig emot. Jag gillar ju sådana här sötsmaskiga saker med lite trött humle. Var de hade gömt procenten är dessutom en gåta som jag gärna skriver på pluskontot. Bäst av de fyra öl jag provade. 4/6.

Nördbonus – Malt: Pilsner, Amber. Humle: Amarillo, Simcoe, Warrior.

Mina recensioner av debuterande band har jag löst genom att 1) inte recensera alls och 2) fokusera på det positiva. Jag kunde förstås valt det första alternativet även här, men varför då? Jag har druckit betydligt sämre öl från ”etablerade” mikrobryggerier (ingen nämnd, ingen glömd) och varför ska jag hålla käften om något som faktiskt är bra? Alternativ två blev faktiskt inte heller aktuellt, då jag helt ärligt — inklusive kritik — tog mig igenom dessa fyra hembrygder utan att behöva fjäska eller trampa på några ömma tår. Hoppas jag. Det var förvisso inga öl jag gick ner i spagat av, men ett snittbetyg på 3/6 är faktiskt absolut inget att skämmas för. Speciellt inte för hembryggare. Dessutom, de som känner mig vet att jag är en svårflirtad jävel. Kanske jag rentav är redo för debutantband igen?

P.s. De som känner mig vet också att jag inte är någon fotograf, så ni får ta bilderna för vad de är. På Trälen-bilden skymtar rentav min son. Det bjuder jag på. D.s.

Helsingborgs Hembryggargille + Pot Belly Brew Shop + Beer & Beyond + BrewDog Göteborg = Måndag

På måndag händer det. Helsingborgs prisbelönta Hembryggargille kommer till Göteborg och livebrygger en saison med mango som senare serveras i baren. Trevor på hembryggarbutiken Pot Belly Brew Shop dyker upp med humleprover och snackar hemkokt öl och Beer & Beyond dukar upp ett bord med sina allra bästa böcker om hembryggning, öl och bryggerier. Allt detta smaskiga på BrewDog Bar Göteborg. Får ju bara inte missas. Så på med bästa stassen och mäska in efter klockan 16.

Istället för Malmö

Jo, jag hade jubeerditch planerat en Malmötripp denna helg. Såg fram emot de obligatoriska besöken på Malmö Brygghus, Nya Tröls, Hamnmästaren och Söder om Småland. Äta Sveriges godaste falafel på Möllevången och kanske kolla in vad The Bishops Arms Gustav har på cask för tillfället. Framförallt var planen att gå på premiären av Malmös senaste tillskott av hantverkskrogar: Beer Ditch. Ett litet hak på Nobelvägen som fokuserar på kvalitetsöl och drivs av paret Johanna och Torsten Ekne. Premiären lockade med buffé, lotteri, överraskningar och livemusik av Alabama Moonshine Co.

Av detta blev nu intet. Tågstrejken satte stopp för det. Så kan det gå. Ett par korta rapporter från Beer Ditch kan ni istället läsa här eller här. Jag slickar såren och laddar för en Malmöresa inom en inte allt för avlägsen framtid. Måste ju också ha lite koll på vad mina hembryggande vänner Serial Brewers håller på med egentligen.

 roverfascistsNåväl, jag fick gilla läget här hemma istället. Kryssa mellan Håkanfantaster i alla färger och former. Dricka kaffestout från CAPBrewDog Bar, käka ost på Gyllene Prag och smågnabbas med JohanThe Rover över en ljuvlig Dark Horse Plead the 5th. Jag fick gömma mig för regnet över en SpitfireThe Old Beefeater Inn, konstatera att City Pub var stängt (har det någonsin hänt förut?) och sortera böckerna i webbshopens nya lagerhylla med hjälp av Earl King och Fuller’s London Porter. Jag kunde också, på Haket, konstatera att Libanonbryggeriet 961 Beer borde undvika att göra witbier och red ales i framtiden. En tämligen ordinär Smashbomb Atomic IPA från Flying Monkeys hanns också med på Jerntorgets Brygghus.

bokhyllaNär jag ändå var i City Pub-kvarter passade jag på att kika in i det som för inte allt för länge sedan var den trevliga och seriösa ölkrogen Picasso. Den är nu ombyggd, har nya ägare, heter Beerista och en snabb koll på kranar (Spendrups) och flaskor (där det mest spännande stavades Poppels och Ocean) fick mig mest att känna att här har vi ännu en krog utan genuint ölintresse som försöker rida på vågen. Beerista? Tjena. Men jag kan trösta er med att gänget bakom Picasso snart öppnar upp i nya lokaler i en annan central del av stan. Innanför murarna, som det heter. Räkna med ett bra ölsortiment.

Men helgen är ju inte slut. Det är bara söndag. Vart ska ölradarn styra mig idag? Mariaplan eller Stampen? Järntorget, Kronhusgatan eller Linné? Vi har ju så mycket att välja på här. Vad är väl en öl i Malmö?

Rare & Rated

Håll i hatten, för nu blir det åka av.

Provningsledare Fredrik Berggren (Beersweden) rullar in en serveringsvagn hoppfullt klingande av 14 olika sorters mer eller mindre rara och eftertraktade öl. Vi snackar tokhajpad DIPA, fatlagrade stoutmonster, utgången lambic, blåbärsrariteter och flera fullpottare på ratebeer. Här finns grejer som kan få snålvattnet att rinna även på en ganska härdad ölnörd.

Men vi börjar från början.

IMG_5164Biljetterna till provningen, som är en del av En öl & whiskymässa i Göteborg, sålde slut på nolltid. Ett trettiotal lyckliga är samlade och av kommentarerna att döma inte bara invigda, vilket jag tycker är extra roligt. Fredrik drar igång en PowerPoint-presentation och första ölet hälls upp. Ur hajpvinkel är det förstås en rivstart. Three Floyds Zombie Dust, en American Pale Ale singelhumlad med Citra till oigenkännlighet. Jag drack denna på Copenhagen Beer Celebration i fjol och tyckte redan då att den var överskattad. Smakar som en bra amerikansk IPA. 100 på ratebeer blir fyra i min sexgradiga skala. 4/6.

IMG_5165Nästa smakprov är även den en fullpoängare på ratebeer, men här kan jag nästan förstå grejen. Russian Rivers Pliny the Elder är en dubbel-IPA på 8% som är packad till bristningsgränsen med såväl malt som humle. Ett hett villebråd för öldårar världen över. Flaskan är tappad 13/3, alltså bara en knapp månad gammal, och alla färskhetsfanatiker där ute, som inte råkar bo i Kalifornien, vet att det är få förunnat att hinka så pass ung amerikansk humlesaft. Den är frisk, pigg och har en sprudlande blommig humlefräschör, utan att tappa balansen. Bäst i världen? Nä, men stolta 5/6.

IMG_5166Tredje ölet är kanske Plinys ärkerival, Heady Topper från Vermontbryggeriet The Alchemist. Samma alkoholhalt, samma måttlösa inställning till humle (över 120 IBU!) och samma ratebeer-betyg. En liten omröstning bland provningsdeltagarna ger resultatet jämnt skägg mellan Pliny och Heady Topper, men Beer & Beyond säger att den senare känns torrare, träigare och dessutom har en lite kemisk, parfymerad ton som stör. 4/6 blir betyget, men tummen upp för kaxigheten att uppmana oss att “Drink from the can!”. Något av en hädelse för många finlirare i ölbranschen. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att följa uppmaningen.

IMG_5167Lambicproducenten De Neve lade ner sin verksamhet 1991, då de köptes upp av bryggerijättarna InBev. Deras spontanjästa nektar är alltså inget som går att hitta i parti och minut nuförtiden. Fredrik hade dock jagat rätt på en klenod i form av De Neve Gueuze blandad 1989. Och sicket mästerverk det är! Trä, stall, syrlighet och perfektion. En fräsch och pigg lambic trots sina 25 år och faktiskt en av de bästa gueuze jag druckit överhuvudtaget. Betyget kan helt enkelt inte bli lägre än 6/6. Tack för den upplevelsen!

Vi är nu fyra öl in i provningen och jag börjar inse att min rapport får anpassa sig lite till själva provningstempot, om jag inte ska bli för långrandig. För det var ingen söndagspromenad vi var ute på. Nej, knappt hade man hunnit smutta på ett smakprov innan nästa flaska kom flygande. Med 14 öl på en timme fanns inte utrymme att sitta och pilla i naveln. Jag glömde rentav bort att ta bilder på alla utom en av de resterande ölen, så ni får hålla tillgodo med mitt svammel. Nu kör vi speed-dating med hajpöl. Soundtrack: Slayer.

The Mad Fermentationist kallar sig en amerikansk vettvilling till hembryggare och bloggare. Till provningsdeltagarnas lycka hade Fredrik lirkat fram ett par flaskor av hans Double Barrel Sour Brown. En torr, bärig och träig Brown ale (?) med en syrlighet som smyger sig på efterhand. Aningar av vinäger finns där, men det är en riktigt fint balanserad suris med snygg karaktär av fatet. Och med bara 20 liter bryggda totalt så är det ingen överdrift att kalla denna rare. 5/6.

Belgiska De Struise flaggskepp Pannepot Reserva är nästa öl till rakning. Vintage 2005. Jag har aldrig druckit en dålig årgång av denna och även om den är något tunn i kroppen, så är den så smaskigt russinsöt och kladdigt vinös att jag måste utdela betyget 5/6.

Thomas Hardy’s Ale 2006 hade oxiderat en del. Den var lite väl torr och inte så portvinsaktig som den brukar. Långt ifrån dålig dock och god för en fin 4/6 ändå.

Samma sak med en “färsk” Westvleteren XII (2013?). Jag kände konstigt nog inte igen den på doften, trots att jag druckit några flaskor vid det här laget. Upplevde även smaken torrare än vanligt. Men bara för att jag fick chansen att halsa den direkt ur flaskan får den betyget 5/6.

Samarbetsbrygden Daybreak från amerikanska Hill Farmstead Brewery och danska Mikkeller är en 10-procentig Imperial Stout bryggd med citrus. Tjock, svart och krämig. Känner i både doft och smak ett släktskap med Mikkellerbrorsan Evil Twins Imperial Biscotti Break, men den här är torrare, tjurigare. Riktigt bra. 5/6.

Och nu till det tunga artilleriet. Three Floyds Dark Lord Russian Imperial Stout och dess 15% skojar man inte om. Flaska med silvervax betyder 2007 och här snackar vi tungt, sött, maltigt och alldeles, alldeles underbart. 100 på ratebeer, 100 i mitt hjärta. 6/6.

IMG_5168Hajpade Floridabryggeriet Cigar Citys Hunahpu’s Imperial Stout väcker mig ur mina rosa (?) drömmar om Mayaindianer och mörka furstar. “Den luktar ju som kanelbulledeg!” utropar min granne förvånat. Även smaken har något av barnkalas över sig, om än väl kryddig, och jag fattar ingenting. 3/6.

AleSmiths Speedway Stout har jag aldrig riktigt förstått storheten med. Visst är det en maffig och god stout, men den lyckas sällan bära upp alkoholen på ett tillräckligt trovärdigt sätt. 4/6 får räcka ikväll.

Även hos Mikkellers X Imperial Stout får jag associationer till Biscotti Break (eller så är det mina smaklökar som börjar bli lite uppfuckade vid det här laget?). Tjock, söt, massiv och svart, med toner av kakao, vanilj, lakrits och choklad. 5/6.

Med andan i halsen – och nästa provningsledare, “porterprofessor” Otto Lundell otåligt stampande i tamburen – häller vi upp kvällens fjortonde och sista smakprov. En vackert vinröd spontanjäst vätska med det likaledes vackra namnet Cantillon Blåbær Lambik. Belgarnas omskrivna och hyllade samarbete med Köpenhamns Ølbutikken. Jag hade inte provat den innan och konstaterar lite sorgset att den inte når upp till förväntade Cantillonhöjder. En envis tanke ekar i huvudet: “jag vill ha mer av allt”. 4/6.

Lyckliga och utmattade vinglar vi ut från salen. Somliga av oss mer dumdristiga med tomma glas, andra – förmodligen klokare – med en kollektion slattar som många ölnördar skulle sälja sin mamma för.

Tack Fredrik Berggren (lysande genomfört!) och tack En öl & whiskymässa! Det här var den roligaste timme jag haft på länge. Nog måste det väl ändå bli en nördprovning även nästa år?

Skäggiga kaniner

För ett tag sedan roade jag mig med att prova några spännande grejer från Bearded Rabbit Brewery. Ett hembryggarpar som, med rätta, börjar göra lite väsen av sig. Bland annat vann de, med sin Imperial Stout, en tävling arrangerad av Pot Belly Brew Shop och BeerSweden.se.

Jag har provat några av deras öl innan och kan med glädje säga att formkurvan pekar stadigt uppåt. De blir allt bättre och allt proffsigare och i en blindprovning idag skulle flera av deras öl säkert vara svåra att skilja från etablerade bryggares alster. Dessutom vågar de sig på stilar som man inte lika ofta ser hembryggare leka med. De har bryggt allt ifrån tysk pilsner och saison till rököl och havrestout. Inte bara det gamla vanliga IPA-köret således.

Nåväl, på schemat stod två Berliner Weisse och en Hefeweizen. Ett tyskt lågalkoholrace alltså.

Ich bin ein Berliner

Ich Bin Ein Berliner

Berliner Weisse. 3,8%. Malt: pilsner & vete. Humle: Citra. Jäst: Lactobacillus Bacteria #WLP677 och Nottingham Ale. Bryggd: 14/9 2013, buteljerad: 10/11 2013.

Ljust, ljust gul vätska med massivt, bubblande, champagneliknande skum, som försvinner snabbt som ögat. Diskret frisk doft av färska äpplen och en lite ättiksliknande syrlighet. Syrligheten ännu tydligare i smaken, som i övrigt är mycket frisk och bubblig av kolsyra. Smak av grönt äpple, lite citrustoner och en försiktig undflyende beska i eftersmaken. När bottenböset hälls i tar en lite torrare, tvärare munkänsla över.

Sammantaget: Frisk, fräsch och lättdrucken. En snäll sommaröl, helt enligt stilen alltså. Jawohl. Stark fyra. 4/6.

Ich bin auch ein Berliner

Ich Bin Auch Ein Berliner

Berliner Weisse. 3,8%. Malt: pilsner och vete. Humle: Citra. Jäst: Lactobacillus Bacteria #WLP677, Hefeweizen IV Ale #WLP380 och Brettanomyces Lambicus #WLP653. Bryggd: 14/9 2013, buteljerad: 10/11 2013.

Vildare, funkigare, stalligare i doften och utan det där äpplefriska från syskonet Ich Bin Ein Berliner. Mer citrus än äpple i smaken här. Kanske lite persika. Viss bondgård har bretten bidragit med, men den är ändå hyfsat tyglad. Frisk och kolsyrebubblig i munnen. Syrligheten sätter sig i kinderna, men är inte överväldigande. Något platt i eftersmaken. Den har tappat lite av de friska fruktiga tonerna, men inte vunnit bondgård nog att kompensera det med. God och lättdrucken berlinare, men jag hade hoppats på mer skit och tånaglar från Brettanomyces, men det kanske kommer med tiden? Imponerande likafullt och något jag gärna skulle dricka mer av. Med beröm godkänt. 4/6

Drei Weisen

Drei Weisen

Hefeweizen. 4,8%. Malt: Vete och pilsner. Humle: Hallertauer Mittelfruh. Jäst: Hefeweizen IV #WLP380. Bryggd: 31/8 2013, buteljerad: 15/9 2013.

Grumligt gyllen-/smutsgul i färgen (mörkare när bottensatsen hälls i). Tjockt, snabbt försvinnande skum. Godisbutik i doften. Vingummi och skumbanan. Fruktig och jästig i smaken. Mycket banan, lite persika, äpple, en viss kryddighet och en hel del sprittande kolsyra. Mycket godis/vingummi, men också lite strävhet i smaken. Jästen hänger sig kvar i eftersmaken och ger nästan en mer syrlig än besk läxa. Nu är jag inget större fan av hefeweizen, men jag tycker den här känns hyfsat stilren och jag gillar godistonerna i den. Inget jag skulle dricka mycket av, men det säger nog mer om smak än utförande. Liksom möjligen mitt betyg. 3/6