Good Old Midlands

midlandsJag är en sucker för brittisk ale. Kan inte hjälpa det. Jag har allt gjort mina amerikanska humlerace så det räcker och blir över, men när jag idag vill dricka — inte smaka — så är det knappast över Atlanten jag sneglar. Är man törstig sitter nämligen en pint maltig bitter bättre än ett flytande grapeskal. Och snackar vi porter och stout av det imperiala slaget eller kornvin så vet nog den som följt mina texter att jag föredrar de brittiska, sötare varianterna.

Därför blev jag förstås glatt överraskad när det damp ner en låda blandat brittiskt godis från nya Östersundsbaserade ölimportören Holy Grale på Beer & Beyond Headquarters. Lådan ifråga kallas Best of Midlands – Winter Edition beer box och består av sex olika mörkare ale (4 st 50 cl & 2 st 33 cl) från lika många bryggerier; samtliga verksamma i ett område i mellersta England som kallas Midlands.

Jag har tidigare positiva erfarenheter av Holy Grale från SBWF i höstas. Hängde några gånger vid deras monter och drack milda maltigheter som Hobsons Postmans Knock och Hobsons Town Crier. Det är välkommet med en ny importör som satsar på lite traditionella brittiska brygder, något vi inte är särskilt bortskämda med i Sverige. Om jag får spå lite tror jag dessutom att det är något som med tiden kommer efterfrågas mer och mer. Inte bara brittisk ale, utan kanske också krispig tysk pils, baltporter och, varför inte, svagdricka. Fler än jag kommer nog återupptäcka de mer traditionella stilarna efter att ha fått sitt citrusbegär tillfredsställt efter år av amerikanska humlerundor.

manorMen nu var det ju boxen vi pratade om. Jag börjar med Hobsons Manor Ale. En bitter som faktiskt inte imponerade på fat på SBWF heller. Den har en söt, maltig doft av honung, men också lite citrus och tyvärr något mer kemiskt, tvåligt. Smaken är nötig med drag av sött bröd och kaka och en beska som kryper sig på allt mer efter hand. Jag saknar balans. Den är drickbar, men jag lyckas inte riktigt bli vän med den.

 

 

 

levellerSpringheads The Leveller är näst på tur. Här har vi (jord)nöt, choklad, kaffe och karamell i doften. Smaken är kraftfullt maltig, nötig med försiktigt brända toner och en märkligt paradoxal torr sötma. Enligt bryggeriet är den bryggd i ”Trappist style”, men vad det skulle betyda har jag ingen aning om. Här är det brittiskt ut i sista karamellmalten och med tanke på den modesta alkoholhalten på 4,8% har den imponerande kropp. Kanske lådans bästa.

 

 

 

mudcityNästa, Sadler’s Mud City Stout, kommer inte långt efter. ”Brewed with raw cocoa, vanilla pods, flaked oats, wheat and a complex blend of beautifully dark malts” bådar ju gott liksom. Här är det svart vätska med stiligt ljusbrunt skum. Kakao, vanilj och sött bröd i näsan. Den är fyllig för sina 6,6 procent och har en len och skön munkänsla. Munnen fylls av brända rosttoner och drag av kaffe, vanilj, choklad och smaskig maltsötma. Ett försiktigt syrligt drag spökar i såväl näsa som på tunga, förmodligen är det vetet som busar, men allt balanseras upp stiligt och torrhet och sötma börjar nästan bli kompisar. Det här är en vardagsstout som heter duga.

 

stonedead6,66% alkohol bjuder nästa öl på (sug på den Iron Maiden). Stone Dead från Lymestone Brewery är annonserad som en imperial stout och etiketten pryds av fladdermöss och gravstenar. ”Full moon brewed for extra body”. Fram med vitlöken och krucifixen. Nja, nu tar vi det lite lugnt. Den mörkt bruna, nästan svarta, vätskan har ett snyggt brunt skum som relativt snabbt kryper undan. Doften är rostad; kaffe, läder, men också lite bränt gummi. Smaken är brittiskt nötig med kaffetoner, choklad och, som jag misstänkte, fenoliska drag. Kroppen är på plats och med stigande värme höjs alla positiva smakegenskaper ett snäpp eller två. Stilen skulle jag närmast kalla foreign stout och jag skäms inte att rekommendera den, trots fenolerna.

sadlleDet stilmässigt modernaste ölet i denna sextett måste ändå vara Saddle Black från Purity Brewing Co. Här har vi nämligen en cascadian dark ale, eller som bryggeriet kallar det, ”hoppy black beer”. Bryggd med rök-, choklad- och svartmalt och kryddad med Nya Världens Chinook och Cascade borde ju det här vara en sån där citrusbesk svart bastard som jag slår bakut av. Men inte. Visst, humlen är tydlig i doften, liksom kryddighet och rök och smaken har sin beskärda del av samma varor. Men med balans. Beskan tar aldrig över och bakom hela anrättningen vilar en maltbas som inte ruckar på sig i första taget. Överraskande bra för stilen, som helhet.

 

blackSom final hade jag sparat Black, denna ”russian imperial stout” på 7,2%. En ”deep, dark and complex” rackare om man får tro bryggeriet Battledown.

Pyttsan. Redan den rödbruna, lite blaskiga färgen skvallrar om något annat. ”Sega råttor” säger min sjuåriga son om doften och själv känner jag bara marsipan. Stout? Med en smörig munkänsla, tunn och vattnig kropp och en något syrlig smak kan detta inte betraktas som något annat än ett fiasko. Om än med vaga chokladtoner. Bryggeriet föreslår krämiga ostar och stuvningar till Black. Själv kan jag knappt se den backa upp en halvtaskig kvarterspizza.

En tråkig avslutning på en mixbox som ändå överlag ger en bra bild av vad man kan vänta sig från, för oss okända, mörka vinteröl från Midlands. Ett hedervärt projekt som jag hade stöttat till hundra procent om det inte vore för priset. 343,90 för 2,66 liter är helt enkelt lite för saftigt, särskilt som två av ölen inte riktigt levererar, åtminstone inte enligt mina smaklökar. Fast det är ju mina det. Köp gärna en låda själva och prova. Det lär finnas några kvar ute i landet. Numret är 89602.

Hösten är brutal

höstJag menar inte i största allmänhet sådär. Tvärtom, jag gillar hösten. Äntligen kan man slappna av lite. Ingen hets om att man ”måste ut i solen” och bada och sånt trams. Inga näsvisa ifrågasättanden om varför man sitter inne i den mörka baren när det ”är så skönt på uteserveringen” och framförallt inga förbannade facebook– och instagrambildergrillfascister med stekvante och kall pilsner.

 

Med hösten kan man äntligen ta på sig ordentligt, dricka mörkt öl utan att folk tycker man är wacko och sitta inomhus med gott samvete. Allt hysteriskt och äppelkäckt tynar liksom bort och höstens vackra färger bäddar in yta och glitter i något mer varmt, jordnära och äkta.

Nej, jag menar mer specifikt den här hösten. Och ur ett ölperspektiv. Det börjar bli fullklottrat i min kalender och även om jag såklart inte har möjlighet att gå på allt, så känner jag liksom en stress över allt jag vill vara med på. Växjö öl- & whiskyfestival nu till helgen är en av sakerna som tyvärr går bort. Likaså lördagens Cantillon-event Swanze Day, som utspelar sig lite varstans i världen (i Sverige på Akkurat). Istället blir det familjeliv och honky tonk på Pustervik.

brewfistPå måndag 22/9 blir det däremot provning av italienska bryggeriet Brewfists produkter på BrewDog Bar Göteborg. Bryggeriet startade 2010 och beskrivs av importören Original Brands STHLM som ”rock’n’roll, mer attityd men utan att tappa känsla för balans och smak”. Bryggmästaren Pietro di Pilato, som tidigare jobbat för brittiska Fuller’s, är på plats. Italien börjar bli ett spännande ölland och jag är riktigt nyfiken på vad detta kan vara.

På torsdag 25/9 blir det ett löjligt tidigt tåg för att hinna upp till pressvisningen av Stockholm Beer & Whisky Festival på Nacka Strand klockan elva. Sedan blir det mässa för hela slanten, torsdag, fredag och kanske en stund på lördagen.

stockholm-beer-and-whisky-festivalJag har inte planerat i detalj vilka öl som ska provas (vill man göra det så publicerar bloggen Ölsvammel en mer eller mindre komplett lista till helgen), utan kommer låta nyfikenhet och spontanitet styra. Men det är klart, det finns lite traditionella brittiska grejer hos bl a Holy Grale och New Brews Sweden som jag tänkte kolla in. Mjödhamnens nyhet Höst, som ska vara en ”blandning av rödvinsliknande bärmjöd”, lär också bli svår att gå förbi. Riktig Cider är något jag behöver lära mig mer om, så även där blir det ett besök.

 

Och är man premiärlejon så är man. Därför missar jag ju inte presentationen av Drakens guld, ölet som vann SM i Hembrygd öl i Linköping tidigare i våras och som nu bryggts i Åbros Bryggmästarserie. En annan vinnare var Oliver Twist-bossen Jörgen ”Jugge” Hasselqvist som i en Tradera-auktion för Musikhjälpen vann en heldag på Nils Oscar. Om resultatet, Muddy Water, smakar lika bra som de ser ut att ha haft roligt under bryggningen så lär man inte bli besviken.

Vidare har vi några svenska bryggerier som jag aldrig provat något ifrån, som Sundbybergs Köksbryggeri, Flying Brewery och Dykes Brewery. Monks har med sig hela sin blend-serie och så är förstås ingen mässa komplett utan besök i Belgoklubbens och Constant Companions montrar. Kort sagt, jag kommer ha att göra.

akkuratskaPå söndagen hittar ni mig på Akkurat. Great Brands, amerikanska Ska Brewing och The Beat from Palookaville bjuder in till rhythm & ska-party. Om ni inte ser mig så beror det förmodligen på att jag sitter med näsan djupt nedtryckt i Akkurats cuvéelista.

Väl hemma kan man andas ut till på onsdag den 1 oktober. Då är det nämligen dags för fjärde upplagan av Full rulle, Beer & Beyonds filmklubb för törstiga och vetgiriga. O/O Brewing står för bärsen.

Bor man i Stockholm drar man förmodligen till Bishops Arms på Folkungagatan och hänger med Founders istället.

Glöm bara inte att boka biljetter till Copenhagen Beer Celebration. Klockan 22 släpps dessa.surölfestival

7 oktober drar en fem dagar lång surölfestival igång på Ölrepubliken i Göteborg och lördagen 11 oktober är det Öl & Whiskyfestival i Lena Ph:s Vetlanda minsann. Samma dag som ölimportören Constant Companion och Beer & Beyonds böcker besöker Haket.

Där slår jag igen kalendern för tillfället och ber att få återkomma. Hösten har nämligen bara börjat och vi får inte glömma att andas lite mellan klunkarna. Vi ses i vimlet!