Det här med musik på krogar

thebandJag satt för ett tag sedan på en krog här i Majorna, Göteborg utan att ta någon egentlig notis om vad som kom ur högtalarna. Plötsligt höll jag på att sätta min Beerbliotek i halsen. Den där basgången, den kände jag igen. Det var inte det vanliga lullet av friktionsfri konsensuspop. Det tog några förvirrade sekunder av letande i den något igendammade musikaliska hjärnbarken, sedan kom jag på det: NRBQ. Eller rättare sagt Terry Adams från NRBQ och introt till Beautiful Lover från 2009 års album Holy Tweet. Fantastiskt! Eller, vänta nu… nä, det var ju inte den. Alls. Såklart. Hur kunde jag inbilla mig det?

För har man ett musikintresse som sträcker sig ett uns utanför rockklassiker och dagens topplistor så kan man drömma om att bli positivt överraskad på krogen. Undantag finns lyckligtvis. På The Bishops Arms Järntorget kan man få såväl Big Star som Nick Lowe till sin Arbetarporter, tack vare barchefens fäbless för powerpop. Och när jag satt på Oliver Twist någon gång i höstas och sådär lite lokalpatriotiskt klunkade Ocean Glenn No 5 på cask dök självaste Frankie Fucking Miller upp i högtalarna. Sällan har en öl smakat så gott. Min lycka var pinsamt svår att dölja. Med lite tur kan man också få höra Sex Pistols eller lite twangig honky tonk på City pub. Och när vi ändå är i det tämligen osexiga Avenyområdet så måste ju 3 små rums softa västkustjazz nämnas.

Annars är det mest Absolute Rock.

Jag har länge undrat varför. Jag har såklart inget emot Neil Young, AC/DC eller Simon & Garfunkel. Tvärtom. Sades softporriga cocktailsoul funkar utmärkt, Led Zeppelin svänger rätt bra så länge Robert Plant inte gapar för mycket och ja, Elvis Suspicious Minds är bra, men snälla, inte en gång till.

Men vad är grejen egentligen? Finns det verkligen inte en själ i krogbranchen som har grävt djupare i en skivback än så? Har de bara Star Wars-filmer och Greatest Hits-plattor hemma? Är det verkligen ingen som har hört The Plimsouls? Har alla missat swamp pop-hjältarna i Cookie & the Cupcakes? Har de aldrig gråtit till en George Jones-ballad? Har ingen headbangat till Reigning Sound eller Heartless Bastards? Har Richard Hawleys storhet gått alla restauranganställda förbi? Är hela branschen uppbyggd på Spotifylistor baserade på senaste numret av Nöjesguiden? Har inte krogpersonal någon musiksmak?

Det här är allvarligt. Jag har fan krav. Jag är rätt kräsen när det kommer till öl. Jag kräver inte hajp eller nyheter längre (jag orkar inte ens ticka jämt längre), men det ska tamejfan vara gott. Det ska vara kvalitet, balanserat. Det kan betyda Omnipollo, Founders eller Cigar City såväl som Fuller’s, Köstritzer eller Oceanbryggeriet. Hellre dricka än smaka är min melodi nuförtiden. Balans och drickbarhet är vad jag vill ha. Men det ska vara gjort med själ, hjärta och distans. Och det gäller även musiken.

Men fan heller. Inte ens The Band får man höra. Istället blir det Oasis, The Smiths, den där fula Nirvanatrummisens urtrista nya Brothersrock-band eller någon annat trött och/eller ointressant ungdomar-gillar-det-här-indie man tvingas att sänka pinten till. Ingen verkar ha hört talas om Lennart Persson, Lester Bangs eller att det finns något som kallas Southern soul. Det är genuint tragiskt. Jag längtar verkligen efter den krog som serverar en Brekeriet till tonerna av Chuck Prophet eller Joe Barry. Det är inga höga krav. Men det lär jag väl få drömma om.

Så jag avslutar väl istället min The Kernel Imperial Brown Stout London 1856 till Songs of Bodas nya album (ja, jag är kompis med honom, men det spelar ingen roll, det här är genuin musik, på riktigt) och knyter näven i fickan en stund till.

Krior från en öldränkt tystnad

2014-11-26 steneJa, jo, jag vet. Det är tyst härifrån. Jag är ledsen för det, men så är det ibland. Här kommer någon form av inverterat förlåt.

Det råder ingen brist på ölrelaterade aktiviteter, om ni nu trodde det. Tvärtom faktiskt. Därför bjuder jag på ett litet axplock av vad som hänt i Beer & Beyonds värld. Lite sånt som jag hade tänkt skriva om, men liksom inte hunnit med. Kort, fragmentariskt och förvirrat. Som det anstår en ölresenär på kurs mellan kaos och autism.

Några resor har det blivit, främst med anledning av mitt nya jobb som ölmånglare. Jag har fått en guidad rundvandring i Akkurats imponerande ölkällare med hövding Stene som ciceron. En kväll som för övrigt förgylldes av parallellhinkande av Bink de Reuss (2003 och, öh… färskare), en så kallad ”mengbier” (blandöl) från belgiska Kerkom. Och, som alltid när jag är i storstan, har caskkranarna gått varma på såväl Oliver Twist som Akkurat. En liten räkfrossa på Pressklubben med benäget belgiskt bistånd av Hr Skrubbe har också hunnits med. Det har ölats en del även i Uppsala med besök på Slottskällans Bryggeri som absoluta höjdpunkt. Men jag ska inte tjata för mycket om resor och krogbesök.  Det är ingen dagbok det här.

domarutbildningUtbildning är bra, sägs det. Därför satte sig Beer & Beyonds hövding i skolbänken ett par dagar i början av januari. Tillsammans med ett trettiotal andra ölstörda individer gick jag Svenska Hembryggarföreningens (SHBF) öldomarutbildning. En mer utförlig rapport därifrån kan ni få av Fabrikör Ekstedt. Stilar, smaker och historik har jag hyfsad koll på, inbillar jag mig. Men så är det ju det där med mäsktemperaturer, iso-alfa-syror, proteinraster, enzymer och annat bryggtekniskt trams jag som icke-bryggare är måttligt fördjupad i (jag är nog mer romantisk nörd än teknisk). Nog för att jag gärna sållar mig till den namnkunniga skaran av ickebryggande öldomare (Hej Janko! Hej Bark!), men skulle jag kugga på tentan så vet jag att jag är i gott sällskap även där. 14 mars faller bilan.

brownangelIgår, söndag, bjöd importören Wicked Wine på en Wicked Day i GTS Festvåning i Vasastan här i Göteborg. Höjdpunkterna hittade jag i Clown Shoes chokladsmaskiga och välbalanserade Brown Angel, välsmakande historielektionen Imperial Brown Stout Export 1937 från Mohawk och kanske det bästa jag druckit från Londons Camden Town, den stilfullt välhumlade India Hells Lager. Sierra Nevadas Snow Wit var inte så pjåkig den heller, om man nu låtsas vara modern för en liten stund. Så särskilt wicked blev kanske inte tillställningen, men sämre söndagar har man definitivt upplevt.

*

Kort och gott:

Håll utkik efter nästa nummer av skotska dryckesmagasinet Hot Rum Cow där Beer & Beyonds presstalesman säger några väl valda ord om lågalkohol-öl till chefredaktör Liz Longden.

Texter av undertecknad hittas också i snart kommande nummer av c/o Hops och Svenska Ölfrämjandets medlemstidning Maltesen (höst-vinter-vår-nummer?).

Jag har hållit i ölprovningar på Ölrepubliken, Brewers Beer Bar och Het Amsterdammertje. Ölprovningar är kul och jag håller gärna sådana. Företagsgrupper, kompisgäng, nyfikna nybörjare. Hör av er så knåpar vi ihop något.

Sommelierernas DagClarion Hotel Post har avverkats. På ölfronten hittades bland annat Poppels, All In, Stockholm Brewing och en riktigt usel spansk hefe weissen. Men jag får erkänna att det blev mest beyond den dagen, då det rann en eller annan Zinfandel och Cabernet Sauvignon såväl som mer destillerade dryckjom genom min malthärdade strupe.

Gott om privata provningar har det blivit också. Allt ifrån tyska lagerrace med Beersweden-Fredrik till öltypsdefinitions-orgier med fellow öldomaraspiranter. Sa jag att provning var kul?

Jag har samlat på mig lite mer öltidskrifter och tänkte åstadkomma något recensionsliknande av dem vad det lider. Uppslag till andra artiklar saknas inte heller, eller vad sägs om ”Does humor belong in beer?”, ”Det här med musik på krogar”, ”Om ölets baksidor” eller ”Ett riktigt fittöl”. Det är bara det där med tiden…

Fast nu ser vi framåt. Något av det jag ser fram emot den närmaste tiden är bland annat den egentliga premiären för Odd BrewingDeliverket 27/2, tap takeover av Søren Parker Wagners nya bryggeri Dry & Bitter Brewing CompanyBrewers Beer Bar 1/3, Full rulle öl & rök special på Mellgren’s 5/3 och norska AustmannBishops Arms Järntorget 7/3. Jag hoppas kunna återkomma med mer detaljer snart.

Som sagt, se detta inlägg som ett litet tafatt försök till ursäkt. Jag har för tillfället alldeles för ont om tid för bloggverksamheten, men lovar ändå att försöka uppdatera lite oftare. Men nu får ni ursäkta mig, jag måste gå och låtsas läsa lite till i Palmers How to Brew.

Mässjidder, barhäng och smutsiga bastarder

wecandoitDet har varit tyst härifrån ett tag. Det betyder inte att det rått brist på saker att rapportera om. Tvärtom. Jag har haft fullt upp. Jag var till exempel med när elva öltokiga kvinnor bryggde We Can Do It!Oceanbryggeriet. Jag har dessutom provdruckit denna humlestinna pale ale direkt från tank, men tyvärr missade jag krogpremiären i måndags. All heder åt det projektet. Och kul att jag fick vara med på ett hörn på den resan.

 

Krogar har inspekterats. Ett axplock: Haandbryggeriets mästerliga oud bruin Haandbakk har pimplats på Haket, en bekvämt bränd Viccy Park Porter från brittiska Redchurch har avnjutits på 3 små rum, City Pub har bland annat bjudit på Beer Heres trevligt maltiga Harwood Brown Porter och jag har även hunnit med premiären av Box nya whisky The ChallengerFlying Barrel. Och när jag ändå var där passade jag på att prova Rådanäs Ekologiska Vinterbajer. En Falcon Bayerskt för mikrogenerationen, som nog ska avnjutas till lite mat för att helt komma till sin rätt.

All In Beer Festbokbord har också avverkats. Det har väl inte undgått någon? Nu var jag på plats med mina böcker och därför där mer som bokhandlare än bloggare/journalist. Jag blev lite låst helt enkelt och kunde inte mingla fritt i montrarna. Därför lämnade jag också tickarglasögonen hemma. Det var rätt skönt att bara smaka och inte nörda så mycket. För nog hann jag allt få i mig lite smakprov ändå.

Att inte nämna Cigar City vore ju tjänstefel. Marshal Zhukov’s Imperial Stout till exempel, var visserligen lite ung och rufsig, men så snyggt sojafet och stabbig att det var svårt att värja sig. Caffè Americano Double Stout var kanske ännu mer imponerande. Kan också passa på att bidra till hajpen om Floridas J Wakefield. Självlysande fruktbomben Dragon Fruit Passion Fruit var inget mindre än en skrämmande fulländad Berliner…, förlåt, Florida Weisse. Johnathan Wakefield är en trollkarl.

capManchesters Marble Brewery har charmat byxorna av många med sin Earl Grey IPA, men jag fastnade mer för den lätta och krämiga Chocolate Marble. För att inte tala om den, enligt uppgift, treåriga Brewers Reserve Barley Wine Aged in Bourbon Barrels från norska Lervig. En orgasm i russinsötma, fatelegans och brittisk fyllighet.

Inte skämdes våra svenska bryggerier för sig heller. Malmö Brygghus bjöd på spänstig humlig drickbarhet med sin Flip Flop och överraskande maltsötma i Winter Galactic. O/O:s havre-APA Pretty Pale Ale (som hade premiär på Full rulle #4) blir bara bättre och bättre och fräscha Brewski visar var humleskåpet ska stå; inte minst med sin redan klassiska Herr Hemlig IPA. Nya Sahtipaja är måhända inte riktigt framme än, men synnerligen lovande med sina syrliga brygder. CAP tycker jag har utvecklats positivt den sista tiden och på All In-festen kunde man bland annat låta sig köras över av Abscence of Light Imperial Bourbon Barrel Aged Vanilla Stout (pust!). En kraftfull och imponerade svart explosion i vanilj, trä, sirap, kaffe, choklad och karamell.

lervigMen jag ska inte babbla på här. Sammanfattar istället med att det var en synnerligen välarrangerad mässa, packad med glada människor och läskigt mycket bra bärs. Faktum är att man aldrig behövde oroa sig för att få en dålig öl. Bara den personliga smaken satte gränser (Malmö Fruit Break!, någon?). Alla volontärer gjorde ett kanonjobb och uppstod något problem (som att polletterna tog slut) så löstes det snabbt och smidigt. Att jag sålde lite böcker skadade ju inte heller. Tack alla som kom förbi min monter och tittade, handlade, snackade, bjöd på öl! Jag längtar redan efter nästa års mässa.

 

dirtybastardI onsdags var det Foundersprovning på Bishops Arms Järntorget. En handfull tappra maltvänner bjöds på åtta olika brygder från Michigans finest, ledda av Wicked Wines Lotta Dahlbäck. Jag har tjatat om Founders förträfflighet innan, så jag ska inte bli långrandig, men konstaterar gärna att den tokhyllade KBS faktiskt nästan lever upp till hajpen. Mjuka vaniljtoner och maffig kropp. Founders är ju ett bryggeri som alltid (nästan, Rübaeus var ingen höjdare) levererar balans och kvalitet. Och som dessutom bryr sig om malten. Något som de humleförblindade jänkarna överlag annars inte är kända för. Kvällens vinnare blev nog ändå Dirty Bastard. En söt och krämig Scotch ale med smak av karamell, fudge och kola. Stiltrogen och självklar.

*

Men nu ser vi framåt. Imorgon lördag och på söndag är jag på plats med mina böckerOceanbryggeriets julmarknad Ocean Market. Läs mer om den här. Det finns lite biljetter kvar än, men skynda er att boka, för de går åt. Kontanter eller Swish gäller som vanligt om man vill handla av mig.

lördag 29/11 håller jag en öppen belgoprovning på Ölrepubliken. Hör av er till dem för att se om det finns platser kvar.

Och så glömmer ni väl inte öl- och filmorgien Full rulle #5Haket 1 december? Eller Back in Black, den halvblinda provningen av imperial stout på Brewers Beer Bar lördag 6/12. Boka redan nu.

Det var nog allt för den här gången. Vi ses i vimlet. Over and out.

En svart tid för göteborgare

HEADY-TOPPERÖlvänner på västkusten, det är hög tid att börja planera. Ingen risk för torrläggning denna vecka heller nämligen. Vi börjar med BrewDog Bar, som lockar med Russian Doll på fat. Fyra öl bryggda med samma ingredienser, men i olika mängd; från snäll Pale Ale till styggt Barley Wine. Toppa detta med några 15 dagar gamla burkar Heady Topper, denna tokhajpade aspirant till titeln ”världens bästa dubbel-IPA”. Personligen tycker jag nog att Pliny the Elder ändå är snäppet bättre, men vem är jag att gnälla?

perfectidjitPå lördag smäller Brewers Beer Bar av en riktig dubbelraket. Dels är det release för All In Brewings senaste brygd RLGK 10517 Celebration Stout. En 12-procentig ruskprick med vanilj och kaffe som är bryggd för att hylla den flitiga ratebeerianen Ronny Karlsson. Samma kväll passar Dugges på att släppa senaste årgången av sitt svarta monster Perfect Idjit! 16.00 öppnar portarna på Tredje Långgatan. Vill man förresten veta mer om vad som är på g på BBB så har de nu börjat lista kommande fat på nätet. Check it out.

porterdrinkerSöndagen blir svart den också, fast då är det The Bishops Arms Järntorget som gäller. Då drar nämligen den fina traditionella porterveckan igång. Ett måste för alla vänner av mörk nektar. Jag gissar att det i vanlig ordning gömmer sig spännande mörka skönheter i katakomberna. Krogen har nämligen genom åren flitigt och föredömligt ”glömt” fat som fått ligga och gotta till sig. Såhär berättar de själva om eventet:

Startskottet för 2014 års upplaga av vår eminenta Portervecka går som bekant söndag 26 oktober kl 12:00. Just denna söndag går i Ocean-bryggeriets tecken! Bryggare Thomas Bingebo kommer på mingel och tjôt om öl och annat. Samtidigt kopplar vi på ett exklusivt fat av en vällagrad Ocean-porter från vår källare, samt tar fram några fina flaskor – kanske de sista av sitt slag!

På denna korta veckas andra dag, måndag 27 oktober har vi pub quiz och temat är självklart öl och kanske framförallt porter! Frågesporten sätter igång 19:00.

Bland höjdpunkterna kommer finnas hela tretton kranar laddade med porter och stout. Nya sorter blandas med lagrade fat, från olika håll i världen. Det blir nya, fina flaskor att smaka av och självklart kokar vi ihop något speciellt även i köket för denna härliga vecka! Vad sägs om portermarinerad entrecôte med rostade rotfrukter och citrus-crème fraiche? Härligt, sägs det!

*

På söndag stundar också receptskrivning för Ocean-/FemAle-/tävlingsölet We can do it! Det finns lite att göra alltså. För oss som inte drar till SMÖF då förstås.

fridhammarOch allra sist, & Beyond, för man kan ju inte leva av öl allena. Väl? Vill man ha koll på vad som händer på livescenerna i trakterna, åtminstone när det kommer till roots, blues, soul, country och annat livsnödvändigt, så vet ni väl att det är till Fridhammars GigKalender man vänder sig? Cheers!

Ölets Alice Timander

bronieDet har varit en svettig vecka för oss ölstörda göteborgare. Premiärer och event har avlöst varandra och till råga på allt var det helgdagar inklämda så det krävdes lite pyssel och knåp för att få barn, jobb och öl att samsas under någorlunda harmoniska former. Det blev således inte mycket skrivet. Jag gör det enkelt för mig och kör en resumé idag istället.

Veckan inleddes med att Siren Craft Brew och Omnipollo på tisdagen ockuperade The Rover, men det har jag ju redan skrivit lite om så det kan vi lämna därhän.

basis

Onsdagen var vigd åt smyginvigning av BrewDog Bar Göteborg. Men först smet jag in för en lunch på Ölstugan Tullen Andra Lång. En krog jag sällan besöker nuförtiden. En sur Eskilstuna Mosaik IPA fick möta vasken (kran? fat? batch?) och istället beställde jag in en troget maltig Jämtlands Pilgrim och en panerad ost. Nu vet alla som känner mig att jag inte bara är gammal Pragresenär och ostfantast utan också lagd åt det konservativa hållet kulinariskt. Tullens panerade ost med rostade rotfrukter istället för potatis och coleslaw istället för tartarsås blev alltså något av en utmaning för en gammal tjurskalle. Men ned gick den allt, mätt blev jag och efterrätten väckte mig snabbt ur mitt traditionalistiska muttrande. Slottskällans Basis var ett överraskande bra försök till en kraftfull havrestout. En 11-procentare med fina rostade toner, kaffesmak och mjuk havrekänsla. Med lite mer kropp och bättre dold alkohol kan det här bli en riktig höjdare.

tavla2En smaskig Saison Dupont Cuvée Dry Hopping 2014The Bishops Arms Järntorget senare så var man på plats i brygghundarnas nya palats. Såhär dagen före den officiella invigningen var det relativt lugnt och man kunde utan stress hänga på cementdisken och välja från de 18 kranarna. Ett stort glas BD Nottingham visade sig vara ett alldeles utmärkt förstaval. En välbalanserad California Common som gjorde sitt jobb. En snäll och klunkabel (ja, jag vet) stil som jag numera gärna återkommer till.

Gypsy Inc-samarbetet Pale Trail däremot smakade mest blod och plåt så jag gick raskt vidare till Brixton Porter. Med sina mjuka, vänliga och synnerligen brittiska toner sällar den sig till BrewDogs senare, lite mer lågmälda alster som Old World Russian Imperial Stout och Old World India Pale Ale. Öl som sänker volymen en aning och låter tradition ta mer plats än aggressivitet. Välkommet.

tartofdarknessTradition Up Yours hette inte nästa bärs, men det kunde den ha gjort. Istället hette den Tart of Darkness och var bryggd av, inte BrewDog, utan amerikanska The Bruery. Denna ”sour stout aged in oak barrels” närmade jag mig med skeptisk min. Stout och syrlighet är nämligen, enligt min erfarenhet, sällan någon lyckad kombination. Men tji fick jag. Något stoutigt var förvisso svårt att hitta, men vilken fin funkig och välavvägt syrlig upplevelse denna oude bruin-liknande skapelse bjöd på. Sura bakterier, vildjäst och vanilj i ljuv förening.

I lokalen trängdes vid det här laget alla möjliga bryggare, bloggare, bartenders och BrewDog-busar. Kornmalt & Humlekottar här, Rådanäs och O/O Brewing där och Surisar lite varstans. Jag började ångra att jag tog en 11-procentig lunch och visste att en heldagsutflykt med familjen stod på schemat nästa dag, så jag avslutade med ett par Cigar City-burkar och lunkade hemåt i kvällningen.

Torsdagen ägnades som sagt åt familjen. Jag fick nöja mig med en Spitfire 3,5 på stranden i Särö, men det kanske rentav var att föredra framför köerna till BrewDogs officiella öppning?

haketburkPå fredagen tog jag sonen med mig till West Pride. Medan han käkade regnbågskaka och lyssnade på queersagor släckte jag törsten med en Queerbliotek i Hakets stora tältklädda servering. En fruktig pale ale med markerad men inte överdriven beska, specialbryggd av Beerbliotek för detta evenemang. De som inte hade en rastlös sjuåring med sig kunde också gå lös på ett tämligen imponerande utbud av hantverksöl på burk. Ett Haket i Bältesspännarparken hade man kunnat stå ut med hela sommaren.

 

victor

 

Framåt kvällen var det dags för nästa premiär. Brewers Beer BarTredje Långgatan. Men eftersom jag redan rapporterat från smygpremiären veckan innan nöjer jag mig med att konstatera att surdegspizzorna fortfarande var lika goda. Minst. Och att stilen för kvällen hette brettad pale ale. Sad Robot hade kokat ihop just en sådan på bara 2,9 procent och Brekeriets Hundra var så ren och funkig att den nästan gav lite Orval-feeling. Att De Struise Pannepeut (inte Pannepot) fanns på fat var väl inget att direkt beklaga heller.

    

öllistaNog blev det en eller annan öl till, men premiär är premiär och snart tryckte det på rätt bra där bakom så jag kände att det var dags att lämna barplats åt andra törstiga. Efter en försiktig fråga till Electric Nurse om deras 15,5-procentiga Some Kind of Monster var resultatet av en sån där graviditetsnoja lämnade jag BBB-kalaset innan någon blev skadad.