Tomtegruit?

gruitJag ska hålla mig kort. Tycker nämligen att hembryggaren själv, CarlBryggeri Spritköket sammanfattar det här experimentet alldeles utmärkt själv.

Vi snackar Gruit här, en historisk örtkryddad ölstil som bryggdes innan humlen hade gjort sitt intåg. 

Här bjuds på lätt rökighet, rejält med syra och en komplex kryddighet. Av de sju örterna här (rölleka, enbär, pors, älgört, johannesört, ljung och gråbo) inbillar jag mig att det är pors och enbär som visar sig tydligast i smaken. Men så är jag ingen örtagårdsmästare heller.

Mest överraskad är jag över balansen och drickbarheten. Det är inget man drar ett sexpack av förvisso, men min 33:a glider ner förvånansvärt snabbt. Spännande, intressant och… nästan gott.

Tack för den historiska upplevelsen Carl, och glöm nu inte att spara några flaskor till International Gruit Day den 1 februari.

Medeltidsspyor och fransk cider

I brist på uppdateringar bjuder jag på en medeltidsspya. Håll tillgodo och ta det lugnt i helgen.

medeltidaspya

Ok då, ett litet tips kan ni få också.

Ett tämligen outforskat område för mig är cider. Den svenska ciderkulturen är ju ännu i sin linda och de flesta som hör ordet tänker på en söt, blaskig och kemisk vätska som har mycket eller inget att göra med den äkta varan. Ska man uppleva cider på riktigt så får man vända sig till framförallt England och Frankrike.

Jag har börjat göra det så smått. På SBWF hängde jag till exempel en stund vid importören Riktig Ciders monter. Där fick jag bland annat smaka den torra och delikata Cidre à l’ancienne brut från Domaine de Kervéguen och den sötare Bordelet Sydre Argelette, gjord på hela 19 olika äppelsorter. Bägge franska kvalitetsdrycker med välbalanserade toner av fat, frukt och fräsch syrlighet. Långt ifrån Kopparbergs, om jag säger så.

gosneMersmak blev resultatet av det mötet, så när jag häromsistens var på Systemet för att hämta ut mina flaskor Gulden Draak Brewmaster’s Edition (fantastisk!), blev det spontanshopping av en 75:a halvtorr Cidre Breton Gosne från Florence Loisel. Den såg så ensam ut där i hyllan.

Det var ett lyckokast. Citrus, pomerans, bondgård och funkig jäst i doften. Smaken var något sötare än jag väntat, men skönt skräpig med lite läder, hö och halm och en överväldigande frisk äppelarom. Fyra lättdruckna procent och en precis lagom dos av bonnigt motstånd.

 

Vinalliansen distribuerar och Systembolaget levererar. Mitt tips till helgen blir alltså denna halvtorra franska cider, som förhoppningsvis inte ska generera några medeltidsspyor.

Simma nu lugnt så ses vi därute.

En trevlig ekologisk pilsner

marthaFamiljebryggeriet Riedenburger Brauhaus ligger i Bayern, sydöstra Tyskland, ca en timmes bilfärd norr om München. Bryggeriet grundades 1866 och lade så tidigt som 1994 om hela produktionen till ekologisk. Ett pionjärarbete indeed.

Martha Krieger Spitzenpilsner är döpt efter kvinnan bakom den ekologiska omställningen, Martha, fjärde generationens Kriegerbryggare. Det är en ofiltrerad ljus lager av Bayersk pilsnertyp med alkoholhalt på 4,7 procent. När jag häller upp landar en ljust gyllengul vätska i glaset och en massiv vit skumkrona tar gott om tid på sig att försvinna. Doften är frisk, söt och brödig med lite fruktiga aningar.

Smaken är gräsig av den tyska Hallertauhumlen, med citrusaktiga toner av apelsin/klementin och en försiktig kryddighet. Malten är ständigt närvarande med brödig sötma och honungsfläktar och i eftersmaken kommer en tydlig, men hyfsat modest beska. Det är inget öl för den som vill ha en käftsmäll, men väl en vänlig kompanjon till enklare maträtter och en trevlig törstsläckare. En bra ekologisk pilsner kort och gott.

Martha Krieger Spitzenpilsner importeras av Sigva Partner AB och finns på Systembolaget sedan 1 september. En halvlitersflaska kostar 19,90.

Kladdig charkdisk? En tjurig kortrecension

bigdansNog för att även jag kan tröttna på ölrecensioner ibland, som den här bloggaren, men jag tar ändå risken att slänga ut en kortis. Ölproducenter och importörer får ursäkta, men min ambition är faktiskt att vara så ärlig som möjligt. Har ingen lust att fjäska mig fram i tillvaron. Och ibland blir jag liksom bara provocerad.

Så vad är då detta?

En klassiskt gyllenfärgad lager med tunt vitt skum som försvinner fortare än man hinner säga oktoberfest. Kladdig charkdisk och metall i doften. Bättre blir det inte i smaken, som domineras av samma metall och fula rökighet. Vetekaraktär vetefan. Vattnig och blaskig är den också. Viss anonym sötma och ett något kryddigt avslut. Lättdrucken? Visst, men meningslös och inte välsmakande någonstans. Vad är då poängen?

Nu är jag förvisso ingen större vän av rököl, men nog hade jag väntat mig lite mer balans och tja, varför inte en eller annan god smak? Jag vet att Slottskällan kan bättre än såhär.

Slottskällans oktoberfest-öl Big Dan’s Oaky Smoakey Wheat Lager släpptes på Systembolaget 1 september. Distributör är Amka Vinimport och 50 cl kostar 28,90. Köp gärna en och bilda din egen uppfattning.