Noshörningsfis långt ner i halsen – en spontan och förvirrad ölrecension

LaLunaRossaJamendåså. Här blir ju inga barn gjorda. Varför inte riva av en liten spontanrecension istället. Ja, då menar jag inte spontan som i spontanjäst förstås, utan att recensionen i sig blir spontan. Ni hajar? Skjuten från höften liksom. På lösa boliner. Här & nu. Utan skyddsnät. Ett rop i mörkret. Ett brev utan avsändare. En… stopp nu.

Fast man kan nästan tro att vi rör oss i lambikland (Ja, jag har bestämt mig, jag skriver lambik med k. Det känns närmare, mer hemma. Har alltid tyckt att lambic med c känts lite konstlat och artyfarty liksom. På svenska alltså. Så jag skriver lambik med k hädanefter, ok? Vem hänger på? Sorry förresten att jag bryter mot alla grammatiska regler här nu med en massa osammanhängande meningar mitt i en parentes. Det är ju inte klokt! Jag ska sluta nu).

Kolsyran är obefintlig. Vätskan är murrig och amberfärgad. Tung liksom. Näsan fylls av bär och syra. Jag luktar igen. Bär och syra. Och trä. Läder. Den har stått i kylskåpet rätt länge nu. Förmodligen sedan den släpptes på Systembolaget. Jösses, det är ju ett år sedan, ser jag nu. Av någon anledning har den hamnat längst bak hela tiden. Konstigt. Kan det vara för att den har bäst före 2040? Nä, det kan jag inte minnas att jag läst innan. 

Vad tyst det är. Vad kräver det här för musik? Funk? Är det Brettanomyces? Nog är det lite läder där i gommen också, men Brett? Nja. Syrlighet däremot, en syrlighet som balanserar läskigt nära vinäger, men… en klunk till… plommon? Skarp syrlighet. Vass. Men inte vinäger. Ta bort det. Det här är gott. Men inte belgiskt gott. Varför säger jag så? För att jag vet att det är en italienare? Jag vet inte. För att bondgården inte är skitig nog? För visst är det bondgård. Men inte komockor, tånaglar och spädbarnsbajs. Ost & fötter. Noshörningsfis är för övrigt en av de mer innovativa noteringar jag läst om lambik på sistone. Nej, här är mer välstädat. På gott och ont. Italienskt.

Musik var det ja. Varför är det första jag kommer att tänka på Negazione? Ett italienskt hardcoreband jag inte lyssnat på sedan jag hade Jesus var en tomte målad på skinnjackans rygg. Ser man på, det finns ju en låt på Spotify. Men det orkar man ju inte med idag. När man är gubbe. Tur att den snabbt tog slut. 1,27.

Hoppsan! Där åkte bottensatsen i. En mörk spökplump av jäst och ölbös. Spännande. Nu ser det mer ut som tjock tomatjuice. Eller blod. (Jag drömde att jag var jagad av djävulen inatt. Nej, jag är inte religiös. Skum dröm. Riktigt otäck. Själva djävulen. Minns inte hur han såg ut, men det var han. Jag gömde mig på en toalett och kräktes i skägget av rädsla. Det fanns inget vatten i handfatet så jag fick lyfta bort locket på toalettstolen och tvätta mig i det rostfärgade vattnet där. Han stod utanför och ryckte i handtaget. Skrattade. Sen minns jag inget mer. Vaknade med kanske den brutalaste huvudvärk jag haft i hela mitt liv. Den satt långt ner i pannan, som ett regntungt, långsmalt moln strax över ögonen och värkte rakt igenom skinn och ben. Värkte så hårt att jag blev rädd. Jag gick upp och tittade mig i spegeln och mina ögon var verkligen knallröda, blodröda. Och det gjorde så ont att jag var nära till tårar. Den har lättat nu, huvudvärken, men den höll i sig till långt in på morgonkvisten och krävde ett par tabletter.)

Vad är det nu då? Tobak och körsbär. Syrlighet långt ner i halsen. Laktobaciller. Långt ner i halsen. Har ni läst Skärseld? Porrstjärnan Linda Lovelace självbiografi. Jag minns den som stark. Läste den i slutet av åttiotalet och erinrar skarpt hur den brutalt tog glansen ur stjärndelen av hennes titel. Nåväl. Det närmar sig botten av glaset och nu är det grumligt värre. Jag gillar ju det. Är en sådan som alltid snurrar den sista fjärdedelen i flaskan och häller hela grumliga rasket i glaset. Jag vill ha jästen, partiklarna, estrarna, smakerna, det zombieaktigt levande eller halvsovande där i botten. Alla är vi olika. Det ser smutsigt ut och det lämnar en dyaktig hinna på glaset när jag cirkulerar det. Det ser inte aptitligt ut. Men gott är det. Riktigt gott.

Nu är det inte mycket kvar. Smuttar. Snurrar. Doftar. Jord. Blomjord och bär. Och den där syrligheten. Hela vägen. Långt ner i halsen. Det där med musik det glömde jag visst av. Men jag är tacksam för att ha fått umgås med La Luna Rossa en stund. Birrificio del Ducato heter bryggeriet. Den är bryggd 2009, lagrad på Amaronefat och buteljerad 2011. Den kommersiella beskrivningen på Ratebeer lyder: ”Blend of Krisopolis (a new beer, that will be available in the future, fermented in barrels for 2 years, then Morello cherries are added to it), with a part of Ultima Luna (Barley Wine matured in Amarone barrels, with Marasca Morello cherries) and a part of young beer.”.

Jag tror dessvärre att den är slut på Bolaget nu, men ni kan ju alltid kolla med sympatiska Original Brands STHLM om det finns några flaskor kvar som står och dammar. Den är definitivt värd att leta upp. Och den går ju inte ut förrän 2040 trots allt.

Sluta fika – börja krieka; en sur och go vecka i Göteborg

surölfestivalJa, visst har vi en riktigt sur och go ölvecka att se fram emot här i Göteborg.

Idag, tisdag, drar nämligen Ölrepublikens surölsfestival igång. Hela veckan erbjuds minst sex kranar surt på fat och runt 40 flaskor spontanjäst etc finns att köpa smakprov ifrån. Paket med ost & suröl kommer också finnas och överraskningar kan dyka upp när man minst anar det.

gbg-belgiumLambicLandJag är på plats med bokbord nästan hela veckan och har ett finfint festivalpaket att erbjuda: köp LambicLand och Good Beer Guide Belgium för endast 300 kr (ordinarie pris: 395 kr). Gäller endast på Ölrepubliken och endast under festivalveckan 7/10-11/10.

Just ikväll håller belgofilen Jens Skrubbe en utsåld provning på temat Belgiska suröl och lambik deluxe. Lyckliga biljettägare lär inte bli besvikna.

Imorgon, onsdag, blir det en introduktionsprovning till surölets fantastiska värld. Vad är lambik? Hur går spontanjäsning till? Stall och syrlighet, ska det smaka så? Undertecknad och Olle från O/O Brewing håller i den. Tid: 19.00. Pris: 400 kr. Osäker på om det finns platser kvar (ring Ölrepubliken och kolla: 031 711 37 10).

På torsdag kl 19 blir det en djupdykning i Den Nya Världens suröl. Amerikanska syrligheter och annat gott ska provas. Provningsledarna Surisarna är hemlighetsfulla, men viskar om saker som Jolly Pumpkin och lagrad Lost Abbey, så det lär bli valuta för de 400 kronorna.

constantcompPå lördag fortsätter såklart kalaset på Ölrepubliken, men jag kommer då förflytta min lekamen och mina ölböcker till Haket. Svenska Ölfrämjandets göteborgsavdelning har nämligen månadsmöte och importören Constant Companion är på plats för att visa upp sina syrliga och spännande delikatesser (japp, ännu mer surt!). “Let the beer speak”.

Vi ses i vimlet!

Beska & bitterhet

bitterness“People may like malt, but they love hops, sometimes beyond all reason.”. 

Missa inte Randy Moshers krönika The Taster i senaste (juli) numret av tidskriften All About Beer. Denna gång om beska.

“Whether you’re a raging hophead or one who prefers a more balanced approach, bitterness is a valued flavor component that contributes to beer’s unique charms.”.

Annat intressant: yoga och öl, om att dricka “ghost whales” (ytterst sällsynta ölrariteter, i det här fallet rara lambics av bl a Cantillon), Berliner Weissens “frälsare” Andreas Bogk, om dofter och minnen av Melissa Cole och mycket annat. Som alltid ett läsvärt magasin.

En liten belgisk funkstund

IMG_5856Tog mig en liten belgisk stund för mig själv. Det kan man väl få göra? Sonen spelar tv-spel med kompisen och regnet har nyss motvilligt slutat smattra mot rutan. Dagens planerade ölprovning är inställd och senaste bokbeställningen är omhändertagen. P1 fick stängas av på grund av Charlie Normans välkammade boogie woogie och en sällsynt känsla av slapp ledighet infann sig plötsligt. Ni vet, den där utan dåligt samvete, som så sällan dyker upp.

Hanssens Artisanaal, grundat 1896, är äldst av Belgiens idag ganska få gueuzeblanderier. Det vill säga de brygger inte själva, utan blandar lambik från andra bryggerier. I Hanssens fall Boon, Girardin och Lindemans. Och de gör det med bravur. På min gamla sexgradiga skala har inget av deras öl fått lägre betyg än fem och jag har lyriskt noterat dofter och smaker som “rättfram, inget fjäsk”, “smutsig bondgård och sura uppstötningar”, “hej tånaglar och osminkad sanning” och “spädbarnsblöja, navelludd, hästskit och Skänninge marken”. Ja, ni ser, det här är spontanjästa delikatesser – suröl, om ni så vill – som lockar fram poeten i mig.

IMG_5857Men nu står en limiterad och fruktspäckad Lambic Experimental Raspberry framför mig i sin ljust kopparröda uppenbarelse. Ur Tekuglaset strömmar dofter av hö, trä, stall och hallonsaft. Jag vet att det är klippt igen. Syrligheten är markant, men inte extrem. Sitter lite charmigt skrumpet i kinder och hals efteråt. Eftersmaken är lätt och stilla dröjande. Citrus, hallon och torrt trä dansar runt i makligt funkig takt. Jag glömmer snabbt Charlie Norman och minns istället soulhjälten Bobby Womack som dog igår. Varför inte till exempel låta hans tolkning av oefterhärmlige Jim Fords Point of no Return få ackompanjera surklunkandet?

IMG_5862Att vi kan njuta av Hanssens gyllene droppar här i ett försommarkallt och regnigt Sverige kan vi förresten tacka Constant Companion för. Skånska importörer/distributörer som snabbt har blivit något av personliga favoriter. Man skojar liksom inte bort ett stall bebott av ölproducenter som De Cam, OWA Beer, The Monarchy, LoverBeer och Ritterguts Gose.

Hanssens kan man förstås läsa om (sidan 149) i nya upplagan av Good Beer Guide Belgium av Tim Webb och Joe Stange. Eller “Nya Testamentet”, som belgoambassadören Skrubbe kallar den. Och visst är det en omistlig bok om man har det minsta intresse av belgiska brygder. Med över 900 öl från över 200 bryggerier listade och betygsatta och guider till 530 krogar, caféer, bryggerier och barer är den lika omistlig i packningen till belgienresan som tandborste och Resorb. Självklart finns den i Beer & Beyonds webbshop.