Ångpunk och pilsner

steampunkbarJag har tidigare skvallrat om att ägarna till gamla Picasso har planerat att öppna upp ett nytt ställe. Nu är det äntligen dags. Idag, fredag 31/10 kl 16.00, slås portarna upp till Göteborgs (Sveriges?) första Steampunk Bar.

Jag har varit och smygkikat på denna gastropub och kan intyga att vänner av steampunk inte lär bli besvikna. Sammetsfåtöljer och mässingsrör blandas med förindustriella manicker och kravallstaket. Personalen är stilenligt iklädda svetsglasögon, korsetter och viktorianska spetsar och jag tycker det känns som systrarna Brontë på knytkalas med Mad Max. Fast jag kan ju inte det där med ångpunk förstås.

dekorationLyckligtvis lär inte vänner av öl bli besvikna heller. Huvudleverantörer är förvisso Åbro och Pilsner Urquell, men gamla Picassobesökare vet att här finns en stor kärlek till hantverksöl av alla de slag.

På kranarna hittar vi saker som Punk IPA, Anchor Steam, Sierra Nevada Pale Ale och Fuller’s ESB, men det är framförallt flasksortimentet som imponerar. Vid mitt besök avnjöts såväl lagrade godsaker som Horn Dog Barley Wine 2011 och BrewDog Paradox Jura som syrliga Boon Oude Geuze och Schneider Weisses mästerliga vetebock Tap X Mein Aventinus Barrique. I de välfyllda kylarna trängs stilar och länder för de flesta smaker.

johnibarenMenyn kommer vara föränderlig med mycket fokus på kallskuret och skulle ni, mot förmodan, vara lagda åt drinkhållet, så ska ni fråga efter John, som faktiskt är en av landets bästa drinkblandare.

Själv tar jag gärna med mig en Fuller’s Vintage Ale upp för spiraltrappan till etagevåningen och spanar ut över aktiviteterna på denna förut lite bortglömda del av Kungsgatan.

Göteborgs redan rika ölkultur har fått ännu en fjäder i hatten. Och lite mer ånga i maskineriet.

Meine Porter Weisse

meineporter

Jamen, det där var väl ett märkligt öl. 

Schneider Weisse Tap X Meine Porter Weisse, en sjuprocentig bastard av brittisk porter och tyskt veteöl.

Spännande. 

På papperet.

Det brittiskt mjuka kaffe-choklad-godis-smaskiga kämpar som ett förbisprunget britpop-band för att komma fram i rampljuset men tvingas oupphörligt tillbaks till replokalen av en ståndaktigt sur bayersk fruktighet. Jag får inte ihop det. Fenoler, (körs?)bär, banan och lite stackars rosttoner.

emelisseDen går att dricka, det är inte det, men vad det där syrligt bäriga har i en maltig britt att göra det har jag undrat sedan Thornbridge & S:t Eriks kokade ihop sin häxblandning Imperial Raspberry Stout.

Nej, nu säger jag auf wiedersehen, meine porter weisse och korkar upp en Emelisse White Label Barley Wine 2012 Buffalo Trace Bourbon BA som avslutning på kvällen istället.

Nån jävla ordning får det väl vara i ett ölglas ändå.