All In Beer Fest 2014

allinbeerfest2014Ni har väl inte missat att en av Sveriges mest spännande ölmässor sakta men säkert börjar närma sig? 14-15 november är det nämligen dags för All In Beer Fest i Göteborg. Bakom arrangemanget står de flitiga ölfantasterna i All In Brewing, som numera dessutom är såväl krögare som importörer.

Fjolårets premiärmässa blev en formidabel succé. Åtminstone ur en besökares perspektiv. Ett intimt event i rymliga lokaler, där man kunde njuta av brygder från bland andra brittiska The Kernel, italienska Toccalmatto, norska Lervig och danska Stronzo (RIP). Jag hörde lite gnäll innan mässan om att det skulle vara för dyrt, men faktiskt inte ett kritiskt ord efteråt från de som var där. Den var inte gratis, men det var inte heller vilken mässa som helst. Vilket också bevisades av att premiärmässan blev en rejäl snackis som hamnade på årsbästalistor både här och där. Dessutom var det en sällsynt trevlig och avslappnad tillställning och sådant är ännu svårare att sätta prislapp på.

Årets mässa är uppdelad i tre pass på två dagar. Den är flyttad ett par stenkast från Eriksbergshallen till Lindholmens konferenshall på Hisingen. Lindholmen nås enkelt med bland annat färjorna Älvsnabben och Älvsnabbare (jo, det är ju Göteborg trots allt).

jwbFörväntningarna är förstås höga. Med deltagande bryggerier som Cigar City Brewing, J. Wakefield Brewing och Mikkeller får mången ölnörd något vått i blicken.

All In bjuder även på nya spännande ölproducenter som Brewski, Sahtipaja och japanska Oshare. 28 ölproducenter är i skrivande stund anmälda och CAP, Brekeriet, Oshare, Omnipollo och Mikkeller har redan skvallrat lite om vad de kommer ta med sig för brygder.

Det låter som en ölfest indeed.

Nytt för i år är också att Beer & Beyond är på plats på mässan. Jomenvisst. Kom förbi min monter och säg hej och botanisera bland ett ymnigt urval nya och gamla böcker om öl och bryggerier.

Mer info och biljetter på festivalens egen sida. Vi ses väl på Hisingen i november?

*

Deltagande utställare (i skrivande stund och i alfabetisk ordning):

All In Brewing, Göteborg, Sverige

Beer & Beyond, Göteborg, Sverige

Beerbliotek, Göteborg, Sverige

Brekeriet, Staffanstorp, Sverige

Brewski, Helsingborg, Sverige

CAP, Stockholm, Sverige

Cigar City Brewing, Tampa, USA

Croocked Moon Brewing, Köpenhamn, Danmark

Dugges Ale- och Porterbryggeri, Göteborg, Sverige

Electric Nurse, Göteborg, Sverige

Flying Couch Brewing, Köpenhamn, Danmark

Green Tower Brewing Co, Göteborg, Sverige

J. Wakefield Brewing, Miami, USA

Lervig Aktiebryggeri, Stavanger, Norge

Malmö Brygghus, Malmö, Sverige

Mikkeller, Köpenhamn, Danmark

Mohawk Brewing, Täby, Sverige

O/O Brewing, Göteborg, Sverige

Omnipollo, Stockholm, Sverige

Oshare, Tokyo, Japan

PangPang Brewery, Stockholm, Sverige

Poppels Bryggeri, Mölnlycke, Sverige

Rådanäs Bryggeri, Mölnlycke, Sverige

Sad Robot, Göteborg, Sverige

Sahtipaja, Sätila, Sverige

Siren Craft Brew, Finchampstead, England

Stigbergets Bryggeri, Göteborg, Sverige

To Øl, Köpenhamn, Danmark

Tips inför ölhelgen

poppels003Så blev det helg igen och dags att tipsa vilsna maltsvultna göteborgare om vart kosan ska styras för att råda bot på torkan.

Ölstugan Tullen i Majorna har senaste tidens mest hajpade öl på fat minsann. Vi snackar Poppels Projekt 003, en crowdsourcad (ge mig ett svenskt ord!) imperial saison med röda vinbär, som skapade panik på Systembolaget när den släpptes 5/9. Men skynda er, jag hörde viskas om att det bara fanns två fat (jag hörde i och för sig också viskas att det kunde finnas något fat på Tullen Lejonet, men det har jag inte hunnit kontrollera). När ni ändå är där tycker jag ni ska be om ett glas Pale Ale från unga lapplandsbryggeriet Nausta. En lätt och fruktig APA med bra maltbas och markerat grapebesk eftersmak.

rovermiddleÄr man lagd åt det rökiga hållet tar man sig till The Rover och bekantar sig med Man in the Moon Imperial Brown Ale från Nøgne Ø. Själv fick jag dock en betydligt större kick av Siren/To Øl-samarbetet Middle Finger Discount. En fräsch och snyggt träig Mosaic-IPA lagrad på cederträ. Ett ståtligt utsträckt långfinger. Självklart missar man inte heller krogens alldeles egna Rådanäsbryggda Hillbilly Red Ale. En sällsynt välbalanserad amber med lagom beska och smak av gräs och karamell. Glöm inte att fråga efter den hemliga ingrediensen.

 

 

bbbayingerBrewers Beer Bar äter man såklart surdegspizza och sköljer ner med förslagsvis Dugges Blåbärliner eller varför inte en flaska pilsner från Ayinger. Baltic Porter från O/O blir en utmärkt efterrätt, om ni inte vill fläska på med Stigbergets Imperial Stout. Med lite tur finns det några droppar kvar av Omnipollo/Tired Hands senaste humlehajp Fatamatago också.

 

 

 

malmöhaketPå lördag är det Haket man hänger på. Inte bara för att Ölfrämjandet har möte där eller att fina Malmö Brygghus, med bryggboss Anders Hansson i spetsen, ockuperar kranarna, utan också för att Beer & Beyond bullar upp med ett finfint bokbord. Passa på att fylla luckorna i ölbiblioteket. Kontanter eller Swish är det som gäller.

På söndag röstar vi inte på SD.

Vi ses i vimlet!

Folköl, fenoler och flip-flops, eller: “Tänk på pocenten, Helge!”

Follow-Me-Bring-BeerFörra lördagen skulle familjen åka och bada. Man brukar göra det på sommaren, sägs det. Det är inte precis min favoritsysselsättning. Kallt och blött och en massa skrikande ungar. Brukar hålla mig på det torra. Ta med en bok eller tidskrift, ett par pilsner och trycka ner truckerkepsen djupt.

 

Sanden är förstås irriterande den också. Hittar in i varenda skrymsle av kläder och kroppsdelar och har man en glass, frukt eller bulle med sig så kan man ge sig fan på att den hamnar där. I sanden. Så jag brukar föreslå parkering på någon gräsplätt istället. Helst i skuggan.

Fast då har vi ju insekterna. Myrorna, skalbaggarna, myggorna. Det blir inte många rader läst när man måste scanna av filten med jämna mellanrum och borsta bort de där små asen. Har alltid ansett att alla djur mindre än råttor är äckliga. Jag menar, ska man ha någon chans att kunna hålla koll på dem så måste man ju för det första se dem. Insekter är värst. De kan ju krypa in var som helst.

ica_supermarket_akeredNåväl, vi skulle åka och bada och jag följde med. Man är ju inte dum. Föreslog Näset. Populär badplats i västra Göteborg. Råkade också veta att för att komma till Näset måste man åka förbi Åkered. Och i Åkered ligger ICA Supermarket Åkered. Vi svängde in där och jag erbjöd mig att gå in och handla fika. Ett par krämbullar, ett par festisar och… öh… 22 öl.

icakvittoJag handlade folköl och lättöl (!) för 539 kronor och 70 öre. Folkisar, fegisar, punköl, follar, pissöl, folkpiss, nödraketer, bebispilsner, mormorsdricka… 22 stycken.

Kanske undrar någon nu: ”har den där Beer & Beyond-gubben tappat craft beer-koncepten fullständigt?”. ”Har han inte alla flaskor på lagret?”. ”Har han gått helt bortom hantverksramarna och blivit mikrobryggd i hela hjärnan?”.

Nejdå. Ta det lugnt. Jag ska förklara.

 

butikshylla

Nu är det så att ICA Supermarket Åkered har en sällsynt engagerad butikschef som brinner lite extra för mikrobryggd hantverksöl. Eller så har han bara fattat att det går att tjäna pengar på det. I vilket fall som helst så finns mitt i den lilla butiken (ja, det är ingen stor ”supermarket” det här) en imponerande hylla med runt 30 sorters hantverksöl från cirka 20 olika mikrobryggerier. Inte bara svenska heller. Här finns öl bryggd i Danmark, Belgien och Holland också. Och notera att detta alltså är utöver det vanliga makrosortimentet, som naturligtvis också finns där (och som också är sällsynt stort för en liten livsmedelsbutik).

Som ölintresserad får man ju bara inte missa detta. En livsmedelsbutik med större ölsortiment än vissa Systembolagsbutiker. Vilken grej. Åk ut till Åkered och handla vetja. Visa butikschefen att han är på helt rätt väg. Får de tillräckligt mycket uppmärksamhet kan det fungera som inspirationskälla och språngbräda för andra livsmedelsbutiker. För visst vill du kunna lägga lite Brekeriet, Emelisse och Mikkeller bredvid tandkrämen och makaronerna i varukorgen? En falukorv och en Amager, tack!

Ja, där stod jag då med två överfulla ICA-kassar med lågalkoholöl. Vad göra? Dricka såklart, och recensera. Två flaskor fick jag med mig till stranden och resten har jag omsorgsfullt betat av här hemma på Beer & Beyond Headquarters. Det har varit ganska omtumlande resa; ömsom vin, ömsom vatten, om man säger så. Och många toalettbesök. Jag tänkte därför försöka dela med mig lite av mina upplevelser. Några korta omdömen om varje öl, som ren konsumentvägledning. En recension ska ju vara objektiv och jag har alltid rätt, eller hur var det nu?

Jag är ingen större vän av betyg, men här ska jag igenom så många öl att jag använder mig ändå av min gamla sexgradiga skala för att särskilja dem. 1 är direkt motbjudande och 6 fulländad. Typ.

näsetFörst ut var butikens ”egna” Näsets Bryggöl, bryggd för Åkered Supermarket av Grebbestad Bryggeri. En ljus lager på 3,5%. Den dracks, förstås, ute vid Näsets badplats (men på behörigt avstånd från vattnet). Till dess försvar ska sägas att den inte var tillräckligt kall och jag drack den direkt ur flaskan. Två kardinalfel för en ölkännare. Men ändå. Den funkade inte alls för mig. Smakade som vilken trist DMS-makro som helst. Nog kan Grebbestad bättre än så här. Felsatsning av Åkered om ni frågar mig. 2/6.

 

 

rådanäsFlaska nummer två på stranden har samma förbehåll (för varm och halsad), men valdes med omsorg då den ”vanliga” 5,3:an är en personlig favorit (4-5/6). Rådanäs California Common brukar vara stilren, frisk, milt karamellig, lagom maltig och föredömligt lättdrucken. Denna alkoholsvagare variant (3,5%) är det dock nåt knas med. Tror jag. Det skummar över rejält ur flaskhalsen och munkänslan är genomgående tjock och störigt skummig. Det går att hitta lite välkomna toner av kola, karamell och viss beska, men också lite väl mycket smör. Jag saknar det klara och krispiga. Kan det vara något med jäsningen? Jag landar på en svag 3/6.

enskedebitterVäl hemma firar jag flykten från naturens fasor med en hederlig brittisk-stajl lättöl på milda 2,25%. Mitt första möte med Gamla Enskede Bryggeri visar sig vara något av en lyckoträff. Fågelkärrs Bitter sitter som en maltig, nötig smäck med smak av karamell, en tydlig men välbalanserad beska och stiligt torrt avslut. Överraskande smakfull och med tanke på procenten undrar jag hur de har trollat fram den kroppen. 4/6.

 

 

 

enskedeporterMed samma bryggeris lättporter (även den 2,25%) tar dock vänskapen slut. Mina noteringar om Stora Gungans Porter: Mörkt brun, nästan svart, med snabbt försvinnande beige skum. Maltig, nötig doft med drag av fimp och rostade toner. I smaken kaffe, rök, aska. Letar choklad och karamell men hittar mer avslaget kaffe och askfat. En anings choklad, möjligtvis, om man anstränger sig. Tunn, vattnig kropp. Torr munkänsla och eftersmak med viss beska. Det bidde bara 2/6. Jag hoppas de kan övertyga mig igen med någon annan brygd.

 

emelisseNederländernas Brouwerij Emelisse bjöd på en 2,5:a med massivt, gräddigt smutsvitt skum som reste sig som en stolt skulptur ur glaset. Skum kryddig/fruktig doft med drag av gräs och höskulle. Ännu mer gräs i smaken; citrongräs, grape och en rätt så rejäl beska. Ett utmärkt lågalkoholalternativ för de riktiga humlevännerna (som nog höjer betyget ett snäpp till också). Stabil 3/6.

 

 

 

londonFrån Slottskällans Bryggeri kom en 3,5-variant av London Pale Ale. En knäckig, nötig rackare med visst bett i kindbeskan. Med låg kolsyra och vänligt brittisk stil tyckte jag nästan den var bättre än dess starkare syskon. Om jag minns rätt (fast det var längesedan). Det blir 4/6 det och några sådana har jag gärna i kylen här hemma. Att den dessutom är ekologisk är förstås också ett plus i kanten.

 

 

 

amager

Danska Amagers Summer Fusion skulle tydligen vara en “amerikansk-engelsk tysk over-undergæret pilsner-ale”. Vad nu det är? Ett slags muterad California Common på 3,5 procent kanske? Hur som helst var den förbaskat god. Frisk och knäckig, med hyfsad kropp och mjukt gräsig beska. Dålig YPK (yrsel per krona) förstås, fast med några sådana under västen vid sommarens kubbmatcher kanske man lättare undviker att slå ner den där förbannade kungen för tidigt… Fin sommaröl och en solklar 4/6.

 

 

jönköpingFrån Jönköpings Bryggeri kommer APA-folkisen Osch Devon! En gyllengul 3,5:a med tjockt vitt skum. I doften finns gräs och… saisonjäst? Smaken är vattnig och citrusbesk och betyget 3/6 känns nästan snällt såhär i efterhand.

 

 

 

 

 

fängelsetSå får jag då äntligen prova något från Västerviks Bryggeri Fängelset. Tjust Ale heter den och det ska vara en bitter på 3,5%. Spännande. Inte. För här är det plast, rök, klorin och fula estrar för hela slanten. Fullkomligt odrickbar och den åker ner i vasken med omedelbar verkan. Hugaligen. Hur kan ett bryggeri släppa ifrån sig sådan här smörja? 1/6 (egentligen 0).

 

 

 

strömsholmsgusherOch inte blev det roligare nu. Strömsholms Herman Hedning People’s Beer (2,2%) var en gusher av rang. Fullproppad med inget annat än felsmaker. Bränt gummi, askfat och fenoler. Vasken igen och 1/6. Jag har dessutom nyligen även druckit bryggeriets folköl Post-Kari och Köpingshus Swarth. Bägge med infektioner och mer skräp i vasken. Jag har mailat bryggeriet om detta (i skrivande stund för sex dagar sedan) men ännu inget svar…

 

 

lundax2Lundabryggeriets Redig Skånsk Lättöl lättade upp mig lite. En diskret doft, men med mer kräm i smaken. Brödig och citrussmakande med tydlig beska i eftersmaken var det en fin törstsläckande 2-procentare. Den vinner månne inga Nobelpris men gör allt sitt jobb i värmen. Och det räcker gott för en lättöl. 3/6 blir betyget.

Deras Lundafolk (3,5%) sänker förväntningarna igen. Här finns lite fruktighet och humle, men också störande metalliska, fenoliska toner som får mig att misstänka någon form av infektion. 2/6.

 

moraVi rör oss till Dalarna och 3,5:an Guld-Pilsner från Mora Bryggeri. En — förstås — gyllenfärgad ljus lager med vitt skum och doft av smörkola, spannmål och humle. Munkänslan är lite oljig. Smaken är ganska rejält smörig med toner av nöt, hö och wellpapp. Diskreta citrusaningar kommer också fram, men framförallt är det en rätt så ful, obalanserad beska som tar över och faktiskt gör pilsnern svår att få ner. 2/6.

 

 

byareHalländska Byaregårdens Brygghus kallar sin fegis Tre & en halva. Alkoholhalten behöver jag väl inte skriva ut? Det är en mörkt gyllengul pale ale med söt, brödig doft och tydlig, men obalanserad beska i smaken. Vattnig och lättglömd landar den på en ganska vinglig 3/6.

 

 

 

 

lillebryggVi tar oss över till Danmark och Det Lille Bryggeri. American Beauty heter deras session-IPA på 3,4%. Jag känner genast svavel i doften och hittar röksmaker som får mig att tänka på oönskade fenoler. Har tidigare hittat otrevliga fenoliska plåster- och röktoner i bryggeriets Black Elixir 200 och Abbey Ale och funderar ett ögonblick på om det bara är inbillning och fördomar från min sida. Delar dessutom flaskan med en kamrat som inte hittar några felsmaker. Men ett par klunkar senare är jag bombsäker. American Beuty är en bedagad skönhet. 2/6.

 

pangx3I Åkeredsbutiken hittade jag inte mindre än tre folköl (2,8%) från Hökarängens PangPang Brewery. Favoriten blev APA:n Coco Jambo, som med lätt kropp och snäll beska ändå piggar upp med sin sommarfriska uppenbarelse. Krispig, pigg och med tropiska fläktar sticker den ut i trion och landar på en stark 3/6. Nästan fyra.

 

En svag 3/6 får Hops’n’Weissen Playa del Drevviken. Inte svag för den friska saisondoften (trots att det inte är någon saison) eller den lätta, rena eller friska känslan. Inte heller för de små raska kolsyrebubblorna som rastlöst flyr mot ytan. Det som drar ner betyget är istället avsaknaden av vetekänsla. Var är de fruktiga jästtonerna? Hittar inte mycket humlebeska heller och resultatet blir istället mer en sommarlätt barnbubbeldricka mer än ett öl.

pangpelekaneOch nu till bottennappet i PangPang-trion. Pelekane, som ska vara en flädersaison, hittar jag inte många försonande drag i. Möjligtvis den lite fruktiga/bäriga doften. Den har en störig, oren syrlighet, irriterande stickig kolsyra och, ännu värre, smaker av metall och blod som sipprar fram. Ingen höjdare således. 2/6.

 

 

 

brekerietBrekeriets Ligero är mörkare än väntat. Grumligt, dassigt brunt ser det mer ut som svagt bryggkaffe än öl. Beige skum som snabbt försvinner. Det är ett lättöl (2,2%) bryggt med bröderna Eks älskade Brettanomyces. Nötig, köttig doft med hintar av jäst, bär, karamell och stall. Påminner lite om en sur brun. I smaken finns viss syrlighet och tydliga drag av tobak och läder. Citron och hö. Den är vattnig, men träig; lite som torr jord i käften. Munkänslan är också torr och lite tjurighet sätter sig i kinderna. Beska i eftersmaken. Hade hoppats på en mer välbalanserad brygd och gärna lite mer bondgård. Svag trea. 3/6.

 

sundancerTillbaka till Danmark igen. Sundancer från To Øl. Vackert mörkt apelsinjuicegul vätska med tjockt vitt skum som lämnar feta såpaaktiga skumrester på glaset. Massiv humlefrisk doft av citrus och aprikos. En lätt maltsötma finns där, men det är en kraftfull citrusbeska med toner av passionsfrukt, aprikos och grape som styr skutan. Jag hittar en anings kryddighet och en nanobanan flämtar förbi en sekund. Gräs och te? Eftersmaken är besk, bitter med viss brödighet. Den har helt klart sina fördelar, men också en tråkig vattnighet och framförallt en oproportionerlig beska som drar ner betyget till 3/6.

 

mikkellerVi stannar kvar på andra sidan sundet och ser vad Mikkeller har hittat på. Sally Monroe är bryggd på belgiska De Proef, håller en alkoholhalt om 2,8 procent och presenteras som en american pale ale. Doften är diskret fruktig/parfymig. I smaken har vi citrus, mango, ananas (?) och gräs, men också vissa fenoliska gummitoner liksom något svårdefinierbart kemiskt. Lätt i kroppen utan att vara blaskig och ett avslut med kindbeska. Det håller inte riktigt och jag är lite besviken på den stora fantombryggaren. Det blir faktiskt bara 2/6.

 

folkaredHalländska Folkared 15 vitsar sig vidare i tillvaron med folk(a)ölet Ewe Brew. Bryggeriet har tidigare tilltalat mig med sina sansade brygder i brittisk stil (till favoriterna hör Wild Boar Mild Ale och Bullseye Best Bitter). Jag har även druckit denna folkis innan och noterade då kort ”maltig med markerad lång efterbeska” och gav den betyget 4/6. Jag är inte lika imponerad denna gång. I doften hittar jag frisk citron. Smaken däremot är obalanserat besk med tydliga drag åt det parfymiga. Citrustoner även där, men beskan är inte behaglig och jag saknar det maltiga, nötiga, söta. Jag tvingas omvärdera den här och sänka betyget till 3/6.

Jaha. Det var det det. 22 stycken 2- till 3,5-procentiga öl på drygt en vecka. Pust. Om ni har orkat läsa så här långt så får jag gratulera. Då har ni nog ändå ett intresse för öl som sträcker sig bortom YPK. Eller hajper och snobbism, för den delen. För nog är det så att i ölnördarnas värld är det — med undantag av lambik — höga procenthalter som genererar toppbetyg och listplaceringar. Något som för övrigt diskuteras i den här intressanta artikeln. Men det är inte så svårt att förstå ändå. Högre alkoholhalt betyder mer malt och malt ger sötma, kropp och karaktär. Så det är lätt att hamna där. Och ni ser ju själva här ovan: inget öl har fått högre betyg än 4/6. Inte är det jag som kastar första stenen.

Men nu får ni ursäkta mig. Jag måste på toa. Och sedan behöver jag faktiskt något starkt.

High five the brewer awesome tap list event

crackniklasDet var trångt på The Rover igår kväll. Minst sagt. Tap takeover (typ) av Siren och Omnipollo var anledningen. Barboss Niklas (som ger oss sitt allra vackraste crackleende här bredvid) myste bakom disken. Beer & Beyond trängde sig in bland bryggare och ölnördar för att ta pulsen på eventet. Tickande stod inte riktigt på agendan denna kväll då det mer handlade om att diskutera fatlagringar med Henok från Omnipollo, (bristen på) brittiska milds med Adam från Beerbliotek och att kryssa sig fram mellan ölprofiler från när och fjärran. Men fatlistan var förstås diger, med favoriter som Fatamorgana, Leon, Calypso och Broken Dream och några glas slank ändå ner såklart.

sirenKvällens första visade sig också bli kvällens bästa. Sirens Caribbean Chocolate Cake (tidigare bryggd ihop med Cigar City, om denna var det vet jag inte) var en krämig mjölkstout med välavvägda toner av choklad och försvinnande apelsin. Mild och god med aningar av kaffe. Ett litet anspråkslöst mästerverk.

omnipolloSom nummer två gick jag på det tunga artilleriet. Omnipollo Hypnopompa Marshmallow Tahitian Vanilla Bean Grönstedts Cognac Barrel Aged Imperial Stout. Pust. Ja, det låter kanhända maffigt, men i doften fick jag mest konjak och i smaken hade den söta sprittonen slagit ut alla andra spännande ingredienser. Det stoutiga kändes långt borta och jag längtade tillbaks till den bourbonlagrade varianten som fanns på CBC.

Då blev Siren White Tips en frisk uppenbarelse. En lättdrucken, kryddig och fruktig vete-IPA med välavvägda citrustoner och beska. Samarbetsbrygden medTo Øl, 10 Finger Discount, var en torr och stabil IPA med fina trätoner.

happybeerdrinkersUngefär där slutar mina anteckningar.

Torftigt, jag vet, men det var en sådan kväll. Det var fest på The Rover och det sociala kom först. Nörderierna fick anstå. Och är det egentligen inte därför vi älskar öl? Är det inte för att träffas och diskutera, skratta, debattera, sjunga, bråka, kramas, tramsa, fundera, inspirera och inspireras som vi samlas kring den skummande bägaren? Öl är ju en social dryck. Vi glömmer lätt bort det när vi hänger med våra svullna näsor över smartphones och surfplattor.