Mässjidder, barhäng och smutsiga bastarder

wecandoitDet har varit tyst härifrån ett tag. Det betyder inte att det rått brist på saker att rapportera om. Tvärtom. Jag har haft fullt upp. Jag var till exempel med när elva öltokiga kvinnor bryggde We Can Do It!Oceanbryggeriet. Jag har dessutom provdruckit denna humlestinna pale ale direkt från tank, men tyvärr missade jag krogpremiären i måndags. All heder åt det projektet. Och kul att jag fick vara med på ett hörn på den resan.

 

Krogar har inspekterats. Ett axplock: Haandbryggeriets mästerliga oud bruin Haandbakk har pimplats på Haket, en bekvämt bränd Viccy Park Porter från brittiska Redchurch har avnjutits på 3 små rum, City Pub har bland annat bjudit på Beer Heres trevligt maltiga Harwood Brown Porter och jag har även hunnit med premiären av Box nya whisky The ChallengerFlying Barrel. Och när jag ändå var där passade jag på att prova Rådanäs Ekologiska Vinterbajer. En Falcon Bayerskt för mikrogenerationen, som nog ska avnjutas till lite mat för att helt komma till sin rätt.

All In Beer Festbokbord har också avverkats. Det har väl inte undgått någon? Nu var jag på plats med mina böcker och därför där mer som bokhandlare än bloggare/journalist. Jag blev lite låst helt enkelt och kunde inte mingla fritt i montrarna. Därför lämnade jag också tickarglasögonen hemma. Det var rätt skönt att bara smaka och inte nörda så mycket. För nog hann jag allt få i mig lite smakprov ändå.

Att inte nämna Cigar City vore ju tjänstefel. Marshal Zhukov’s Imperial Stout till exempel, var visserligen lite ung och rufsig, men så snyggt sojafet och stabbig att det var svårt att värja sig. Caffè Americano Double Stout var kanske ännu mer imponerande. Kan också passa på att bidra till hajpen om Floridas J Wakefield. Självlysande fruktbomben Dragon Fruit Passion Fruit var inget mindre än en skrämmande fulländad Berliner…, förlåt, Florida Weisse. Johnathan Wakefield är en trollkarl.

capManchesters Marble Brewery har charmat byxorna av många med sin Earl Grey IPA, men jag fastnade mer för den lätta och krämiga Chocolate Marble. För att inte tala om den, enligt uppgift, treåriga Brewers Reserve Barley Wine Aged in Bourbon Barrels från norska Lervig. En orgasm i russinsötma, fatelegans och brittisk fyllighet.

Inte skämdes våra svenska bryggerier för sig heller. Malmö Brygghus bjöd på spänstig humlig drickbarhet med sin Flip Flop och överraskande maltsötma i Winter Galactic. O/O:s havre-APA Pretty Pale Ale (som hade premiär på Full rulle #4) blir bara bättre och bättre och fräscha Brewski visar var humleskåpet ska stå; inte minst med sin redan klassiska Herr Hemlig IPA. Nya Sahtipaja är måhända inte riktigt framme än, men synnerligen lovande med sina syrliga brygder. CAP tycker jag har utvecklats positivt den sista tiden och på All In-festen kunde man bland annat låta sig köras över av Abscence of Light Imperial Bourbon Barrel Aged Vanilla Stout (pust!). En kraftfull och imponerade svart explosion i vanilj, trä, sirap, kaffe, choklad och karamell.

lervigMen jag ska inte babbla på här. Sammanfattar istället med att det var en synnerligen välarrangerad mässa, packad med glada människor och läskigt mycket bra bärs. Faktum är att man aldrig behövde oroa sig för att få en dålig öl. Bara den personliga smaken satte gränser (Malmö Fruit Break!, någon?). Alla volontärer gjorde ett kanonjobb och uppstod något problem (som att polletterna tog slut) så löstes det snabbt och smidigt. Att jag sålde lite böcker skadade ju inte heller. Tack alla som kom förbi min monter och tittade, handlade, snackade, bjöd på öl! Jag längtar redan efter nästa års mässa.

 

dirtybastardI onsdags var det Foundersprovning på Bishops Arms Järntorget. En handfull tappra maltvänner bjöds på åtta olika brygder från Michigans finest, ledda av Wicked Wines Lotta Dahlbäck. Jag har tjatat om Founders förträfflighet innan, så jag ska inte bli långrandig, men konstaterar gärna att den tokhyllade KBS faktiskt nästan lever upp till hajpen. Mjuka vaniljtoner och maffig kropp. Founders är ju ett bryggeri som alltid (nästan, Rübaeus var ingen höjdare) levererar balans och kvalitet. Och som dessutom bryr sig om malten. Något som de humleförblindade jänkarna överlag annars inte är kända för. Kvällens vinnare blev nog ändå Dirty Bastard. En söt och krämig Scotch ale med smak av karamell, fudge och kola. Stiltrogen och självklar.

*

Men nu ser vi framåt. Imorgon lördag och på söndag är jag på plats med mina böckerOceanbryggeriets julmarknad Ocean Market. Läs mer om den här. Det finns lite biljetter kvar än, men skynda er att boka, för de går åt. Kontanter eller Swish gäller som vanligt om man vill handla av mig.

lördag 29/11 håller jag en öppen belgoprovning på Ölrepubliken. Hör av er till dem för att se om det finns platser kvar.

Och så glömmer ni väl inte öl- och filmorgien Full rulle #5Haket 1 december? Eller Back in Black, den halvblinda provningen av imperial stout på Brewers Beer Bar lördag 6/12. Boka redan nu.

Det var nog allt för den här gången. Vi ses i vimlet. Over and out.

“Why lager rules the world”: en titt på tidskriften Hot Rum Cow

omslagNyligen gjorde jag ett litet nedslag bland ölmagasin. Den var inte komplett på något sätt, men en av de tidskrifter jag lämnade utanför var skotskproducerade Hot Rum Cow. Nog har jag sneglat på den mer än en gång, inte minst för att den är förbannat snygg, men med undertiteln ”Adventures in the world of drinking” har den bjudit på lite väl mycket destillerade drycker för att rättfärdiga ett pris på 115 kronor. För mig alltså.

Inte för att jag tackar nej till en rund karibisk årgångsrom eller en aromrik single malt whisky, men man måste ändå inse sina begränsningar. Mitt ölintresse tar tid och pengar i anspråk så det räcker. Därför blev jag glatt överraskad när jag såg att nya numret bar ”temat” öl: ”Über Beer. Why lager rules the world”. Snålheten var plötsligt som bortblåst och 115 kronor senare hade jag slagit mig ner i skuggan på Gyllene Prags uteservering med en pint Gambrinus (som märkligt nog bara är god just på Gyllene Prag, aldrig annars; ett fenomen värt en egen text), en panerad ost och Hot Rum Cow nummer 5.

twinstarsNu handlar inte heller det här numret bara om öl. Istället inleds det med en ganska tramsig intervju med porrstjärnan Ron Jeremy, som lånat sitt namn åt ett rommärke. Här finns också artiklar om bland annat vodka, Gammel Dansk, sake, sherrylagrad whisky och aperitif. En hisnande resa in i Amazonas djungler för att uppleva en shamansk spritrit får vi också. Och inte minst har de den goda smaken att, i en artikel om mjölkdrinkar, ta avstamp i Dr Feelgoods pubrock-klassiker Milk and Alcohol. ”Dr Feelgood knew it. When you mix milk and alcohol, you roll the dice”.

 

lager Men nu var det öl det skulle handla om. Och i synnerhet lager. Chefredaktör Liz Longden ger sig i en intressant text på jakt efter lagerns och speciellt lagerjästens rötter. Hon hittar den i Chiles ”alper” i Patagonien. Jomenvisst, läs själva. Hon visar också att den traditionella tyska/tjeckiska uppfinningen lager/pilsner inte är fri från en avsevärd påverkan från de brittiska öarna. Med mera. Allt lekfullt dramatiserat av serietidningsaktiga teckningar/strippar av Elliot Kruszynski.

 

 

jästmystikSamma skribent gör i ”Lager, an apology” ett försök att upprätta den numera så föraktade ölstilens heder. Med hjälp av ölhistoriker som Tim Webb och Ron Pattinson (felaktigt kallad Pattison) slår hon hål på myter om den ”ljusa lagern”, cask alens traditionsbundna överlägsenhet och vad som egentligen är ”craft” eller inte. Pattinson skräder inte med orden i frågan: ”I’ve been around lots of ’craft’ breweries and the things are completely automated.” (…) “So if you ask me which beer do I think is actually hand-crafted, I’d say [it’s] the lagers”.

rågipanVidare får vi förslag på matlagning med öl, en intressant intervju med Petra Wetzel, Glasgowbryggeriet WEST’s grundare, en närmare titt på åtta ölflaskors design och historien om hur tidningens egna råg-IPA kom till (på Stewart Brewing, för den som undrar). En hederlig fight mellan brittisk och amerikansk öl ska vi inte glömma heller. I ringhörnorna hittar vi Pete Brown (petebrown.blogspot.co.uk) och Matt Simpson (thebeerexpert.com) och tillsammans blindprovar de tio öl (fem från respektive land) i kategorierna: lager, stout, IPA, veteöl och ”wildcard”. Vem som vinner? Det säger väl inte jag.

loggaSammanfattningsvis: ett matnyttigt, snyggt och underhållande nummer för alla ölintresserade. Övervägande bra kvalitet på textmaterial och en genomtänkt design. Skön blandning av högt och lågt. Och så gott den luktar sedan. Bara doften är värd några kronor.

Dessutom. Att avsluta med extraktet “Time, gentlemen, please” ur James Joyce Ulysses är ju hur snyggt som helst. “A draught of the black stuff from a crystal cup“. Mer sådant.

Keep ’em coming, Scots!