Krior från en öldränkt tystnad

2014-11-26 steneJa, jo, jag vet. Det är tyst härifrån. Jag är ledsen för det, men så är det ibland. Här kommer någon form av inverterat förlåt.

Det råder ingen brist på ölrelaterade aktiviteter, om ni nu trodde det. Tvärtom faktiskt. Därför bjuder jag på ett litet axplock av vad som hänt i Beer & Beyonds värld. Lite sånt som jag hade tänkt skriva om, men liksom inte hunnit med. Kort, fragmentariskt och förvirrat. Som det anstår en ölresenär på kurs mellan kaos och autism.

Några resor har det blivit, främst med anledning av mitt nya jobb som ölmånglare. Jag har fått en guidad rundvandring i Akkurats imponerande ölkällare med hövding Stene som ciceron. En kväll som för övrigt förgylldes av parallellhinkande av Bink de Reuss (2003 och, öh… färskare), en så kallad ”mengbier” (blandöl) från belgiska Kerkom. Och, som alltid när jag är i storstan, har caskkranarna gått varma på såväl Oliver Twist som Akkurat. En liten räkfrossa på Pressklubben med benäget belgiskt bistånd av Hr Skrubbe har också hunnits med. Det har ölats en del även i Uppsala med besök på Slottskällans Bryggeri som absoluta höjdpunkt. Men jag ska inte tjata för mycket om resor och krogbesök.  Det är ingen dagbok det här.

domarutbildningUtbildning är bra, sägs det. Därför satte sig Beer & Beyonds hövding i skolbänken ett par dagar i början av januari. Tillsammans med ett trettiotal andra ölstörda individer gick jag Svenska Hembryggarföreningens (SHBF) öldomarutbildning. En mer utförlig rapport därifrån kan ni få av Fabrikör Ekstedt. Stilar, smaker och historik har jag hyfsad koll på, inbillar jag mig. Men så är det ju det där med mäsktemperaturer, iso-alfa-syror, proteinraster, enzymer och annat bryggtekniskt trams jag som icke-bryggare är måttligt fördjupad i (jag är nog mer romantisk nörd än teknisk). Nog för att jag gärna sållar mig till den namnkunniga skaran av ickebryggande öldomare (Hej Janko! Hej Bark!), men skulle jag kugga på tentan så vet jag att jag är i gott sällskap även där. 14 mars faller bilan.

brownangelIgår, söndag, bjöd importören Wicked Wine på en Wicked Day i GTS Festvåning i Vasastan här i Göteborg. Höjdpunkterna hittade jag i Clown Shoes chokladsmaskiga och välbalanserade Brown Angel, välsmakande historielektionen Imperial Brown Stout Export 1937 från Mohawk och kanske det bästa jag druckit från Londons Camden Town, den stilfullt välhumlade India Hells Lager. Sierra Nevadas Snow Wit var inte så pjåkig den heller, om man nu låtsas vara modern för en liten stund. Så särskilt wicked blev kanske inte tillställningen, men sämre söndagar har man definitivt upplevt.

*

Kort och gott:

Håll utkik efter nästa nummer av skotska dryckesmagasinet Hot Rum Cow där Beer & Beyonds presstalesman säger några väl valda ord om lågalkohol-öl till chefredaktör Liz Longden.

Texter av undertecknad hittas också i snart kommande nummer av c/o Hops och Svenska Ölfrämjandets medlemstidning Maltesen (höst-vinter-vår-nummer?).

Jag har hållit i ölprovningar på Ölrepubliken, Brewers Beer Bar och Het Amsterdammertje. Ölprovningar är kul och jag håller gärna sådana. Företagsgrupper, kompisgäng, nyfikna nybörjare. Hör av er så knåpar vi ihop något.

Sommelierernas DagClarion Hotel Post har avverkats. På ölfronten hittades bland annat Poppels, All In, Stockholm Brewing och en riktigt usel spansk hefe weissen. Men jag får erkänna att det blev mest beyond den dagen, då det rann en eller annan Zinfandel och Cabernet Sauvignon såväl som mer destillerade dryckjom genom min malthärdade strupe.

Gott om privata provningar har det blivit också. Allt ifrån tyska lagerrace med Beersweden-Fredrik till öltypsdefinitions-orgier med fellow öldomaraspiranter. Sa jag att provning var kul?

Jag har samlat på mig lite mer öltidskrifter och tänkte åstadkomma något recensionsliknande av dem vad det lider. Uppslag till andra artiklar saknas inte heller, eller vad sägs om ”Does humor belong in beer?”, ”Det här med musik på krogar”, ”Om ölets baksidor” eller ”Ett riktigt fittöl”. Det är bara det där med tiden…

Fast nu ser vi framåt. Något av det jag ser fram emot den närmaste tiden är bland annat den egentliga premiären för Odd BrewingDeliverket 27/2, tap takeover av Søren Parker Wagners nya bryggeri Dry & Bitter Brewing CompanyBrewers Beer Bar 1/3, Full rulle öl & rök special på Mellgren’s 5/3 och norska AustmannBishops Arms Järntorget 7/3. Jag hoppas kunna återkomma med mer detaljer snart.

Som sagt, se detta inlägg som ett litet tafatt försök till ursäkt. Jag har för tillfället alldeles för ont om tid för bloggverksamheten, men lovar ändå att försöka uppdatera lite oftare. Men nu får ni ursäkta mig, jag måste gå och låtsas läsa lite till i Palmers How to Brew.

Mässjidder, barhäng och smutsiga bastarder

wecandoitDet har varit tyst härifrån ett tag. Det betyder inte att det rått brist på saker att rapportera om. Tvärtom. Jag har haft fullt upp. Jag var till exempel med när elva öltokiga kvinnor bryggde We Can Do It!Oceanbryggeriet. Jag har dessutom provdruckit denna humlestinna pale ale direkt från tank, men tyvärr missade jag krogpremiären i måndags. All heder åt det projektet. Och kul att jag fick vara med på ett hörn på den resan.

 

Krogar har inspekterats. Ett axplock: Haandbryggeriets mästerliga oud bruin Haandbakk har pimplats på Haket, en bekvämt bränd Viccy Park Porter från brittiska Redchurch har avnjutits på 3 små rum, City Pub har bland annat bjudit på Beer Heres trevligt maltiga Harwood Brown Porter och jag har även hunnit med premiären av Box nya whisky The ChallengerFlying Barrel. Och när jag ändå var där passade jag på att prova Rådanäs Ekologiska Vinterbajer. En Falcon Bayerskt för mikrogenerationen, som nog ska avnjutas till lite mat för att helt komma till sin rätt.

All In Beer Festbokbord har också avverkats. Det har väl inte undgått någon? Nu var jag på plats med mina böcker och därför där mer som bokhandlare än bloggare/journalist. Jag blev lite låst helt enkelt och kunde inte mingla fritt i montrarna. Därför lämnade jag också tickarglasögonen hemma. Det var rätt skönt att bara smaka och inte nörda så mycket. För nog hann jag allt få i mig lite smakprov ändå.

Att inte nämna Cigar City vore ju tjänstefel. Marshal Zhukov’s Imperial Stout till exempel, var visserligen lite ung och rufsig, men så snyggt sojafet och stabbig att det var svårt att värja sig. Caffè Americano Double Stout var kanske ännu mer imponerande. Kan också passa på att bidra till hajpen om Floridas J Wakefield. Självlysande fruktbomben Dragon Fruit Passion Fruit var inget mindre än en skrämmande fulländad Berliner…, förlåt, Florida Weisse. Johnathan Wakefield är en trollkarl.

capManchesters Marble Brewery har charmat byxorna av många med sin Earl Grey IPA, men jag fastnade mer för den lätta och krämiga Chocolate Marble. För att inte tala om den, enligt uppgift, treåriga Brewers Reserve Barley Wine Aged in Bourbon Barrels från norska Lervig. En orgasm i russinsötma, fatelegans och brittisk fyllighet.

Inte skämdes våra svenska bryggerier för sig heller. Malmö Brygghus bjöd på spänstig humlig drickbarhet med sin Flip Flop och överraskande maltsötma i Winter Galactic. O/O:s havre-APA Pretty Pale Ale (som hade premiär på Full rulle #4) blir bara bättre och bättre och fräscha Brewski visar var humleskåpet ska stå; inte minst med sin redan klassiska Herr Hemlig IPA. Nya Sahtipaja är måhända inte riktigt framme än, men synnerligen lovande med sina syrliga brygder. CAP tycker jag har utvecklats positivt den sista tiden och på All In-festen kunde man bland annat låta sig köras över av Abscence of Light Imperial Bourbon Barrel Aged Vanilla Stout (pust!). En kraftfull och imponerade svart explosion i vanilj, trä, sirap, kaffe, choklad och karamell.

lervigMen jag ska inte babbla på här. Sammanfattar istället med att det var en synnerligen välarrangerad mässa, packad med glada människor och läskigt mycket bra bärs. Faktum är att man aldrig behövde oroa sig för att få en dålig öl. Bara den personliga smaken satte gränser (Malmö Fruit Break!, någon?). Alla volontärer gjorde ett kanonjobb och uppstod något problem (som att polletterna tog slut) så löstes det snabbt och smidigt. Att jag sålde lite böcker skadade ju inte heller. Tack alla som kom förbi min monter och tittade, handlade, snackade, bjöd på öl! Jag längtar redan efter nästa års mässa.

 

dirtybastardI onsdags var det Foundersprovning på Bishops Arms Järntorget. En handfull tappra maltvänner bjöds på åtta olika brygder från Michigans finest, ledda av Wicked Wines Lotta Dahlbäck. Jag har tjatat om Founders förträfflighet innan, så jag ska inte bli långrandig, men konstaterar gärna att den tokhyllade KBS faktiskt nästan lever upp till hajpen. Mjuka vaniljtoner och maffig kropp. Founders är ju ett bryggeri som alltid (nästan, Rübaeus var ingen höjdare) levererar balans och kvalitet. Och som dessutom bryr sig om malten. Något som de humleförblindade jänkarna överlag annars inte är kända för. Kvällens vinnare blev nog ändå Dirty Bastard. En söt och krämig Scotch ale med smak av karamell, fudge och kola. Stiltrogen och självklar.

*

Men nu ser vi framåt. Imorgon lördag och på söndag är jag på plats med mina böckerOceanbryggeriets julmarknad Ocean Market. Läs mer om den här. Det finns lite biljetter kvar än, men skynda er att boka, för de går åt. Kontanter eller Swish gäller som vanligt om man vill handla av mig.

lördag 29/11 håller jag en öppen belgoprovning på Ölrepubliken. Hör av er till dem för att se om det finns platser kvar.

Och så glömmer ni väl inte öl- och filmorgien Full rulle #5Haket 1 december? Eller Back in Black, den halvblinda provningen av imperial stout på Brewers Beer Bar lördag 6/12. Boka redan nu.

Det var nog allt för den här gången. Vi ses i vimlet. Over and out.

Kärlek från första klunken

emilfilladostoevskyDet är jobbigt ibland.

Founders Imperial Stout var kärlek från första klunken. De där mörka, brända, feta, trögflytande vågorna av kolsvart kaffe och tjurigt söta vuxenpraliner som tycktes liksom färga hela gommen pessimistiskt vacker. En njutbar svärta med glimten i ögat. Som en ballad av Damien Jurado, en målning av Emil Filla eller en aforism av Emil Cioran. Som Beckett. Jag var såld.

Jag har aldrig blivit besviken sedan dess. Betyget har varit 6/6 varje gång. Högsta möjliga. Varje gång. Det är få öl förunnat. Och jag har kallat den världens bästa imperial stout sedan dess.

Senast jag drack den var på CBC 2013. På fat. Och jag var i extas. Jag stod nervöst längst fram i kön när fatet kopplades på. Det var första gången jag drack den på fat. Men jag blev inte besviken då heller. Tvärtom. Jag ville ha en Spinal Tap-förstärkare som gick till elva. Jag ville skrika. Jag ville gråta. Jag ville sjunga: ”trying to get to heaven before they close the door”. Men jag nöjde mig med ett självbelåtet leende och klottrade ner 6/6 i blocket.

cioranMen det var ett år sedan nu. Och innan dess säkert två år. Det har varit en tuff tid. Runt 2011 kunde man hitta den på krogar ibland, men de senaste, tja, två åren har man bara hittat Breakfast Stout och Porter av deras mörka grejer. Goda de också förstås, men det är inte samma sak. Har den inte bryggts? Har den inte exporterats? Har ingen importör brytt sig? Jag vet inte, jag har inte forskat. Jag har bara saknat.

Igår, den 2 juni, släpptes den äntligen på Systembolaget i distribution av Wicked Wine. 10 080 flaskor. Jag stod i kö i Nordstan. Inte först — jag är ju ändå 43 år — men tillräckligt långt fram för att inte vara orolig. Jag plockade åt mig två fyrapack, åtta 355-millilitersflaskor, med den heraldikliknande etiketten. Jag hade tänkt spara på dem ett tag, men jag kunde inte hålla mig. Det var ju ett år sedan, sa jag det? Sent ikväll (läs: igår) åkte en flaska upp och det är nu det blir jobbigt. Håller förväntningarna?

foundersimpUtseende? Svart med tjockt, krämigt brunt skum.

Doften? Kärv, bränd, kaffe, rostad malt.

Smaken? Kraftfull men välbalanserad. Aningar av lakrits, soja och sot. Kaffe, choklad, bränd karamell.

Eftersmak? Kvardröjande oljig, bränt kaffe, Fernando Pessoa.

Jodå, jag är fortfarande förälskad.

Jag vet att klockan snart är ett på natten och att jag inte borde. Jag vet att jag ska upp halv sju imorgon och lämna sonen på skolan. Jag vet att jag har massor att göra och att jag borde tänka på ekonomin. Att jag borde lagra flaskorna. Att det bara är måndag. Jag vet allt det där och lite till. Men jag tänker öppna en flaska till.

För jag vet också att det här är världens bästa imperial stout och att jag kan köpa ett fyrapack till imorgon. Och kan jag inte göra det så har jag åtminstone fått uppleva kärleken igen. Varför missa den? Inte går väl kärlek att lagra?

Kortrecension: Freigeist Geisterzug Gose

Geisterzug“Gose with spruce needles”. “Smooth & descent sourish”.

Tyska Freigeist Bierkultur har bryggt denna 5-procentiga gose på Brauerei Göller i Zeil am Main. Importör är Wicked Wine och i skrivande stund finns den i fem systembolagsbutiker samt i webbdepån.

I glaset landar en gyllengul vätska med vitt skum. Lätt syrlig, jästig doft med fläktar av barrskog och nåt annat somrigt, fruktigt. I smaken kommer ännu mer gran, barr, kåda (?) och en ganska vänlig syrlighet med ett torrt avslut.

Hittar varken sälta eller koriander här, så jag undrar lite vad som gör den till en gose egentligen? Men om vi lägger knappologin åt sidan för ett ögonblick, kan jag meddela att det är en frisk och udda upplevelse som jag inte tvekar att återkomma till. En smakfull törstsläckare för en barrskogs-rotad gammal smålänning som undertecknad.